Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ett nationellt center för kvinnosjukvård.
Sedan 2001 finns på Karolinska Institutet ett centrum för genusmedicin. Centret forskar bland annat kring skillnader vid framtagningen av läkemedel, hur läkemedel används och hur den medicinska forskningen tar hänsyn till skillnaderna mellan män och kvinnor.
Tack vare detta centrum, tillsammans med forskning som bedrivs på andra orter i landet och utomlands, framför allt i USA, ökar kunskaperna om skillnaderna mellan mäns och kvinnors vårdbehov. Tyvärr visar forskningen bland annat att möten mellan läkare och patient skiljer sig åt beroende av om läkaren är man eller kvinna respektive patienten är man eller kvinna.1
Södersjukhuset i Stockholm har redan i dag, på vissa specifika avdelningar, tagit hänsyn till könsaspekten i den praktiska vårdverksamheten, bland annat i bemötandet. Exempelvis finns en särskild avdelning för kvinnor som utsatts våldtäkt och en annan avdelning har specialiserat sig på alternativa metoder kring barnafödande. Men trots att frågan nu fått uppmärksamhet under ett antal år kvarstår det faktum att kvinnor många gånger får sämre vård än män.2
Utan ett samlat grepp kring forskning och implementering av genusmedicinska rön kommer vi inte uppnå de stora framsteg som krävs för att nå en jämställd vård inom rimlig tid. För att kunna implementera de forskningsresultat som renderas samt för att få underlag för klinisk forskning inom genusmedicin behövs ett nationellt centrum för kvinnosjukvård. Detta kan inte enbart åligga landstingen utan bör också vara en uppgift för staten.
| [1] | Socialstyrelsen, Jämställd vård – Könsperspektiv på hälso- och sjukvården 2004, sid 87. |
| [2] | Se exempelvis publikation från Sveriges Kommuner och Landsting 2007, (O)jämställdhet i hälsa och vård – En genusmedicinsk kunskapsöversikt. |