Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att förbjuda tatuering av minderåriga.
Tatueringsverksamhet har förekommit bland människor i tusentals år. I vissa perioder och kulturer med religiösa förtecken och i andra epoker har det varit något som mer marginaliserade grupper ägnat sig åt. Idag är tatuering vanligen ingetdera av detta. Det är snarare något av en modetrend som går upp och ned. Idag finns till och med tv-program om tatuering på de kommersiella kanalerna, och givetvis tittar ungdomar och barn på dessa program.
Utomlands men dessvärre även här i Sverige växer mer eller mindre oseriösa verksamheter fram som erbjuder tatuering i olika former. Det finns naturligtvis de som är väsentligen mer seriösa, och dessa har satt upp egna branschöverenskommelser om att inte tatuera barn, ungdomar eller den som är påverkad av t.ex. alkohol. Men det råder inget lagligt förbud mot att tatuera en minderårig, och så länge det finns pengar att tjäna på ungdomar som vill tatuera sig kommer denna verksamhet att pågå utan att samhället kan ingripa.
Det är tyvärr få barn som och ungdomar som är medvetna om konsekvenserna av att göra tatueringar på sina kroppar. Särskilt svårt är det för dem att inse vad det i framtiden kan innebära att i unga år ha tatuerat en viss symbol på kroppen som man inte vill bli förknippad med senare i livet. Symbolen som tatueras in är säkerligen jätteviktig för personen just när den tatueras in, men vill personen verkligen ha en drake, ett ankare eller den dåvarande flickvännens namn på armen under exempelvis en anställningsintervju tio år senare? Helt klart är att många ungdomar ångrar sig senare i livet, och det innebär då stora problem.
Behandlingen för att ta bort en tatuering är både kostsam och smärtfylld. På en privat klinik kan det ta tio behandlingar á ca 900 kr för att ta bort en mindre tatuering med flera färger. Behandlingstiden blir mycket lång eftersom de nya och mer effektiva metoderna spränger bort färgpigmenten i huden med en typ av laser. Mellan varje behandlingstillfälle ska det gå två månader för att huden inte ska skadas mer än nödvändigt. Då förstår var och en att det är besvärligt. Dessutom gör det ont. Enligt de som genomgått behandlingen känns det som ett vasst rakblad dras över huden och vissa patienter får så kraftiga smärtor i huden att de istället väljer att avbryta behandlingen.
Det finns även andra mer långtgående konsekvenser av en tatuering som till och med kan ge medicinska komplikationer senare i livet. Det har till exempel visat sig svårt att i vissa fall ge kvinnor ryggmärgsbedövning vid förlossning om de har en tatuering i ryggslutet. Metaller i färgen kan genom nålstick komma in i ryggmärgskanalen och orsaka problem. Det finns enligt min uppfattning ingen anledning för minderåriga att tillåtas förstöra för sig själva senare i livet.
Tyvärr är det stora problemet att det inte räcker med rekommendationer och råd till föräldrar och tatueringsbranschen. De oseriösa aktörerna kommer att fortsätta med verksamheten så länge de kan göra det ostraffat. Många föräldrar ser bekymren och önskar verkligen förändring på detta område. Likaså bland de patienter som genomgår den beskrivna mycket smärtfyllda behandlingen är förstås ångern stor över vad man gjort i unga år. Den lösning vi kan se på denna tragiska problematik är inget annat än ett rent förbud mot att tatuera den som ej fyllt 18 år. Vi vill därför att regeringen överväger att ta fram ett förslag om lagstiftning på detta område.