Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av kunskap och information om självmord och självmordsförsök.
Varje år tar omkring 1 500 människor i Sverige sitt liv. Det är tre gånger så många som de som omkommer i trafikolyckor varje år. Det är många dödsfall men ändå får frågan om vård och medicinering för att förhindra självmord inte så mycket utrymme inom hälso- och sjukvården.
Innan en människa bestämmer sig för att ta sitt liv har detta naturligtvis föregåtts av mycken oro, kanske depressioner och ångest. Det har säkerligen också funnits oro och ångest hos den sjukes familj kring vad som händer. Det finns naturligtvis många signaler som man som anhörig i efterskott kan se, men som inte i det akuta läget var något som man lade märke till. Eftersom den allmänna informationen kan vara bristfällig är det kanske svårt att ta kontakt med vården och begära hjälp även i ett akut skede.
Den kollektiva tystnaden måste brytas, man måste våga tala om självmord och självmordsförsök. Rutinerna inom vården för självmordsbenägna patienter och deras närstående måste förbättras och bli mer synlig för medborgarna. Det måste vara allmänt känt att hälso- och sjukvården vill arbeta för en kraftig minskning av antalet självmord och självmordsförsök.
Frågan om kunskap och information kring depressioner, ångest och självmordsbenägenhet behöver lyftas för att, i likhet med andra upplysningskampanjer, visa att det finns såväl kompetens inom vården som insikt om behovet av mer information.