Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om Barnens vårdgaranti.
Vi nås av allt fler larm om de växande köerna inom barnsjukvården. De flesta av dessa larm gällt barn- och ungdomspsykiatrin. Andra perioder har det varit någon annan verksamhet inom barnsjukvården som inte förmår erbjuda barnen vård i tid. Att verkligheten är så svår för barnen och deras föräldrar kan synas märkligt. Det finns idag en tydlig vårdgaranti i Sverige, och det finns inget i dess klausuler som utesluter barnen. Ändå fungerar det inte.
Det kan finnas olika förklaringar till detta. Det handlar om barn med komplexa behov – ofta neuropsykiatriska – där vårdgarantin med sin inriktning på kroppssjukdomar missar målet om en vård utan väntan längre än nödvändigt. Vårdgarantin reglerar inte den maximala väntetiden i alla delar av vårdkedjan. Därför kan väntan på diagnos och behandling tyvärr bli alldeles för lång.
Det handlar om att vårdgarantin inte alltid följs upp och informeras om. Min bild är att en del landsting inte riktigt vill erkänna situationens allvar.
Ett första steg mot en barnsjukvård befriad från onödig väntan är ett landstingen och politikerna erkänner dagens brister. Det andra steget är att kartlägga bristerna för barn med dagens vårdgaranti. Det tredje är att ta fram förslag om vad som är rimliga väntetider för barn inte minst inom psykiatrin. Det måste vara enkelt för barnen att nå sjukvården och korta väntetider på max en månad.
Det är därför angeläget att införa en egen vårdgaranti. Den bör heta Barnens vårdgaranti.