Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om upprättande av ett ändamålsenligt läkemedelsregister.
Frågan om ett väl fungerande läkemedelsregister har varit föremål för återkommande diskussion och en rad olika utredningar genom åren. Nu senast behandlades ämnet i Patientdatautredningen som också lämnade förslag på området.
Skälen är flera till att hålla ett centralt läkemedelsregister, som ger sjukvårdshuvudmännen möjlighet att följa upp förskrivningen av läkemedel.
Det handlar ytterst och främst om patienternas säkerhet. Det handlar också från samhällets utgångspunkt om att hålla uppsikt över och kontroll på kostnadsutvecklingen på läkemedelsområdet, men också om att förhindra att enskilda läkare missbrukar sin förskrivningsrätt. Det senare är förvisso ett känsligt område att beträda, även om behovet av sådan uppföljning framstår tydligt på området psykofarmaka och narkotiska läkemedel.
Till bilden, när kraven på läkemedelsregister och uppföljning av förskrivning av läkemedel skall motiveras, hör inte minst att läkemedelsförskrivning är en viktig, ja allt viktigare del av vården och den allra vanligaste behandlingsformen i modern sjukvård.
Uppföljning av läkemedelsanvändningen har stor betydelse för att samhället skall kunna leva upp till målsättningen att erbjuda bästa möjliga och likvärdig vård över hela landet. Möjligheterna att göra det skulle förbättras om landstingen kunde följa hur den faktiska förskrivningen av läkemedel ser ut och utvecklas.
Till de problem inom vården som läkemedelsregistret och uppföljning av förskrivningen skulle kunna bidra till att lösa hör förskrivningen av läkemedel till äldre patienter. Det är inte ovanligt att äldre patienter konsumerar mellan 20 och 30 läkemedel dagligen, ofta förskrivna av olika läkare utan någon övergripande helhetsbedömning. I vissa fall kan kombinationerna vara direkt livsfarliga.
Patientdatautredningen föreslår alltså att landstingen skall ”ges möjlighet att använda uppgifter om enskilda uppgifters uttag av förskrivna läkemedel för uppföljning av förskrivning och användning av läkemedel i respektive landsting”, och att detta skall omfatta alla förskrivna läkemedel, också de som förskrivits av privata vårdgivare.
Apoteket AB, som idag handhar det register som finns att tillgå, skall enligt utredningen lämna ut nödvändiga uppgifter till landstingen, självklart med iakttagande av nödvändig sekretess vad gäller patienters identitet.
Frågan är dock om Patientdatautredningen går tillräckligt långt i sina förslag. Undertecknade motionärer menar att det också bör vara möjligt för landstingens läkemedelskommittéer, givetvis med iakttagande av nödvändig sekretess, att följa också enskilda läkares förskrivning av läkemedel, bland annat för att kunna upptäcka missbruk av förskrivningsrätten. Frågan är känslig och hittills har alla sådana propåer avvisats med integritetsargument.
Användning av läkemedel är dock, som vi redan pekat på, den vanligaste vårdformen. Och vi kan konstatera att läkarens yrkesutövning, dvs olika behandlingsbeslut, på andra områden är föremål för insyn. Det gäller beslut om sjukskrivning och hur vården bedrivs i övrigt. Det är lite svårt att inse att det skulle vara mer integritetskränkande om det fanns möjlighet för sjukvårdshuvudmännen, att via lämpligt organ, t ex läkemedelskommittéerna, följa läkarnas beslut om förskrivning av läkemedel.
Patientdatautredningens förslag beträffande uppföljning av förskrivning av läkemedel bör genomföras. Det bör dessutom läggas förslag om hur en utvidgad uppföljning av olika läkares förskrivning av läkemedel skulle kunna organiseras.