Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utarbeta en nationell handlingsplan för en nollvision av hemlösheten.
Att vara hemlös i Sverige sätts ofta i samband med de hemlösa som finns i storstadsregionerna. Det är klart att hemlösheten är mest omfattande där största antalet invånare finns. Problemet är ändå långt ifrån ett storstadsproblem. Det finns över hela landet, så även i Dalarna.
Socialstyrelsen gör relativt regelbundna kartläggningar över hemlösheten, men dessa är inte heltäckande utan omfattar endast dem som har haft kontakt med socialtjänst, psykiatrin, kriminalvården eller frivilligorganisationer. Vi vet att det finns hemlösa som av olika skäl inte alls tar kontakt med myndigheter, vilket är allvarligt. I mötet med dessa människor finns det ofta rädsla för myndigheter.
Det finns ofta tydliga förklaringar från dessa människor själva av vad som har gått snett i deras liv. Flertalet av de hemlösa känner sig förnedrade och kränkta av att inte ha ett eget hem. Vi kan konstatera att exempelvis gruppen kvinnor, som anses vara en mer dold grupp, har ökat med hela 60 % sedan mätningen år 1999.
Människor tvingas in i hemlöshet bland annat som en följd av flertalet neddragningar och ett mer hårdnande samhällsklimat. Att det finns personer som är utan en egen bostad är inte acceptabelt i dagens resursstarka Sverige.
Rätten för alla till en egen bostad i Sverige borde vara självklar. Ingen i detta välmående land ska behöva vara utan en egen bostad. Problemet är nationellt, och riksdag och regering bör därför också ta det nationella ansvaret. Det är dags att på allvar lyfta upp denna fråga på den politiska agendan.
Utifrån ovan beskrivna föreslår jag att regeringen får i uppdrag av riksdagen att ta fram en nationell handlingsplan för en nollvision av hemlösheten.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.