Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om allmänna föräldrautbildningar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om allmänna äktenskaps- och relationsutbildningar.
De som blir föräldrar säger ofta att det är det största de har varit med om i livet, men att bli förälder är också en stor utmaning. Många förbereder sig noggrant under hela graviditeten. Många går den allmänna föräldrautbildning som idag erbjuds vid mödravårdscentralerna och liknande.
Bakgrunden till föräldrautbildningen är betänkandet Föräldrautbildning – Kring barnets födelse (SOU 1978:5) av den så kallade Barnomsorgsgruppen, som dels skulle undersöka om det fanns ett behov av en allmän föräldrautbildning, dels hur denna utbildning i så fall skulle utformas. Tanken var att den skulle rikta sig till framför allt nyblivna föräldrar, men även till föräldrar med barn i förskole- eller skolåldern.
Motivet till utredningen var att staten inte ansåg sig ha gjort tillräckligt för barnfamiljerna, vare sig via familjepolitiska eller andra åtgärder, för att motverka negativa utvecklingstendenser såsom ökad skilsmässofrekvens, uppfostringsproblem och social isolering. (Lee Gleichmann, 2004, Föräldraskap mellan styrning och samhällsomvandling.)
Barnomsorgsgruppens slutbetänkande om föräldrautbildning Barn och vuxna (SOU 1980:27) kom 1980, men redan i maj 1979 beslutade riksdagen om föräldrautbildningen för blivande och nyblivna föräldrar. I beslutet ingick att genom pedagogiska insatser förbättra barns levnadsvillkor och samtidigt förbättra det allmänna klimatet i samhället för barn och familjer. Det senare skulle ske genom att politiska reformer och samhällsplanering i vid bemärkelse skulle genomföras med utgångspunkt i barns och barnfamiljers förutsättningar. Vidare skulle föräldrar få stöd i sitt föräldraskap och inflytande över sin egen och barnens situation. För att nå det övergripande målet om förbättrade levnadsvillkor utarbetades tre delmål: att ge ökade kunskaper (om barnets utveckling och behov etc.), att ge möjligheter till kontakt och gemenskap samt att ge möjligheter till medvetenhet om och påverkan av samhälleliga förhållanden.
I utredningens förslag ingick också allmän föräldrautbildning under barnens förskoleår och skoltid. I ett senare skede av föräldrautbildningen skulle barn och ungdomar förberedas för vuxenrollen och eventuellt blivande föräldraroll. Denna del av utredningens förslag har ännu inte blivit verklighet.
Det skulle sedan dröja nästan 20 år tills betänkandet Stöd i föräldraskapet (SOU 1997:161) kom. Utgångspunkten för denna nya utredning om föräldrautbildningar var den förändrade situationen för familjerna i samhället, med till exempel färre kontakter mellan föräldrar och mor- och farföräldrar än tidigare. Ett syfte med föräldrautbildningarna ansågs därför åter vara att erbjuda nya miljöer för nätverksbyggande, där föräldrar kunde diskutera normer och värderingar kring barn och barnuppfostran med varandra. Utredningen betonade vikten av att stärka föräldrarna och ta till vara deras kompetens, med målet att förebygga problem som annars kan drabba barnen. Det uttalades också att det finns en såväl medmänsklig och social som samhällsekonomisk vinst i att ge föräldrarna förebyggande stöd. Barn och ungdomar som ställs inför en ogynnsam utveckling kan senare innebära kostnader för extra resurser i skolan, institutionsplaceringar, missbruk, kriminalitet med mera. Det som eftersträvades var ”bästa möjliga villkor” för barn och föräldrar.
Istället för föräldrautbildning började man tala om stöd till föräldrar för att det ska inkludera mer än bara utbildning.
Svensk lagstiftning är tydlig med utgångspunkten att det är föräldrarna som har ansvaret för de barn de sätter till världen, och att vårdnaden endast undantagsvis överlåts på andra. Föräldrarna har ansvaret för barnets personliga förhållanden och skall se till att barnets behov av omvårdnad, trygghet och en god fostran blir tillgodosedda, vilket bland annat innebär att bli behandlad med aktning för sin person och inte utsättas för kroppslig bestraffning. Barnets vårdnadshavare svarar även för att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till dess ålder, utveckling och övriga omständigheter samt skall bevaka att barnet får tillfredsställande försörjning och utbildning (föräldrabalken).
Samtidigt ska samhället ge föräldrarna stöd i denna viktiga uppgift. Kommunerna har ett särskilt ansvar att genom socialnämnderna verka för att ”ta initiativ till och bevaka att åtgärder vidtas för att skapa en god samhällsmiljö och goda förhållanden för barn och ungdom, äldre och andra grupper som har behov av samhällets särskilda stöd”.
I socialtjänstlagen sägs också: ”Socialnämnden skall verka för att barn och ungdom växer upp under trygga och goda förhållanden, i nära samarbete med hemmen främja en allsidig personlighetsutveckling och en gynnsam fysisk och social utveckling hos barn och ungdom, med särskild uppmärksamhet följa utvecklingen hos barn och ungdom som har visat tecken till en ogynnsam utveckling, aktivt arbeta för att förebygga och motverka missbruk bland barn och ungdom av alkoholhaltiga drycker, andra beroendeframkallande medel samt dopningsmedel …”
Kommunen skall vidare sörja för att familjerådgivning genom kommunens försorg – eller annars genom lämplig rådgivare – kan erbjudas dem som begär det. Med familjerådgivning avses i socialtjänstlagen en verksamhet som bedrivs av det allmänna eller yrkesmässigt av enskild för att genom samtal bearbeta samlevnadskonflikter i parförhållanden och familjer.
Detta tänkande stämmer väl överens med barnkonventionens tankar om att familjen ”såsom den grundläggande enheten i samhället och den naturliga miljön för alla dess medlemmars och särskilt för barnens utveckling och välfärd, bör ges nödvändigt skydd och bistånd så att den till fullo kan ta på sig sitt ansvar i samhället” samt att barnet ”för att kunna uppnå en fullständig och harmonisk utveckling av sin personlighet, bör växa upp i en familjemiljö, i en omgivning av lycka, kärlek och förståelse”. Barnkonventionen säger vidare att ”barnet på grund av sin fysiska och psykiska omognad behöver särskilt skydd och särskild omvårdnad innefattande lämpligt rättsligt skydd, såväl före som efter födseln”.
Även FN-deklarationen talar om vikten av att samhället stödjer familjen som den grundläggande enheten i samhället: ”Familjen är den naturliga och grundläggande enheten i samhället och har rätt till samhällets och statens skydd.”
Folkhälsoinstitutet har haft ett uppdrag att utreda olika former av föräldrastöd, och presenterar sina slutsatser i rapporten Nya verktyg för föräldrar – förslag till nya former av föräldrastöd (Sven Bremberg, 2004). I rapporten föreslås en bred spridning av metoder för föräldrastöd och föräldrakurser, eftersom det ses som ett viktigt medel för stärkt föräldraskap. FHI skriver på sin hemsida: ”Föräldrakurser innebär att föräldrar får stöd i att utveckla ett positivt samspel och en tydligare kommunikation med sina barn. I kurserna ingår träning i positiv kommunikation, kunskap om barns utveckling, gränssättning, stöd, uppmuntran och olika sätt att fatta hälsosamma beslut. Värme och ramar är nyckelord i föräldrakurserna. Fokus ligger framförallt på att berömma, bekräfta och uppmuntra när barnen gör något bra.” FHI beskriver på sin hemsida nio olika föräldrakurser som är vetenskapligt utvärderade och har visat sig leda till en bättre familjerelation, färre riskbeteenden och förbättrad psykisk hälsa hos barn. Några av dem utvecklas ytterligare i rapporten På rätt kurs! Metoder för föräldrastöd från förskolan till tonåren.
I foldern Nya Möjligheter skriver FHI: ”Inom mödra- och barnhälsovården erbjuds sedan många år föräldrautbildning som många föräldrar deltar i. Men efter spädbarnsåret finns ingen motsvarande, nationellt täckande verksamhet. Statens folkhälsoinstitut har i utredningen ’Nya verktyg för föräldrar – förslag till nya former av föräldrastöd’ tagit upp hur stödet till föräldrar i Sverige kan förbättras.” Argumenten som talar för att fler föräldrakurser erbjuds är att det vetenskapligt har gått att bevisa att stöd till föräldrar har en positiv effekt på barns och ungdomars psykiska hälsa. Samtidigt har barns och ungdomars psykiska ohälsa ökat, och föräldrar efterfrågar mer stöd. Ytterligare två argument lyfts fram, nämligen att föräldrakurser sparar pengar och att insatser för alla är bättre än insatser för riskgrupper: ”Behovet av specialundervisning och elevassistenter blir mindre om beteendeproblem bland barn och unga minskar. Detta leder till besparingar redan inom några år. Om missbruk, kriminalitet och psykisk ohälsa minskar så innebär det en stor vinst för både individen och samhället, även på lite längre sikt.” ”Breda insatser ger bättre sammanlagd effekt än uppsökande insatser. Om föräldrakurser erbjuds till alla föräldrar så når man fler – även i riskgrupperna – och ingen behöver känna sig utpekad. I det stora hela är det bättre om många ändrar sig lite grann än om några få ändrar sig mycket.”
Folkhälsoinstitutets slutsats i Nya verktyg för föräldrar är: ”Eftersom både barn, föräldrar och samhället i stort har mycket att vinna på att föräldrar utbildas i föräldrarollen är det nu befogat att på bred front erbjuda föräldrar i Sverige stöd även under barnens förskole- och skoltid.”
Idag finns stöd i föräldraskapet för nyblivna föräldrar, genom en allmän föräldrautbildning. Kommunerna har också ett ansvar att se till att familjerådgivning kan erbjudas dem som begär det. Detta ansvar bör utvidgas till att även omfatta föräldrautbildning för föräldrar med barn i förskoleår och skola. Då Folkhälsoinstitutet visar att det idag finns flera olika kurser som uppfyller de vetenskapliga kraven bör detta ske med en betoning på att de kan ges genom enskilda aktörer men med kommunens stöd.
Ytterligare en viktig faktor för barns välbefinnande är att deras föräldrars relationer fungerar. Liksom med föräldrautbildning och föräldrakurser finns vetenskapliga studier som visar att föräldrarna, barnen och samhället vinner på äktenskaps- och relationsutbildningar. Makar kan lära sig handskas med konflikter i relationen och leva längre och lyckligare i sitt förhållande. Förutom alternativen att skiljas eller att förbli i en dålig, konfliktfylld relation, finns alltså möjligheten att få hjälp att få sin relation att fungera bättre. Även här har Folkhälsoinstitutet gjort ett värdefullt arbete, och funnit en metod – PREP, Prevention and Relationship Enhancement Program – som vetenskapligt visat sig förbättra förhållanden (www.fhi.se, Föräldrarelationen – prevention av problem).
Årligen upplever drygt 50 000 barn (0–17 år) att deras föräldrar separerar. Det är dubbelt så vanligt att barn till föräldrar som lever sambo får uppleva en separation än barn till föräldrar som har ingått äktenskap. År 2004 var 2,56 procent av alla barn med gifta föräldrar med om en separation men 4,94 procent av barnen med samboföräldrar (SCB, Barn och deras familjer 2004).
Familjekonflikter har blivit den vanligaste orsaken till att barn kontaktar Bris. Under 2005 berörde nästan 3 600 barnkontakter och vart fjärde vuxensamtal till Bris familjekonflikter. Det är föräldrarnas ansvar att se till att relationerna i familjen fungerar, men samhället behöver också här gå in och ge stöd (Bris-rapporten 2005 – Samtal och mejl till BRIS 2005).
Kommunerna bör ges ett obligatoriskt ansvar att äktenskaps- och relationsutbildningar erbjuds, även om detta inte behöver innebära att kommunen genomför utbildningen.
Att bli förälder är en stor känslomässig omvälvning. Den uppgiften förutsätts man i dag klara parallellt med förvärvsarbete eller utbildning utom under den allra första tiden. Småbarnsföräldrar ställs inför många krav, vilket sätter förhållandet på hårda prov. Många föräldrar separerar också under småbarnsåren.
Eftersom vi i Sverige har en stark folkbildningstradition borde det vara naturligt att vi utbildar oss för att klara av det värdefullaste vi har: våra barn och våra relationer till varandra. Par som ska gifta sig kan erbjudas utbildning om hur man ger förhållandet en bra start och om hur man undviker att kriserna leder till splittring. Mödra- och barnavårdscentralerna är en självklar plats för föräldrautbildning och annat förebyggande arbete, men andra viktiga platser för utbildning, rådgivning och nätverksbyggande kan vara vårdcentraler, kyrkor, studieförbund, folkrörelser och ideella organisationer. Allt det viktiga föräldrastödjande arbete som bedrivs inte minst genom intresse- och frivilligorganisationerna ska uppmuntras och stödjas.
Det är också viktigt att se att en sådan satsning som här föreslås inte kommer att innebära några extra kostnader, eftersom samhället snabbt skulle göra andra besparingar. Tryggare barn och föräldrar innebär minskade kostnader för kommuner och landsting. Men framför allt innebär det medmänskliga och sociala vinster.