Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om nya riktlinjer för förebyggande av livmoderhalscancer.
I Sverige erbjuds alla kvinnor mellan 23 och 60 år (i vissa landsting från 25 år) regelbundna cellprovskontroller för att upptäcka cellförändringar eller cancer i livmoderhals. Cellprovskontroller med Pap-smear för livmoderhalscancer infördes på 60-talet. Därefter har man sett en avsevärd minskning av insjuknade och dödlighet i livmoderhalscancer. Screeningen utgör en stor vinst för folkhälsan. Fortfarande drabbas ändå närmare 500 kvinnor av livmoderhalscancer i Sverige varje år. Från 61 års ålder kallas kvinnor inte längre till kontroll, trots att närmare 150 kvinnor i den åldersgruppen får livmoderhalscancer årligen.
Dagens screeningsmetod ”Pap Smear” är ett cellprov. Cellprovet tas av en barnmorska på mödravårdscentral. Enligt uppgifter från Nätverket mot livmoderhalscancer och överläkaren Sonja Andersson från Kvinnokliniken vid Karolinska universitetssjukhuset Huddinge, finns det bevisligen problem med både underdiagnostik och svårtolkade resultat som leder till att kvinnor ofta måste komma för förnyad provtagning i onödan.
Det är således inget tryggt besked att ett cellprov är normalt. Nya alternativa tekniker för cellprovtagning håller på att utvecklas (s.k. vätskebaserad cytologi, LBC), detta test kan utföras utan att kvinnan behöver kallas till kompletterande undersökning, och i de fall cellerna inte innehåller viruset som orsakar cancer kan den onödiga uppföljningen och oron undvikas.
Varje år överbehandlas kvinnor i Sverige på grund av falskt positiva cellprovstestresultat. Bland de över 700 000 cellprov som tas årligen bedöms omkring 40 000 som avvikande (ej godartade cellfynd). Majoriteten av kvinnor med avvikande cellprov skräms i onödan eftersom de flesta har en bagatellartad pseudosjukdom så kallade ”oklara eller lättare cellförändringar”.
Årligen opereras omkring 8 000–10 000 kvinnor i syfte att förebygga utveckling av invasiv cancer. Den gynekologiska cellprovskontrollen har svårt att identifiera de få kvinnor som löper risk för att utveckla livmoderhalscancer.
Humant papillomvirus, HPV, överförs vid sexuella kontakter och kan orsaka livmoderhalscancer. Att använda kondom skyddar inte helt mot att bli smittad, men minskar risken. De allra flesta kvinnor och män har någon gång fått detta virus. För majoriteten läker virusinfektionen ut utan att man vet om att man haft en HPV-infektion. För de allra flesta orsakar viruset ingen skada alls eftersom kroppens immunförsvar tar hand om och oskadliggör viruset. Hos vissa kvinnor kvarstår HPV-infektionen under en längre tid vilket kan leda till cellförändringar som senare kan utvecklas till cancer.
En kvinna kan ha en HPV-infektion i flera år utan att hon märker det. Därför är det svårt att veta exakt när och av vem hon har blivit smittad. Det finns 13 HPV högrisktyper varav HPV typ 16 & 18 räknas till dem som med högst frekvens ger upphov till livmodershalscancer.
Alltför många kvinnor kommer inte till cellprovstagning. I Sverige är det var fjärde och i vissa landsting upp till varannan kvinna som inte täcks av screeningsprogrammet. Täckningsgraden ligger långt under den av EU rekommenderade minsta täckningsgrad av 85 % enheter.
En undersökning visar också att många kvinnor inte känner till att syftet med de regelbundna kontrollerna är att förebygga livmoderhalscancer. Ett stort antal, hela 46 %, tror att livmoderhalscancer i huvudsak är en ärftlig sjukdom. En av fem kvinnor tror att det är hög ålder som är den största riskfaktorn för att utveckla livmoderhalscancer. Hela 98 % av kvinnorna hade ingen spontan kännedom om att livmoderhalscancer orsakas av en vanlig infektion med humant papillomvirus. Vissa tycker att provtagningen är obehaglig.
Nyligen godkändes det första vaccinet mot humant papillomvirus, HPV, som ett sätt att förebygga livmoderhalscancer. Vaccination har bäst effekt mot HPV-smitta före sexdebuten.
Genom en ny testmetod, HPV-test, kan flera fall av cellförändringar upptäckas i ett tidigt skede. Testet är känsligare då det gäller att upptäcka ”riktiga” cellförändringar bland kvinnor med lindriga cellförändringar än de traditionella cellproverna. Med detta test är även möjligt att bestämma vilken HPV-typ som patienten bär på. Detta ger helt nya möjligheter att förebygga livmoderhalscancer.
Under våren 2007 har en studie genomförts i Uppsala län. Den omfattade 2 000 kvinnor 40–60 år gamla som inte deltagit i den gynekologiska cellprovtagningen på över 6 år. Samtliga kvinnor fick ett informationsbrev samt ett erbjudande om självprovtagning i hemmet. Provet som returneras till laboratorium undersöks med avseende på förekomst av HPV av högrisktyp. Alla HPV-positiva kvinnor kallades till gynekologisk mottagning för vidare utredning. Nio av tio kvinnor var positiva till att göra testet hemma.
Det finns vetenskapliga undersökningar som visar att HPV-test har avsevärt högre träffsäkerhet jämfört med cellprov.
Dagens vuxna kvinnor borde erbjudas ett bättre skydd mot att utveckla livmoderhalscancer. En genomtänkt användning av HPV-testning som ett led i cancerpreventionen skulle förbättra diagnostiken. Testet är säkrare och känsligare att upptäcka cellförändringar än de traditionella cellproverna, vilket bidrar till att cellförändringar som orsakas av andra faktorer som inte leder till livmoderhalscancer kan uteslutas.
Därför bör regeringen ta initiativ till nya riktlinjer för förebyggande av livmoderhalscancer. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.