Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att förändra lagstiftningen om könstillhörighet.
Könstillhörighetsutredningen (SOU 2007:16) presenterades tidigare i år. Syftet med utredningen var att se över könstillhörighetslagstiftningen, en lagstiftning för trans- och intersexuella personer. Det är positivt att det nu sker en översyn av denna trettio år gamla lag.
Utredningen föreslår att 1972 års lag ska upphävas och ersättas med en ny lag om ändring av könstillhörighet som innehåller många bra förslag. Bland annat föreslås att transsexuella tillåts frysa ned könsceller så att de kan bli föräldrar i ett senare skede samt att de transsexuella som är gifta inte ska behöva skilja sig vid ett könsbyte.
Alla förslag i utredningen är dock inte bra, några rent ut sagt märkliga regler kvarstår eller införs. Utredningen föreslår visserligen att tvångssterilisering vid könsbyte förbjuds, men föreslår samtidigt att lagen ska kräva ett borttagande av könskörtlarna, i princip ett ingrepp som rent medicinskt är större än sterilisering. Det kan inte vara så att vi 2007 i Sverige bestraffar människor som vill byta kön genom att tvångssterilisera dem även om många könsbytare har önskemål om att operera bort könskörtlarna.
Det bör även ges möjlighet för framförallt transsexuella att byta kön utan kirurgiskt ingrepp. Innebörden av detta är att de bör få möjlighet att byta namn och personnummer utan att genomgå ett rent praktiskt könsbyte. Unga transsexuella lever många gånger fullt ut som det kön de uppfattar sig som, klär sig i det könets kläder och en del av dem får dessutom hormonbehandling, vilket leder till att de av utomstående uppfattas som tillhörande det kön de känner sig som. Att ge dem möjlighet att göra ett juridiskt byte av kön skulle ge dem en bekräftelse på deras upplevda identitet. Beslutet kan dessutom enkelt ändras om det mot förmodan skulle visa sig vara felaktigt.
Ovanstående möjlighet till juridiskt byte av kön ska inte endast omfatta unga utan alla transsexuella personer. Inte alla klarar av det stora medicinska ingrepp som krävs vid ett fysiskt könsbyte, men de ska ändå kunna så långt det är möjligt leva som det kön de känner sig.
Vidare bör det öppnas upp för att personer under myndighetsåldern ska kunna genomföra könsbyte, dels juridiskt, dels medicinskt. Detta mot bakgrund av att många redan i mycket unga år har en klar uppfattning om sin könsidentitet. Kravet på att personen är konstaterat transsexuell samt att han eller hon sedan avsevärd tid upplever att han eller hon tillhör ett annat kön kan därför kvarstå trots att personen i fråga är under 18 år.
Regeringen bör därför noga se över lagstiftningen på detta område och inte endast se till den lagda utredningen. Även de grupper som företräder trans- och intersexuella måste i högre grad involveras i detta arbete, i annat fall riskerar lagstiftningen hamna fel.
Det är också betydelsefullt att utredningens synpunkter om en kvalitetsmässig TS-vård i hela Sverige tas tillvara.