Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av åtgärder för att skapa bättre ordning och reda i taxibranschen.
År 1990 avreglerades taxibranschen efter att tidigare ha varit en mycket reglerad verksamhet. Effekterna av avregleringen blev långt ifrån positiva. Visst – tillgången på taxibilar ökade dramatiskt (inte minst i storstäderna) – men oseriösa åkare, otrygghet för passagerare, en expanderande ekonomisk brottslighet, rån och våld blev ”andra sidan av myntet”. Så här i efterhand måste man ändå konstatera att erfarenheterna av den totala avregleringen av taxiverksamheten blev mycket dyrbara.
Taxi har fått ett dåligt rykte och det är något som hela branschen kännetecknas av. Det råder därför idag en enighet inom aktörerna i taxibranschen att vilja göra något åt denna problematik. Såväl arbetsgivarorganisationen som arbetstagarorganisationen (Svenska Taxiförbundet och Transportarbetareförbundet) är överens om att det krävs åtgärder för att komma till rätta med problemen, och då inte minst den ekonomiska brottsligheten.
Taxibranschen utför en stor mängd privattransporter men också en rad viktiga transporter för samhällets räkning i form av bland annat färdtjänst och skolskjutsar. Det kan inte nog betonas vikten av att barn, gamla och funktionshindrade ska kunna få sina transporter utförda på ett trafiksäkert sätt och med hög kvalité. Taxi måste ses som en del av kollektivtrafiken och vara ett komplement till densamma. Vår bestämda uppfattning är att den trängselskatt som genomförts i Stockholm inte ska innefatta taxiverksamheten. Det är i detta sammanhang viktigt att betona att taxiverksamheten måste finnas i hela landet, inte minst i glesbygd, om man menar något med att ”hela landet ska leva”.
Den socialdemokratiska regeringen tillsatte år 2003 en utredare för att se över den ekonomiska brottsligheten i taxibranschen. Ett betänkande överlämnades år 2004. Under våren 2006 lämnade den tidigare regeringen en proposition som bland annat föreslog skärpta regler mot så kallad svarttaxi och att det återinfördes krav på särskilt taxikörkort. En annan viktigt fråga som den socialdemokratiska regeringen beslutade om var att tillåta kameraövervakning i taxibilar.
Tömningscentraler – ett förslag för att sanera branschen – fanns med i utredarens förslag, men regeringen valde att inte ta ställningen till detta 2006, utan skulle återkomma i frågan.
Den nuvarande högeralliansen har avvisat kravet på tömningscentraler med hänvisning till att ”regelkrånglet” skulle öka. En smått häpnadsväckande uppfattning, då det är just taxibranschen som frågat efter en seriösare regelhantering. En marknad som hela tiden utsätts för oseriös konkurrens måste få regelverk som branschen och kunderna känner sig säkra i. Reglerna är inte till för reglernas skull – utan för kunder och seriösa företagares säkerhet och rättvisa, inte minst i konkurrenshänseende. Det taxibranschen förordar är tömningscentraler, men man vill ha dem kopplade till beställningscentralerna.
Det finns en rad övriga frågor inom taxibranschen som behöver ses över. Några exempel på detta är bland annat den så kallade PK 1-rapporten som polisen redan idag kan beordra taxiföraren att lämna och som innehåller olika nyckeltal från taxametern. Polisen kan idag inte få ut en kopia på rapporten utan måste skriva ut densamma för hand. Vidare är det problem med sammankoppling av taxameter och kontokortsläsare, vilket försvårare övervakningen.
Ett stort problem inom taxibranschen är den utsatthet förare känner för hot och våld. Det kan vara våldsbenägna kunder som inte vill betala. Kvinnliga förare är ofta speciellt utsatta för sexuella brott, rån och så vidare. Övervakningskameror har haft en positiv effekt. Övervakningskameror på speciellt utsatta platser kan vara ett sätt att förebygga våld – men – det räcker inte. Möjligheten att minska kontanthanteringen bör ses över, och det finns skäl att ta hot- och våldsproblematiken inom taxibranschen på större allvar.
Det är viktigt att taxibranschen förknippas med trafiksäkerhet. Det är anmärkningsvärt att fortkörning, rattfylleri, inte användande av bilbälte etcetera förekommer, vilket har konstaterats av särskilda polisinsatser mot taxi. Det har också visat sig att de som gör provet för taxikort har stora brister i trafiksäkerhetskunskaper. Ett annat problem är taxibussar som ofta används som färdtjänst, trots att det inte finns trepunktsbälten för dem som sitter i rullstol.
De som arbetar inom taxibranschen måste känna sig stolta och nöjda med sitt arbete och sin verksamhet. Aktörerna behöver därför tydliga och effektiva regler. Det ska kännas tryggt att åka taxi.