Motion till riksdagen
2007/08:So578
av Gunvor G Ericson m.fl. (mp)

Lagstiftning om alternativa och komplementära behandlingar


mp835

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att låta utreda förutsättningarna för att införa en lagstiftning likt Norges om alternativa och komplementära behandlingar även i Sverige.

Motivering

I Norge har man till skillnad från i Sverige infört en särskild lag som reglerar det alternativa och komplementärmedicinska området. Vi anser att det är dags att gå samma väg.

Fram till årsskiftet 2003/04 gällde i Norge en lagreglering som till namnet låter som den som Sverige tidigare haft på området alternativ- och komplementärmedicin, den så kallade kvacksalverloven.

Den 1 januari 2004 upphävdes denna och ersattes med en ny lag och två förordningar:

Bakom dessa författningar finns bland annat ett omfattande arbete som gjordes av den kommitté som kallades Aarbakke-utvalget. Innehållet i lagen och förordningarna beskrivs mer utförligt i den svenska utredningen ”Ett nationellt register över yrkes­utövare av alternativ- eller komplementärmedicin” (SOU 2004:123). Övergripande om den norska lagstiftningen kan dock sägas att lagen gäller alla som utövar alternativa behandlingsmetoder, om de utför behandlingar som omfattas av den angivna definitionen i lagen. Den gäller alltså för hälso- och sjukvårdspersonal, utövare som registrerat sig enligt en av förordningarna och även andra, om de utför sådan behandling som anges i lagen.

Det här är en stor skillnad gentemot den lagliga situationen i Sverige där bestämmelserna i sin utformning fortfarande bygger på 1960 års lag. Det finns flera problem med lagen. Till exempel är kravet på vetenskap och beprövad erfarenhet problematiskt eftersom det inbegriper olika tolkningar, och dessutom låtsas ett patient­skydd som inte är reellt. Ett annat problem är att hälso- och sjukvårdspersonal inte får utföra alternativa behandlingar enligt LYHS, lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. De riskerar då att förlora sin legitimation. Konsekvenserna av lagen är ett förvirrat läge för patienter som i dag i stor utsträckning vill ha alternativa och kompletterande behandlingar, men förstås gärna av personer som även har utbildning inom gängse hälso- och sjukvård. Den helhetssyn man som patient önskar kan ju bli optimal om till exempel läkaren som ger vård har flera utbildningar och därmed har större bredd i synsätt och arbetssätt.

På Osher Centrum, Karolinska Institutet, forskar man inom området integrativ medicin. Föreningen Svenskt forum för integrativ medicin driver också på för att öka kunskapen om integrativ medicin. Integrativ medicin är ett begrepp som används när komplementära metoder integreras i den konventionella hälso- och sjukvården. Svenskt forum skriver angående integrativ medicin på sin hemsida:

Syftet med en integration är att få en effektiv och ändamålsenlig hälso- och sjukvård, där beslut om en behandling beaktar all existerande evidens kring patientupplevd effekt och klinisk effektivitet. Frågan om vilka metoder som är beprövade och vilka som betraktas som alternativa eller komplementära, besvaras idag i huvudsak av dem som företräder den existerande hälso- och sjukvården. Därmed finns en uppenbar risk att andras beprövade erfarenheter aldrig värderas. Diskussionen om en metod är beprövad eller inte, är mer fokuserad på frågan om det finns en hög eller låg grad av evidens för metoden och mindre på ifall metoden som används i studien är ändamålsenlig för det den ska åstadkomma d.v.s. syftet med själva behandlingen. Vetenskaplig metod är ofta likställd med en hög grad av evidens i en existerande rangordningslista. Detta skapar en situation där det fokuseras på att bevisa effekten av en metod med randomiserade kliniska försök istället för att utveckla adekvata och nyanserade metoder för utvärdering av metodens ändamåls­enlighet. Dessutom saknas vetenskapligt baserade verktyg som hjälper den medicinska professionen att utvärdera insatta behandlingar i enskilda patientfall.

Utveckling pågår följaktligen på många områden, men vi i Miljöpartiet menar att det är dags att vi får en lagstiftning som är i takt med tiden.

Vi anser att det är dags att utreda förutsättningar för att införa en lagstiftning likt Norges om alternativa och komplementära behandlingar även i Sverige. Detta vill vi ge regeringen till känna.

Stockholm den 5 oktober 2007

Gunvor G Ericson (mp)

Jan Lindholm (mp)

Thomas Nihlén (mp)

Mats Pertoft (mp)