Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att genomföra en utredning med syfte att klarlägga situationen för barn och ungdomar som växer upp i nyandliga rörelser eller samfund präglade av auktoritärt, manipulativt ledarskap.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att genomföra en utredning med syfte att till riksdagen kunna lägga fram ett förslag till ändring av brottsbalken innebärande att otillbörlig påverkan av människors fria vilja kan straffbeläggas.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ta initiativ till inrättande av ett kunskaps- och forskningscentrum inom psykiatrin med samlad kompetens för personer som lämnat manipulativa rörelser.
1 Yrkande 2 hänvisat till JuU.
I maj 1996 biföll riksdagen en motion om en utredning om konsekvenserna av auktoritärt, destruktivt ledarskap, vilket kan förekomma i olika samfund men också i andra sammanhang som i idrottsrörelser och på arbetsplatser. Beslutet ledde till tillsättningen av Krisstödsutredningen och betänkandet I god tro – Samhället och nyandligheten (SOU 1998:113). Den innehöll en rad förslag men inget av dem har förverkligats. Detta är olyckligt eftersom problemen kvarstår.
I alla tider har människor som anslutit sig till en tro, en ideologi eller en rörelse funnit att det har varit värt den tid, den kraft och den förmögenhet som man satsat på det man trott på och sett som gott. Samtidigt har det hänt att det i dessa rörelser funnits en ledare som gått för långt i utnyttjandet av medlemmarnas engagemang, hängivenhet och offervilja. Människor har utsatts för otillbörlig påverkan. Syftet är att den bearbetade individen okritiskt ska underkasta sig en lära, ett normsystem och en ledning som i sin tur kan leda till att man begår handlingar som man tidigare aldrig kunnat tänka sig att medverka till. Det som hänt i det s.k. Knutbyfallet är ett målande exempel på detta. Det handlar om manipulering av den enskildes fria vilja, något som i ett liberalt samhälle är helt oacceptabelt.
Särskilt allvarlig kan situationen vara för barn som växer upp i nyandliga rörelser. Krisstödsutredningen skrev följande i betänkandet I god tro:
De olika nyandliga rörelserna är självklart inte identiska när det gäller synen på barn, förhållningssättet till barn eller praktiken när det gäller barnuppfostran. I de ganska talrika, ofta klart avståndstagande beskrivningar som föreligger återkommer dock en del drag som framstår som relativt typiska och gemensamma för rörelserna. Exempel:
En auktoritärt präglad fostran, där lydnad är viktig och där bl.a. ett självständigt, kritiskt tänkande inte uppmuntras utan snarare motarbetas.
Inget klart avståndstagande från kroppslig bestraffning. I någon av rörelserna uttrycker man sig positivt om aga.
Isolering från det omgivande samhället.
En svart-vit, entydig världsbild.
Ibland tidiga och långvariga separationer mellan föräldrar och barn, framför allt vid kollektivt boende.
Bristfällig omvårdnad när det gäller kost och hälso- och sjukvård i några av rörelserna.
I regel ingen uppmuntran till högre utbildning.
Äldre barn utnyttjas i vissa fall till barnarbete.
En syn på barn som i vissa fall handlar om att de har skyldigheter men inga speciella rättigheter.
Utredningen konstaterade vidare att det saknas kunskap och forskning, såväl kvalitativ som kvantitativ, om barns situation i nyandliga rörelser.
De förslag som utredningen lämnade rörande barn var följande:
Såväl kort- som långsiktiga forskningsinsatser om barns situation i slutna samfund bör genomföras.
Råd och anvisningar bör utarbetas till olika personalkategorier inom skola, barnomsorg, socialtjänst och sjukvård. Av samma anledning bör kursplaner för lärar-, förskollärar- och socionomutbildningar inkludera frågor om religiösa minoriteter, liksom fortbildningar om kulturmöten som anordnas av kommunerna.
Socialtjänsten bör skaffa kunskaper om de rörelser som t.ex. förespråkar barnaga eller andra aktiviteter som strider mot de lagar och regler som finns inom socialtjänstens intresseområde.
Skolverket bör få i uppgift att se över t.ex. reglerna för fristående skolors förvaltning och beslutsfattande inom skolorna. Det gäller även krav på kompetens för den som anställs som rektor för en fristående skola, för att skolan ska nå upp till de normer som gäller för den offentliga skolan liksom en prövningsmöjlighet för Skolverket att undersöka fysiska eller juridiska personers lämplighet att driva en fristående skola.
En översyn bör ske av tillämpningen av kommuners insyn och Skolverkets tillsyn av de fristående skolorna.
Tillsynen av skolhälsovården i de fristående skolorna bör ses över så att de är i nivå med andra skolor, både vad gäller regelsystem och kvalitet.
Kommunerna bör på lämpligt sätt ges tillräcklig kunskap om regler och villkor för s.k. hemundervisning. Socialnämnd ska ge yttrande i sådana ärenden och kommunen ska förordna kontaktperson till den skolpliktige och den eller dem som bedriver undervisningen.
Utredningens förslag har inte lett till några åtgärder. Vi anser att det är hög tid att ta vara på dem så att vi får kunskap om hur barn i slutna samfund har det och hur man kan förebygga att de på något sätt far illa.
I betänkandet I god tro – Samhället och nyandligheten (SOU 1998:113) förs också en ingående diskussion om religionsfriheten och dess gränser utifrån ett juridiskt perspektiv. Diskussionen utmynnar i slutsatsen att lagskyddet för den enskilde är relativt väl utvecklat när det gäller sådant som bedrägeri, skola, testamente, sociallagstiftning och familjerätt. Men lagstiftningen ger ett otillräckligt skydd när det gäller det som utredningen kallar ”otillbörlig påverkan”. Manipulation av den enskildes fria vilja är ett annat sätt att utrycka det. Begreppet ”otillbörlig påverkan” borde enligt utredningen införas i lagstiftningen. Det skulle gagna såväl seriösa religionsutövare som den personliga integriteten. Som exempel på situationer där lagen skulle vara användbar är när en person mot sin vilja påverkas att ta avstånd från sin tro eller när en person genom manipulation i en rörelse tvingas göra sådant som skadar vederbörande själv eller andra människor.
I betänkandet I god tro föreslogs en utredning om en ny straffbestämmelse i brottsbalken, med innebörden att otillbörlig påverkan skulle straffbeläggas. Någon sådan utredning har inte genomförts. I betänkande 2005/06:JuU22 Straffrättsliga frågor avslogs våren 2006 två motioner om en ändring av brottsbalken i syfte att införa en straffbestämmelse om otillbörlig påverkan (2005/06:Ju242 och 2005/06:So433 yrkande 4). I avslaget hänvisades till att flera remissinstanser som svarat på utredningens betänkande I god tro avvisat ett sådant förslag. De hade anfört att införandet av en sådan bestämmelse skulle innebära svåra avvägningar mellan grundlagsfästa friheter och den föreslagna bestämmelsens skyddsändamål. Hänsyn till yttrandefriheten och andra intressen ansågs medföra att ett straffstadgande om tillbörlig påverkan skulle behöva avgränsas så snävt att det sällan eller aldrig kan tillämpas. Vidare anfördes att utredningen inte gav något underlag för att skyddet för den personliga integriteten kräver en ny bestämmelse i brottsbalken. Regeringen delade remissinstansernas bedömning och förklarade att den inte avsåg vidta några åtgärder med anledning av förslaget (prop. 2000/01:1 utg.omr. 8 s. 31 f.). Också våren 2007 avslog riksdagen en motion med samma yrkande.
Vi anser att man inte kan lämna frågan utan att genomföra en ingående utredning. Det räcker inte med att avfärda förslaget i betänkandet I god tro med hänvisning till remissinstanserna. Förslaget om ändringen i brottsbalken har utformats av förre diskrimineringsombudsmannen Peter Nobel. Han har i förordet till boken Manipulering pågår (1995) skrivit följande: ”Såhär i slutet av det andra årtusendet e.Kr. ser vi en stor ideologisk vilsenhet, en andlig tomhet. I det klimatet frodas allsköns ogenomtänkta själafångare, varav några, som med betydande personlig utstrålning har fräckheten påstå sig ställa alla de rätta frågorna och ha alla de rätta svaren. Extremism, totalitarism, intolerans och fundamentalism av skilda slag breder ut sig och hotar människornas frid och ländernas fred.” Giftspridningen i Tokyos tunnelbana, massjälvmord, som förekommit i flera länder, och det som skedde i Knutby är exempel som stödjer Nobels uppfattning.
Enligt 2 kap. regeringsformen skyddas rätten att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion. I kommentarerna till grundlagen framhålls att varje åskådning inte utan vidare kan göra anspråk på att av samhället betraktas som religion. Självklart är det så att det är tillåtet att tro på vad som helst. Det är även tillåtet att utöva tro genom olika typer av ritualer. Men religionsfriheten måste förstås ha sina gränser. Även om den är en självklarhet i ett liberalt samhälle får den inte användas för att i religionens namn kränka andras demokratiska fri- och rättigheter. Man ska inte kunna bryta mot lagen med hänvisning till vad en religion eller en manipulativ ledare påbjuder. Det är således viktigt att ”otillbörlig påverkan” införs i lagstiftningen. Eftersom det rör sig om komplicerad lagstiftning bör den beredas av en särskild utredning så att de farhågor som framfördes i betänkande 2005/06:JuU22 kan avvärjas.
Många människor som lämnar en manipulativ rörelse klarar att lämna rörelsen utan att få svåra psykiska besvär medan andra behöver hjälp. Bland dem har det visat sig att sedvanlig psykiatrisk behandling med samtal och medicinering inte är tillräcklig utan de behöver kvalificerad psykiatrisk behandling. Bakom vårdbehoven ligger symtom som panikångest, mardrömmar, självmordstankar och psykosomatiska problem. Vi anser därför att ett kunskapscentrum kring dessa frågor bör inrättas. En psykiatrisk klinik i Sverige bör få i uppdrag att bygga upp sådan kompetens så att patienter från hela landet, som har psykiska besvär efter avhopp från manipulativa rörelser, dels kan få akut psykiatrisk vård som tillgodoser deras speciella behov, dels kan få fortsatt rehabilitering enligt de erfarenheter som finns t.ex. i USA. En viktig uppgift för ett sådant vårdcentrum ska vara att bedriva forskning och utbildning med avsikt att förstärka kunskaperna hos vårdpersonalen. Centret ska vara akademiskt förankrat och tvärvetenskapligt och fungera som ett nationellt stöd och resurs till landstingen och samtidigt utveckla vårdprogram för drabbade individer.