Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör utse en fosterbarnssamordnare i syfte att förbättra villkoren för dagens fosterbarn.
Regeringen beslutade den 21 juni 2006 att en särskild utredare skulle utses för att granska allvarliga övergrepp och vanvård vid institutioner och familjehem inom den sociala barnavården. Uppdraget syftar till att kartlägga allvarliga övergrepp och vanvård av flickor och pojkar som varit placerade i fosterhem/familjehem eller vid institutioner inom den sociala barnavården. Utredningen omfattar alla nu levande personer fram till dess att begångna brott inte är preskriberade. De ärenden som gäller misstänkta brott som inte är preskriberade ska hänvisas till rättsvårdande myndigheter eller tillsynen.
I augusti presenterades en första delrapport. Utredningen hade fram tills då mött och intervjuat ett 60-tal människor som blivit placerade någon gång under tiden 1925–1980.
Ur rapporten Utredningen om vanvård i den sociala Barnavården, S 2006:05:
Flera intervjupersoner berättar hur de har blivit slagna, i ansiktet, på kroppen, med eller utan kläder. De har slagits med sopkvastar, mattpiskare, kedjor, galgar, piskor, brädor eller med händerna. Många personer berättar att detta skett, inte en gång utan systematiskt och upprepat, utan någon annan förklaring än att de skulle vara ’onda’, ’besatta av djävulen’, ’horungar’, ’tattarungar’, ’hopplösa fall’, ’dumma i huvet’.
Många har berättat att de tvingats att anpassa sig till meningslösa regler, blivit nypta, fått kroppsdelar omvridna, blivit dragna i håret, hånade och sparkade, kastade upp i luften för att ramla fritt mot golvet, sparkade nerför trappor, fått sina ägodelar och leksaker förstörda som ’straff’ för någon förseelse. Det finns exempel på hur barn har blivit spottade på, inlåsta i garderober, toaletter, pannrum, utelåsta i snön, med nedkissade kläder, fått stryk och blivit hånade för sängvätning, tvingats äta upp uppspydd mat, tvingats titta på när småsyskon blivit plågade. Barn har också blivit hotade med skjutvapen, med knivar, har hållits utanför fönster på hög höjd.
Flera berättar att de som barn blivit tafsade på, tvingats att utföra sexuella handlingar på fostermor, fosterfar, institutionsföreståndare, annan personal, blivit våldtagna sedan späd ålder, inte en gång utan systematiskt och upprepat.
Mycket talar för att dagens omhändertagna barn också far illa. Länsstyrelserna har fått ett tvåårigt uppdrag att se hur myndigheterna klarar av sin uppgift att se till att inte omhändertagna barn far illa. Det är otillräcklig åtgärd. Vi kan inte heller vänta till att utredningen fullföljt sitt uppdrag. Socialsekreterarna som ska utreda familjerna och sortera ut familjerna har idag lite tid och för lite resurser. Det finns också idag behov av fler familjer/enskilda som är beredda att ta på sig det viktiga ansvaret att bli fosterfamiljer. Det kan också behövas nationella centrum för kompetens på detta område. Allt detta och mer skulle en nationell fosterbarnssamordnare kunna samordna och stötta kommunerna med.