Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att förändra reglerna för servering av alkohol.
Sverige har en lång tradition av en restriktiv alkoholpolitik. Måttfullhet har varit ett ledord och syftet har varit att stävja konsumtionen bland unga, motverka tidig alkoholdebut samt uppmuntra till låg konsumtion.
På senare år har dock förhållandena förändrats radikalt efter inträdet i EU som breddat gränserna och utvidgat kvoten för legal införsel till Sverige. En ny prisbild har vuxit fram då stora delar av Sveriges befolkning exponeras av lägre priser i grannländerna. Samtidigt har Sverige fått en mer sydländsk dryckes- och matkultur.
Med utgångspunkt i detta har vår alkoholpolitik urholkats till den grad att den i många situationer blivit verkningslös. Som exempel kan nämnas alkoholmonopolet i kombination med hög skatt som i Malmö redan visat en negativ sida. Där sker endast 25 procent av den inköpta alkoholen genom Systembolaget, vilket måste ses som ett misslyckande.
Tre ben kan tillskrivas rollen som alkoholstävjande: monopol, hög alkoholskatt samt regler som gäller vid servering.
Reglerna som rör serveringen har sällan påtalats i alkoholdebatten men bidrar i stort till att hämma näringsidkare vars verksamhet antingen delvis eller helt utgörs av alkoholförsäljning.
I alkohollagen finns tydliga föreskrifter om vad som krävs av näringsidkare som ska tillåtas servera alkohol. Kraven kan anses hårda och mot bakgrund av att lagen redan idag är eftersatt i förhållande till rådande omständigheter blir konsekvensen att lagstiftningen saknar legitimitet.
Framför allt rör det kravet på att kunna tillhandahålla lagad mat som skapar problem och extra byråkrati. Lagen fråntar näringsidkaren friheten att utforma sin verksamhet efter syfte och tillför en tung kostnadspost som upplevs som orättvis och missvisande.
Kap. 7 § 8 i alkohollagen säger att ett kök som kan tillhandahålla allsidig samt lagad mat krävs för att servering ska tillåtas. Naturliga hinder som uppstår i och med detta drabbar bland annat sushirestauranger som tillhandahåller kall eller rå mat och krogar vars kärnverksamhet bygger på barservering och nattklubbsverksamhet.
I realiteten kan detta vara förödande för en företagare och saknar också koppling till syftet att sänka alkoholkonsumtionen. Att behöva införskaffa ett ordentligt kök som uppfyller samtliga krav och även anställa kökspersonal trots att verksamheten inte är en restaurang är problematiskt. Köket i sig tillför därtill ännu fler regler som tynger, vilket blir mödosamt för icke-restauranger.
Denna motion föreslår därför en grundlig översyn av alkohollagen som tar hänsyn till dagens förändrade omständigheter samtidigt som ett mer flexibelt och realistisk förhållningssätt tillkommer.
Förändringen är en förutsättning för att lagen ska ha legitimitet och trovärdighet samtidigt som den inte blir kontraproduktiv då för stark lag som saknar folkligt stöd tenderar att urholkas och brytas. Exempel kan hänföras till monopolet och den höga alkoholskatten som lett till ökad gråimport och lägre kontroll över medborgarnas alkoholkonsumtion.
Med hänsyn till detta bör regeringen snarast se över möjligheterna att reformera alkohollagen till en modernare och effektivare skrivning.