Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om tydligare och mer precisa mål i den nationella strategin för att förverkliga barnkonventionen.
1999 antog riksdagen en nationell strategi för att förverkliga barnkonventionen. Strategin är inte ett instrument för att ställa krav på kommuner och landsting utan mer för att synliggöra det pågående arbetet som bra exempel för att efterleva konventionens krav.
Enligt Barnombudsmannens årsrapport 2006 har 29 % av kommunerna svarat att den nationella strategin har haft varken stor eller liten påverkan i kommunens arbete med barnkonventionen. 26 % anser att den har haft stor betydelse eller ganska stor påverkan, 24 % vet inte om den har haft någon påverkan och 17 % anser att den har haft ganska liten eller liten påverkan.
Av landstingen anser åtta att den varken har haft stor eller liten påverkan på arbetet med konventionen. Fyra anser att den har haft ganska liten betydelse och två att den har haft liten betydelse. Tre landsting vet inte om den har haft någon påverkan. Att strategin har haft en ganska stor betydelse anser två landsting, och ett landsting anser att den har haft stor påverkan.
Nationella strategin har haft viss betydelse för främst kommunerna men även för landstingen. Mycket positivt har gjorts, men mycket mer måste vi på politiska nivåer göra. Den nationella processen är långsiktigt arbete och ständiga processer.
Vi menar att vi från riksdagen bör formulera mer precisa mål i den nationella strategin och även sätta i våra målsättningar tidsangivelser för när vi ska ha uppfyllt dem. Vi borde också se till att det finns stimulansbidrag för kommunerna och landstingen att söka för att få i gång processarbetet mer. Det är dock inte alltid medel som är det enda utan även engagemang och samverkan mellan barn och unga, skolan och kommunerna behövs.
Det handlar om att se till att alla barn och unga har forum för att kunna få fram sina åsikter och att man tar dem på allvar så att man ser resultat.