Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att möjliggöra för kollektivtrafikresenärer att ta med cykel vid färd med tåg och buss.
Klimatförändringarna gör det nödvändigt att vi ändrar livsstil liksom den växande ohälsan som är ett kvitto på att det moderna levnadssättet inte är anpassat till våra biologiska förutsättningar. Den moderna människan rör på sig allt mindre till vardags vilket inte går att kompensera enbart med mindre födointag. En sund kropp behöver fysisk aktivitet. Detta sammantaget gör att villkoren för vardagens transporter måste förändras på flera sätt. I denna motion behandlas möjligheten att kombinera cykel och kollektivtrafik.
De städer och centralorter som satsat på att underlätta för medborgarna att använda cykel har oftast fått en positiv respons från innevånarna i form av ökat cyklande. Säkra cykelvägar i stadsplanelagd miljö välkomnas av många. Man kan nog påstå att vi på många håll i landet har en cykeltrend; det är inne att cykla. Även om antalet cykelolyckor troligen ökar med ett ökat cyklande så är ändå nettoresultatet en klar förbättring av folkhälsan.
På många håll i landet har dock arbetsmarknadsregionerna vuxit ut på ett sådant sätt att den dagliga arbetspendlingen förutsätter buss, tåg eller bil i någon form. På många håll kan en arbetspendling bestå i en cykeltur till kollektivttrafiken, en resa med buss eller tåg samt slutligen en ny cykeltur från en hållplats till slutmålet. I storstadsområden kan avstånden vara så stora att många inte vågar cykla hela vägen men kanske skulle kunna tänka sig att kliva av pendeltåget en station för tidigt och cykla sista biten. Cykeln ska inte bara vara ett alternativ för de friskaste och mest vältränade.
Helgturer ut på landet företas oftast per bil, även om det endast handlar om badplatsen eller bär och svamp på några få mils avstånd från hemmet. För den typen av resor är kollektivtrafiken idag nästan aldrig ett alternativ.
Att ta med sig cykeln på tåg och buss är idag näst intill en omöjlighet. I de fall det ändå sker är det antingen både omständligt och dyrt eller åtminstone det förstnämnda och tidsödande. Initiativ att lösa detta har tagits från min hemkommun utan framgång varför jag nu väljer att lyfta frågan i form av en riksdagsmotion.
När min kommun år 2002 tillfrågade länstrafikbolaget om möjligheter att underlätta för cykel inom kollektivtrafiken fick man svaret att det inte var förenligt med tidtabeller och den inre säkerheten i vagnarna. Ett argument var även att medpassagerare skulle kunna smutsa ner sig på oljiga cykelkedjor. Jag anser därför att det är nödvändigt att uppdra åt lämplig myndighet att ta fram nationella regler, rekommendationer och ev. krav på infrastrukturens utformning samt utveckla praktiska lösningar för att göra det möjligt att ta med cykeln på bussar och tåg.
Riksdagen begär att regeringen utarbetar ett uppdrag till lämplig myndighet eller myndigheter i samverkan. Troligen bör såväl Banverket som Vägverket medverka liksom Räddningsverket och varför inte ta med ett antal trafikoperatörer i arbetet. Arbetet bör under 2008 kunna ske inom ramen för Regeringskansliets resurser och kräver därför inga särskilda medel. Regeringen kan sedan i budget för 2009 återkomma med finansiering av de eventuella olika uppdrag som visar sig vara nödvändiga att lämna till berörda nivåer för att det ska bli möjligt att skapa en fungerande infrastruktur för cyklar på bussar och tåg.
Sverige har unika möjligheter att klara alla de olika anpassningar som kommer att bli nödvändiga för ett välfärdsland under de nya villkor som klimatförändringarna innebär. Vi kan därför gå före och visa för bland annat utvecklingsländerna vad välfärd är. Det är vi i de rika länderna som måste gå före och välja bort dåliga tekniska lösningar om vi ska kunna förmå alla nyrika länder att inte begå alla de misstag vi gjort på vår välfärdsresa. Vi har av oförstånd under mer än hundra år använt tekniska framsteg för att så långt möjligt eliminera fysisk ansträngning. Det är nu viktigt att vi byter inriktning och i stället skapar förutsättningar för vardaglig fysisk aktivitet.
I stället för att stressa runt i bilen, äta på snabbmatstället för att sedan motionera bort övervikten på gymmet borde vi göra kloka val från början. Laga riktig mat, gå och cykla till vardags. Det tar inte mer tid men belastar försörjningssystemen mindre och ger bättre hälsa.
Skall Sverige vara en trovärdig klimataktör bör vi visa i praktisk handling vad de nya förutsättningarna innebär.