Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om utbildningsbehovet inom hemtjänsten.
Alltmer av hälso- och sjukvården har under senare år överförts från sluten vård till öppna vårdformer, och vård i hemmet blir allt vanligare, vilket ställer höga krav på att säkerhetsfrågorna uppmärksammas. Relativt få studier belyser patientsäkerhetsaspekterna i dessa vårdformer. Däremot finns omfattande internationella studier som visar att problemen med bristande patientsäkerhet är betydande inom den slutna vården. Studier har visat att var tionde patient som sjukhusvårdas kommer till skada – över hälften av dessa bedöms ha varit möjliga att förhindra. Under senare år har en mängd initiativ tagits för att öka säkerheten i vården, såväl i Sverige som i andra länder.
Kännedom om verksamhetens risker är centralt för allt säkerhetsarbete oavsett bransch (Ödegård S.: Säkerhetsarbete i högrisksystem). Rapportering av avvikande händelser är ett sätt att få sådan kunskap. All hälso- och sjukvårdspersonal har i Sverige skyldighet att rapportera händelser som har betydelse för patienternas säkerhet (lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område 1998:531) (Ödegård S.: Säker vård). Ett flertal studier har emellertid visat att såväl lokala som nationella rapporteringssystem ger bristfällig information om verksamhetens risker. Detta understryker behovet av kompletterande metoder för att få underlag till ett förebyggande patientsäkerhetsarbete.
De yrkesgrupper som har närmast och tätast kontakt med vårdtagare som är i behov av vård och omsorg i hemmet är oftast vårdbiträden och undersköter-skor. De individer som får tillgång till äldreomsorg i form av hemtjänst eller särskilt boende blir allt äldre och sjukare. Tillgången till medicinisk personal är emellertid ofta otillräcklig i förhållande till de arbetsuppgifter som ska utföras. Ett exempel är att ge insulin till de individer som inte själva klarar det. Det innebär att icke legitimerade yrkesutövare utför uppgifter där kraven på medicinsk kunskap måste vara höga. Kompetens och tillgång till beslutsstöd är viktiga förutsättningar för att vårdtagaren ska kunna erbjudas en säker och trygg vård. Därtill kommer att särskilt de som arbetar inom hemtjänsten saknar möjlighet att rådfråga medicinsk personal på plats. Att personalen inom hemtjänsten organisatoriskt tillhör den kommunala omsorgsverksamheten kan innebära att deras behov av viss medicinsk kompetens inte alltid uppmärksammas. Enligt hälso- och sjukvårdslagen betraktas de emellertid som hälso- och sjukvårdspersonal när de biträder en legitimerad yrkesutövare och därmed ställs också särskilda krav.
De vårdbiträden och undersköterskor som arbetar inom äldreomsorgen måste kunna bedöma hälsotillståndet hos en vårdtagare och ta ställning till om hälso- och sjukvårdspersonal behöver tillkallas. Studier har visat brister i dessa avseenden i förhållande till de arbetsuppgifter dessa yrkesgrupper har att utföra. En av studierna, där 3 000 vårdbiträden och undersköterskor i 15 kommuner deltog, visade att bristande teoretiska kunskaper om diabetes gav en nästan trefaldigt ökad risk att vidta en felaktig åtgärd som skulle kunna leda till livshotande komplikationer för vårdtagaren. I en tidigare studie inom hemsjukvården där även hemtjänstens personal ingick identifierades ett flertal riskområden, såsom brister i läkemedelshantering, bristande rutiner i samband med delegering samt bristande kompetens och kompetensutveckling. Studien visade också på risker som kan uppkomma då många yrkeskategorier är involverade i patientens vård, såsom bristande samverkan och oklar ansvarsfördelning. Genom att i förväg, dvs. innan riskerna har lett till att en vårdtagare kommer till skada, identifiera sådana beteenden eller förhållanden som kan äventyra att vårdtagaren erbjuds en trygg och säker vård är därför väsentligt.
Diabetes har i tidigare studier bedömts vara en användbar markör för vårdtagares säkerhet. De flesta som arbetar inom hälso- och sjukvård eller inom hemtjänsten kommer i sin yrkesutövning i kontakt med vårdtagare som har diabetes. Dessutom kommer andelen individer som har diabetes att öka. Inom hemtjänsten förutspås behovet av ny personal bli omfattande. Ökad uppmärksamhet på behovet av stöd och insatser för kontinuerlig kompetensutveckling till dessa yrkesgrupper är därför väsentligt.
Det är viktigt att det tas initiativ till utbildningsinsatser i syfte att ta tag i dessa problem samt att använda sig av t.ex. förekomsten av diabetes som en markör för hjälpbehovet. Framför allt kommer det att behövas rejäla utbildningsinsatser inom hemtjänsten för att möta detta behov och för att trygga vårdtagarnas säkerhet.
Därför föreslår vi att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen.