Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om tillstånd och tillsyn när det gäller nikotinläkemedel i handeln.
Arbetet med att minska rökningen i Sverige har pågått under lång tid och varit mycket framgångsrikt. Under den senaste tjugofemårsperioden har andelen rökare minskat med tjugo procentenheter bland män och med tio procentenheter bland kvinnor. Enligt Socialstyrelsens folkhälsorapport 2005 rökte sjutton procent av männen och arton procent av kvinnorna. Det finns fortfarande stora skillnader i rökvanor mellan olika sociala grupper. Skillnaderna har inte förändrats bland männen sedan början av 1980-talet. Bland kvinnorna har dock en tendens till ökade skillnader setts de senaste åren.
Att rökningen har minskat är en stor hälsovinst för samhället och för de enskilda individerna. Arbetet med att begränsa tobaksbruket har varit framgångsrikt därför att det skett genom både information och lagstiftning. Tyngdpunkten i arbetet har legat på informations- och upplysningssidan men även restriktioner har använts. De restriktioner som har införts, senast förbudet mot rökning i serveringsmiljöer 2005, har inte handlat om att förbjuda någon vuxen person att röka utan att hindra rökaren att utsätta andra för sin rök på jobbet, i offentliga lokaler eller i serveringsmiljöer. Lagstiftning och information har lett till ändrade värderingar i samhället där den rökfria offentliga miljön blivit en självklar norm och ses som ett naturligt hänsynstagande till andra. Arbetet med att minska rökningen måste fortsätta. Vi anser att det är viktigt med förebyggande arbete för att bekämpa tobaksbruket i Sverige. Det handlar bland annat om informationssatsningar riktade till ungdomar och att erbjuda olika slags sluta-röka-behandlingar till den som vill sluta röka. Men det krävs också skärpt lagstiftning när det gäller ungdomars tillgång till tobak.
För att ytterligare begränsa tobaksbruket bland ungdomar anser vi att det är viktigt att minska tillgängligheten till tobak. Åldersgränsen för köp av tobak är i dag 18 år, men denna gräns upprätthålls inte alltid av tobaksförsäljarna. Om en person säljer tobak till minderårig kan personen dömas för olovlig tobaksförsäljning. Vi anser att det behövs ytterligare skärpningar för att incitamenten för att sälja till minderåriga ska minimeras. Vi har i vår budgetmotion för utgiftsområde 9 föreslagit att det görs en översyn av tobakslagen för att möjliggöra tillståndsplikt för försäljning av tobak. Det innebär att en handlare som säljer tobak till minderårig vid misskötsel kan få sitt tillstånd indraget.
Rökningens hälsoeffekter är väl kända och ett stort hälsoproblem. I Sverige är tolv procent av alla dödsfall bland män och fyra procent av alla dödsfall bland kvinnor orsakade av rökning. Rökstopp har enligt Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) en kraftfull effekt på hälsan speciellt när det gäller vissa sjukdomar. Redan efter några år har den som slutat röka minskat sin risk att drabbas av hjärtsvikt och slaganfall.
I april 2003 beslutade riksdagen att anta regeringens proposition Mål för folkhälsan (2002/03:35). Ett av målområdena är minskat bruk av tobak. Ett av etappmålen är att till 2014 halvera antalet rökare i de grupper som röker mest och få till stånd en halvering av antalet ungdomar som röker. Det är tuffa mål som kräver ett intensifierat arbete och ytterligare åtgärder.
Vi stöder propositionens förslag att nikotinläkemedel ska kunna säljas i handeln. Förslaget bygger i denna del på den utredning i frågan som den socialdemokratiska regeringen tillsatte i september 2005. Utredningen presenterade 2006 ett förslag (Detaljhandel med nikotinläkemedel SOU 2006:15) om att tillåta att nikotinläkemedel kan säljas av andra än Apoteket AB.
Argumenten för att låta fler än apoteken sälja nikotinläkemedel är starka. Utredningen visar att fler rökare blir permanent fria från sin rökning om de använder nikotinläkemedel än om de inte gör det. Det står också klart att fler använder nikotinläkemedel om de kan köpas utan recept. Ökad tillgänglighet kan alltså verksamt bidra till att fler rökare kan sluta röka. Riskerna med nikotinläkemedel är små och tolerabla. Med hänsyn till tobakens skadeverkningar är det en prioriterad uppgift att minska rökningen och förslaget om att tillåta nikotinläkemedel i handeln är en bra åtgärd i denna riktning.
Vi stöder däremot inte regeringens förslag att lägga tillsynsuppgifter hos kommunerna när det gäller handelns försäljning av nikotinläkemedel. Enligt propositionen ska kommunerna kontrollera att näringsidkare som bedriver handel med nikotinläkemedel har anmält detta till kommunen, att nikotinläkemedel inte tillhandahålls ungdomar under arton år och att den som bedriver försäljning av nikotinläkemedel utövar egenkontroll. Kommunen ska rapportera brister i efterlevnaden till Läkemedelsverket. Apoteket AB ska enligt propositionen inte omfattas av kommunens kontroll.
Vi anser inte att det är kommunerna som ska ha tillsynsuppgiften i detta sammanhang. Vi föreslår istället att Läkemedelsverket ska ha hela ansvaret, enligt den modell som presenterades i utredningen från 2006 och som innebär att försäljningen av nikotinläkemedel i handeln ska vara tillståndspliktig och att Läkemedelsverket har hand om hela tillsynen över den detaljhandel med nikotinläkemedel som bedrivs av andra än Apoteket.
Skillnaden mellan vårt förslag och propositionen är alltså att vi i enlighet med utredningens förslag föreslår tillståndsplikt och att Läkemedelsverket sköter tillsynen medan propositionen föreslår anmälningsplikt och att kommunerna får tillsynsuppgifter istället för Läkemedelsverket.
Motivet för vårt förslag i denna del är att nikotinläkemedel är ett läkemedel (även om det är receptfritt) och alla läkemedel bör stå under Läkemedelsverkets tillsyn. Kommunen är i detta sammanhang ingen naturlig eller lämplig instans. Läkemedelsverket ska kunna återkalla tillstånd om något krav som är av särskild betydelse för kvalitet och säkerhet inte följs.
Systemet med att Läkemedelsverket är kontrollinstans kan i framtiden byggas ut att gälla för fler receptfria läkemedel. Vi vill till skillnad från den borgerliga regeringen behålla apoteksmonopolet på receptbelagda läkemedel men är öppna för att låta fler än apoteken sälja vissa utvalda enklare receptfria läkemedel (exempelvis nässpray och allergimedel).