Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om uppföljning av abortvården ur ett kvinnoperspektiv.
Kön och social position är två faktorer som är avgörande för ohälsans ojämlika fördelning i samhället. Under senare år har larmrapporterna om att kvinnor har sämre hälsa än män och att det fortfarande är stora skillnader i vården av kvinnor och män avlöst varandra. Under 2005 var nästan dubbelt så många kvinnor som män sjukskrivna. Av antalet registrerade försäkrade var 2,2 procent av männen, men så mycket som 3,6 av kvinnorna, sjukskrivna.
Fortfarande ses mäns hälsa som norm inom stora delar av vården och kvinnors hälsoproblem förtigs eller nedvärderas. Sjukdomsdiagnoser och hälsorisker är definierade utifrån männen. Kvinnor har oftare än män symtom med lägre status som ångest, sömnlöshet, huvudvärk och trötthet. Många diagnoser som i första hand drabbar kvinnor har en relativt undanskymd plats inom forskning och utvecklingsarbete.
Ett område som nästan uteslutande rör kvinnors fysiska och psykiska hälsa är den verksamhet inom sjukvården som rör abort. Trots att ca 35 000 kvinnor i Sverige varje år genomgår abort, och trots att mer än 1 miljon aborter utförts sedan lagen om fri abort infördes, finns mycket lite forskning på området. Inte minst gäller detta konsekvenserna av abort i hälsohänseende.
Ett exempel på hur förbättringar inom kvinnohälsan motarbetats är när regeringen för något år sedan fattade beslut om att aborter inte fullt ut ska ingå i patientregistret. Diagnos, vårdenhet, ålder, åtgärd, tidpunkt samt planerad vård ingår visserligen, men däremot inte det för forskningssyfte så viktiga födelseåret. Viktigt att påpeka är att antalet abortiva ingrepp idag uppgår till närmare 35 000 per år. Detta gör aborten till ett av de vanligast förekommande ingreppen inom kvinnohälsovården och kan jämföras med exempelvis antalet förlossningar (ungefär 90 000 per år) och nya fall av bröstcancer (ungefär 5 000 per år). Vad hade det inneburit för forskningen inom dessa båda områden om personnumret inte funnits med i patientregistret?
Under september 2007 uppmärksammades att de bekymmer och den smärta många kvinnor upplever i samband med och efter en abort medvetet osynliggjorts, för att det upplevs hota aborträtten om detta kommer fram. Om detta stämmer är det naturligtvis inte acceptabelt. Det är nu högst angeläget att ytterligare forskning kan komma till stånd inom området abortvård.
Mot bakgrund av detta bör personnummer ingå vid rapporteringen av legal abort till patientregistret. Socialstyrelsens register är oerhört säkra och inom läkarkåren har man ett mycket stort förtroende för registren. Att man hos Socialstyrelsen med sin tuffa registermiljö skulle registrera personnummer vid aborter kan därför inte uppfattas som något hot mot enskilda kvinnors integritet.
Tvärtom finns det mycket att vinna på att ge möjligheter till forskning, exempelvis om hur man kan rikta förebyggande insatser till grupper av kvinnor. Det finns en mängd saker som forskningen aldrig kommer att kunna ta reda på utan ett stort material där man har med personnummer. Genom att personnummer inte följer med diagnosen kan inga framtida komplikationer någonsin sättas i samband med just aborten, vilket måste ses som ytterst allvarligt ur kvinnohälsoperspektiv.
Vid sitt beslut har regeringen hänvisat till att annan forskning inom området är möjlig och att den även är tillräcklig. Med tanke på hur knapphändig forskningen varit inom området hittills är detta emellertid tveksamt.