Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vård av personer med svåra beteendestörningar.
Personer med svåra beteendestörningar ska självklart få så god omvårdnad som möjligt. Allas rätt till en god vård gäller givetvis också den här gruppen. Men en förutsättning för att det målet ska uppfyllas är att insatserna i många fall kan kräva stora ekonomiska och personella resurser. Ett exempel som inte ligger särskilt långt tillbaka i tiden belyser problemet. Exemplet är från en liten kommun där både länsstyrelsen och Arbetsmiljöverket blev inkopplade. Problemet var så komplicerat att en samverkan mellan dessa myndigheter blev nödvändig.
Bland annat hot, övriga boendes säkerhet, personalens möjlighet att organisera arbetet så att både klienter och anställda skyddades samt otillräckliga kunskaper hos kommunen och personalen om den här patientgruppen ingick i problembilden.
Trots att den goda viljan finns i kommunerna klarar man kanske inte att ge en god vård. Resultatet kan, förutom höga kostnader, bli inspektioner på grund av anmälan av arbetsmiljöskäl. Det kan också bli anmälningar om påstådda missförhållanden till Socialstyrelsen eller länsstyrelsen.
Det är angeläget med en kartläggning av vilka erfarenheter framför allt mindre kommuner har av vård av personer med svåra beteendestörningar liksom en analys av vilka insatser som behövs för att kommunerna ska få bättre förutsättningar att ge en god vård till den här gruppen.