Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av intresseombud för ensamstående äldre.
Vi har ett samhälle där man kan tala för sina behov och önskemål på nästan varje nivå och inom nästan varje område. Men för en grupp människor är risken mycket stor att hamna utanför, att inte bli tillgodosedd, att ignoreras och missförstås, att hamna i en situation där den enskildes behov och önskemål inte betyder något. Jag tänker på ensamstående äldre, utan barn eller närmare anhöriga.
Redan idag har vi ett system där äldre människor verkligen behöver barn eller någon annan nära anhörig att tala för sig i kontakterna med kommun, sjukvård, sociala myndigheter m.m.
En äldre person som drabbas av stroke, alzheimer eller jämförbar sjukdom kan inte själv stå för kontakterna med myndigheter och vårdinrättningar.
Vi vet allt för väl att äldre som drabbats av kontaktsvårigheter på grund av någon sjukdom behöver någon som talar för dem, som driver deras intressen och som kontrollerar att önskemålen också blir förverkligade. En make/maka, barn eller andra nära släktingar blir oftast de som får denna uppgift.
Tanken svindlar hur äldre som inte har denna hjälp riskerar att behandlas, omhändertas av människor som inte har en aning om den individ de får total kontroll över.
Det behövs ett intresseombud för dessa människor – en, eller flera personer som står oberoende såväl ekonomiskt som organisatoriskt från kommun och landsting. Ett intresseombud som ska agera för den enskilde när denne är inkapabel att själv företräda sina intressen.
Det finns olika möjligheter hur detta praktiskt ska kunna organiseras. En möjlighet är att man i samband med sin pensionering tar kontakt med kommunens intresseombud för ensamstående äldre och anmäler att man finns och vilka förhållande man lever under. Ganska snart efter detta träffar man sitt intresseombud och beskriver vilka önskemål man har vid sjukdom, vid händelser då man själv är oförmögen att driva sina önskningar.
Ett register kan upprättas där man anmäler sig om man vill bli företrädd av sitt intresseombud. Detta register är sjukvården och sociala myndigheter skyldiga att kontrollera då någon äldre utan nära anhöriga, oförmögen att föra sin egen talan, blir föremål för vård, omsorg eller annat ingripande från sociala myndigheter. Intresseombudet träder därefter in och har därefter i uppgift att bevaka, förmedla och driva den enskildes önskemål och intressen vid olika förutsedda och oförutsedda händelser för att garantera dennes livskvalitet.
Möjligheterna att inrätta ett system av intresseombud, förslagsvis i varje kommun, bör noggrant undersökas eftersom dagens situation för ensamstående äldre är otillfredsställande.