Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en reformering av alkohollagstiftningen.
Den idag gällande alkohollagen har stora brister och uppfattas av såväl krögare som gäster som både föråldrad och stelbent. I samband med att lagen nu skall ses över finns anledning att understryka några av de större problemen och samtidigt beskriva några av de utgångspunkter som en reformerad alkohollagstiftning måste bygga på.
Att stifta rimliga lagar kring alkoholkonsumtion är komplicerat eftersom syftet måste vara dubbelt. Vi ska naturligtvis ha en restriktiv lagstiftning i den meningen att alkoholens skadeverkningar ska begränsas och bekämpas. Lagen måste alltså fungera som skyddslagstiftning och beakta de sociala problem som gömmer sig bakom alkoholmissbruk och överkonsumtion. Samtidigt är alkoholen också ett naturligt inslag i nöjeslivet och en förutsättning för att tusentals restauranger och nattklubbar ska kunna bedriva sin verksamhet. Det måste också vara en lagstiftning som beaktar nöjes- och krogliv och som stärker företagsklimatet. En reformerad alkohollag måste kunna balansera dessa två syften på ett rimligt sätt.
En reformerad alkohollag måste tydligt klargöra att det inte finns någon motsättning mellan ett levande krogliv och en alkoholpolitik som syftar till ansvarsfull servering och trygga villkor för gäster och personal. Nya matkulturer, förändrade krogvanor och nya attityder kräver tvärtom att politiken vågar förändra.
Ett exempel är det förlegade kravet på att alkoholservering alltid måste kombineras med servering av varm mat. Förutom att det skapat problem för sushirestauranger, vars hela idé är att inte servera varm mat, visar regeln på hur förlegad dagens lagstiftning är. Att nattklubbar och danspalats inte skulle kunna servera en drink utan att ha en hel matsedel med varm mat är förstås både orimligt och otidsenligt. Dessutom innebär dagens regler med krav på matservering ökade kostnader för lokalen, för kock och serveringspersonal och för förvaringsutrymmen och tillagningsmöjligheter. I slutändan är det givetvis gästerna som vill gå ut och dansa som får stå för notan.
En annan företeelse som dagens lagstiftning försvårar är festivaler. En reformerad lagstiftning måste därför innehålla möjligheter för krögare att söka gemensamma serveringstillstånd för att erbjuda mat och dryck för gästerna på området. Detta är dessutom ett tydligt exempel på när alkohollagen också blir en fråga om företagsklimat. Runtom i Sverige anordnas festivaler, mässor och marknader som är viktiga för det lokala näringslivet. Politiken ska naturligtvis hjälpa till att skapa förutsättningar för att alkoholservering kan ske på ett sätt som är tryggt och ansvarsfullt för både krögare och gäster.
Ett tredje exempel gäller det påföljdssystem som finns för att komma åt krögare som missköter sig. Alkohollagen måste naturligtvis fungera som ett effektivt redskap för att motverka de problem som alkoholservering ibland leder till. Tyvärr innebär dagens regler att man bara prövar om det finns skäl att återkalla ett tillstånd eller inte – helt utan mellannivåer. Det har skapat situationer där även skötsamma krögare som gjort ett mindre misstag stundtals ”straffas” på samma sätt som djupt oseriösa aktörer. En reformerad lagstiftning måste därför innehålla just de mellannivåer som kan skapa förutsägbara spelregler för restauratörer och gäster, till exempel genom en möjlighet att ge någon form av erinran innan frågan om återkallelse blir aktuell.
De ovan beskriva problemen visar tydligt behovet av en ny och modern alkohollagstiftning. Minst lika viktigt som att göra något åt de konkreta problemen är att sätta alkoholpolitiken i ett näringspolitiskt sammanhang. I Sverige finns nästan 20 000 restaurangföretag som omsätter över 40 miljarder om året. Det visar att lagstiftningen på området måste klara av balansgången mellan att å ena sidan skydda mot alkoholens risker och faror, å andra sidan skapa bra och tydliga villkor för en bransch med tusentals anställda och ännu fler skötsamma gäster.