Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en utredning om missvisande auktorisationer och legitimationer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om tillägg av psykisk sjukdom till listan över sjukdomar i lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (1998:531, 4 kap. 2 §).
Högskoleverket har tillsynen över såväl lärar- som terapeututbildningen i Sverige och Socialstyrelsen över den svenska hälso- och sjukvården. Det finns dock verksamheter som faller utanför de båda myndigheternas tillsynsansvar. Om man går in på ordet terapeut på Internet kan man hitta ett fyrtiotal olika företag som erbjuder en mängd terapier, främst för psykiska problem, samt terapiutbildningar. Efter en kort utbildning kan man få en titel som certifierad, licensierad eller auktoriserad terapeut ibland med speciell inriktning som psykisk ohälsa och sorgeterapi. En del företag som ger kurser tar i sin reklam upp att de anlitas av myndigheter och landsting.
Denna flora av kommersiella institut och kliniker som växt fram och det utbud av terapier, kurer och påverkan på människors psykiska tillstånd som inte är grundade på vetenskap eller beprövad erfarenhet och som utövas av personer utan läkarlegitimation eller motsvarande inger farhågor. Det finns vittnesmål om hur människor som genomgått personlighetsutvecklingskurser eller som varit medlemmar i auktoritära eller manipulativa rörelser mått psykiskt dåligt av den påverkan de utsatts för.
Riksdagen har tidigare behandlat oseriös yrkesutövning inom psykologområdet i betänkande 1997/98:SoU22 där utskottet ansåg att olika frågeställningar inom det beskrivna området på lämpligt sätt borde belysas. Riksdagen beslutade om ett tillkännagivande, nämligen att regeringen borde återkomma till riksdagen med en redovisning i denna fråga. I betänkande 1998/99:LU10 lyftes behovet av tydligare lagstiftning fram när det gäller bruk av termer avsedda att ange kompetensen hos en yrkesutövare. Här beslöt riksdagen om ett tillkännagivande till regeringen om behovet av en tydligare lagstiftning när det gäller bruk av termer avsedda att ange kompetensen hos en yrkesutövare. Något sådant förslag har inte kommit utan det som sedan hänt redovisades i korthet i budgetpropositionen 2004/05:1, utg.omr. 9, s. 45.
I propositionen grundar man sig på Socialstyrelsens redovisning av det uppdrag den fick att utreda de frågeställningar riksdagen tagit upp. Styrelsen svarade som följer:
Socialstyrelsen bedömer att en ny enhetlig tillsynslagstiftning för psykologfrågor inte är någon lösning på de problem som finns med oseriös yrkesutövning på psykologområdet. Man har inte funnit skäl att särbehandla psykologiska insatser, vilket skulle utgöra ett avsteg från den utveckling som har skett inom lagstiftningen på hälso- och sjukvårdens område, där lagstiftaren har strävat efter en sammanhållen lagstiftning som omfattar all hälso- och sjukvård. Socialstyrelsen föreslår i stället att man inom respektive samhälleligt område identifierar vilka problem som finns och därefter ser över vilka lämpliga åtgärder som kan vidtas. När det gäller frågan om det finns behov av att begränsa rätten att behandla vissa allvarliga psykiska besvär, konstaterar Socialstyrelsen att det finns en svårighet att formulera en entydig förbudsdefinition och att kunskaper om förekomst och art av hälsofarliga behandlingar är bristfällig, varför det i dagsläget inte finns tillräckligt underlag för att föreslå ytterligare begränsningar. Detta innebär inte att det är tillåtet att bedriva hälsofarliga behandlingar på det psykologiska och psykoterapeutiska området. Det finns generella bestämmelser som förbjuder behandling av patient som leder till skada som inte är ringa, eller framkallar fara för sådan skada. Regeringen har mot bakgrund av slutsatserna i Socialstyrelsens rapport inte för avsikt att vidta några ytterligare åtgärder.
I och med detta ansåg regeringen ärendet som slutbehandlat och riksdagen ställde sig bakom denna slutsats våren 2004. Av uppgifter från Socialdepartementet till riksdagens utredningstjänst hade såväl förra regeringen som den nuvarande för avsikt att tillsätta en utredning om behörighetsfrågor inom hela hälso- och sjukvårdsområdet men uppgift om när saknas.
Mot bakgrund av ovanstående anser vi att regeringen måste gå vidare i denna fråga för patienternas och konsumenternas skull. I dagsläget riskerar människor att på grund av missledande yrkestitlar anlita icke-professionella yrkesutövare för sina hälsoproblem. Det finns också risk för att kurser och annan verksamhet med manipulativa inslag negativt påverkar deltagarnas hälsa. Särskilt allvarligt är det när arbetsgivare beslutar att arbetstagare ska delta i sådana aktiviteter. Vi anser således att en utredning måste tillsättas om missledande yrkestitlar för patient- konsumentsäkerhetens skull och att man i den utredningen tar upp de frågor Socialstyrelsen lämnade obesvarade. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Riksdagen har också behandlat motioner om ändringar i den del av lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (LYHS) som brukar kallas kvacksalverilagen (1998:531 4 kap. 2 §). Sedan 1960 har vi en lagstiftning mot den som utan läkarlegitimation eller motsvarande, men mot ersättning, undersöker annans hälsotillstånd eller behandlar annan för sjukdom eller liknande genom att vidta eller ordinera förebyggande, botande eller lindrande åtgärder. Den förbjuder således andra än de som tillhör den legitimerade hälso- och sjukvårdspersonalen att behandla sjukdomar som enligt smittskyddslagen är samhällsfarliga, cancer och andra maligna tumörer, diabetes, epilepsi, sjukdomar eller komplikationer i samband med graviditet och förlossning samt att prova ut eller leverera kontaktlinser. Det är förbjudet att undersöka eller behandla barn, som inte fyllt åtta år. Lagen täcker däremot inte psykiska tillstånd.
Riksdagen har under årens lopp behandlat motioner om införande av psykisk sjukdom bland de sjukdomar som det är förbjudet att behandla om man inte har legitimation. Förslaget har avslagits med hänsyn till utvecklingen inom den s.k. alternativa medicinen. Motioner har också avslagits med allmänna formuleringar om att det inte finns anledning att göra en översyn av lagen. I socialutskottets betänkande 2005/06:SoU17 tillkommer en motivering, nämligen att utredningen Ett nationellt register över yrkesutövare av alternativ eller komplementär medicin har remissbehandlats och bereds. Vad vi vet pågår inte någon beredning av ett sådant register för närvarande, även om det kan vara av värde att en sådan inventering skyndsamt sker för att belysa omfattningen av den verksamhet som idag bedrivs på området men som i många fall ännu står utanför en gängse fortlöpande myndighetskontroll. Själva tillskapandet av ett sådant register skulle emellertid inte avhjälpa de problem vi uppmärksammar här, då den senaste motionen om en översyn av kvacksalverilagen avslogs våren 2007 utan motivering (socialutskottets betänkande 2006/07:SoU89, s. 30) .
Vi anser att psykisk sjukdom är lika allvarlig som cancer, sockersjuka och andra sjukdomar som täcks av den s.k. kvacksalverilagen. Därför måste patienter med psykisk sjukdom garanteras sakkunnig och omsorgsfull vård i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.
Mot bakgrund av ovanstående anser vi att psykisk sjukdom bör läggas till listan av sjukdomar i lagen (1998:531) 4 kap. 2 §. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.