Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ändring av postlagen.
I den nuvarande postlagen anges i 1 §: ”Det skall finnas posttjänst i hela landet som innebär att alla kan ta emot brev och brevförsändelser om högs 20 kg.” För de flesta av oss är det en självklarhet att vi får posten hem i brevlådan eller i brevinkastet, men detta gäller dock inte alla.
Det har visat sig att de föreskrifter som tillsynsmyndigheten Post- och telestyrelsen (PTS) tillämpat är av gammalt datum. Sannolikt lades principer hur långt man skulle ha till postlådan fast redan på 1960-talet och har tillämpats sedan dess. Posten kan då neka att dela ut post just vid bostaden. Detta har man kunnat acceptera för något enstaka hushåll som legat väldigt avlägset och isolerat.
Men de senaste åren har det blivit tydligt att även flera hushåll i en by kan bli helt utan post i byn och får hämta den flera kilometer bort. Det är orimligt och framförallt inte i överensstämmelse med de mål som riksdagen uttryckt om postverksamheten. Den föregående socialdemokratiska regeringen uppmärksammade detta och gav därför PTS i uppdrag att se över regelverket. PTS redovisade sitt uppdrag (PTS-ER-2006-31) i oktober 2006. Huvudtesen i förslagen från PTS är att ingen ska ha längre än 1 km till brevlådan. Vidare vill PTS se över om de som har särskilt långt till postlådor idag kan undantas från reglerna med femdagars utdelning.
Regeringen har dock avvisat de förändringar som PTS föreslagit. Regeringen har menat att genom att fastställa avståndet till 1 000 meter finns risk att det blir ett oflexibelt system. Enligt vår uppfattning är Posten AB bekymrad över att man får ytterligare kostnader för de 6 500 hushåll som berörs. Regeringens vägran att genomföra PTS förslag är sålunda ett val att slå vakt om Posten AB:s resultat, istället för att slå vakt om de 6 500 hushåll i glesbygd som berörs. Det är både tråkigt och cyniskt. Vi menar att det är rimligt att regeringen nu genomför den förändring av postlagen som PTS kommit fram till i sin utredning.