Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att äldreomsorgen måste anpassas mer efter den enskildes behov av omsorg och tjänster.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att resurserna inom äldreomsorgen ska följa individen.
Sverige står inför en förändring inom äldreomsorgen och det är en önskvärd sådan. Idag är det tyvärr alltför många äldre som inte får den äldreomsorg som de egentligen har rätt till och som möts av en omsorg som är för lite anpassad efter den enskildes önskemål. Problemet kan till stor del tillskrivas en stelbent tro från den politiska nivån under många år om att alla äldre önskar samma form av äldreomsorg.
Äldreomsorgsministern har aviserat flera viktiga satsningar men framförallt givit en signal om att äldreomsorgen mer ska utgå från den enskilde personen. Det välkomnar jag, särskilt mot bakgrund av att kraven på äldreomsorgen kommer att öka ännu mer kommande år. År 2005 började nämligen fyrtiotalisterna att pensionera sig, en grupp som sammantaget uppgår till cirka 1,1 miljoner människor. De tillhör en generation som inte kommer att acceptera att den sociala sektorn inte utvecklats på samma sätt som till exempel service- och tjänstesektorn, där den enskildes behov dominerar vad som erbjuds.
En tidigare socialdemokratisk minister har beskrivit denna generation som ett problem men egentligen är det precis tvärtom. Många inom denna generation både kan och vill till exempel arbeta efter att ha uppnått den ”officiella” pensionsdagen, vilket är en enorm tillgång. Att öka antalet arbetade timmar i Sverige är avgörande för att både möta en demografisk och internationell utmaning.
Vidare så är denna generation förhållandevis köpstark vilket kan öppna upp för en helt ny efterfrågan av tjänster än vad som är fallet idag. För äldreomsorgen ställer detta krav på snabb utveckling för att möta en ny situation. Den nya generationen är till exempel inte i lika stor utsträckning, och inte i lika tidigt skede i livet, beroende av den vård och omsorg som vi förknippar med dagens äldreomsorg.
Det som krävs är en bättre matchning mellan vårdgivare och vårdtagare, där utbudet styrs efter den enskildes behov istället för ett fiktivt kollektivt behov. En äldreomsorg som samarbetar mellan olika sektorer i samhället för att bättre kunna ge den service som våra äldre ska erbjudas. Att fler privata aktörer erbjuds möjlighet att utveckla äldreomsorgen är självfallet mycket viktigt men även den kommunala äldreomsorgen behöver tänka i nya banor.
Det är därför av största vikt för en kvalitetssäkrad äldreomsorg att resurserna följer individen, där den äldre och eventuellt de anhöriga tillsammans med vårdpersonalen avgör behovet av vård och servicetjänster. Det är också nödvändigt att kommunerna i sin boendeplanering tar hänsyn till de äldres behov av differentierat boende utifrån olika behov.