Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om design för alla.
Frågor om samhällets tillgänglighet för alla människor står högt på den politiska dagordningen i samtliga nordiska länder. Tillgänglighet ses som en av de viktigaste förutsättningarna för alla människors möjligheter till jämlikhet och full delaktighet i samhället. Tillgänglighet är en fråga om demokrati och mänskliga rättigheter.
De nationella regelverken ses över och vidareutvecklas, men implementeringen av det som ser ut att vara en genuin politisk vilja går långsamt. För Sverige, som har tillgänglighet för alla år 2010 som officiellt politiskt mål, börjar det bli ont om tid. Den nationella politiken måste i Sverige som i övriga nordiska länder få understöd från många håll, inte minst i kommunerna.
I flera nordiska länder står man nu på kommunal nivå mitt uppe i utmaningen att implementera nya bestämmelser om tillgänglighet i byggnader och stadsmiljöer. Utvecklingen av den byggda miljön i ett hållbarhetsperspektiv tas alltmer på allvar. I Sverige har behovet av kompetenta stadsarkitekter med ansvar för att sörja för en helhetlig planering fått ny aktualitet. Utmaningarna och möjligheterna inom stadsbyggnadskonsten har aldrig varit större.
Nationella och kommunala strategier för hållbar utveckling integrerar på ett tydligare sätt än idag sociala, ekonomiska och ekologiska dimensioner och ställer samtidigt människan och människans miljö i centrum.
I det perspektivet blir sambandet mellan koncepten ”hållbar utveckling” och ”tillgänglighet för alla” tydligare. De två målen stöder varandra.
I en möjlig framtid är tillgänglighet för alla ett eget kommunalpolitiskt mål och ingår som en integrerad kvalitet i alla kommunala översiktsplaner. Därmed har grunden lagts för ett naturligt samarbete över förvaltningsgränser och mellan olika kompetensområden.
När politiken är på plats på den kommunala nivån har grunden lagts för processer som främjar en allmän förståelse för innebörden i konceptet ”Planering och design för alla”. Design för alla förstås just som process, och alla som tar del i processen lär att man i det praktiska arbetet och i samverkan med andras kunskaper och erfarenheter kan komma längre än lagens minikrav, utan merkostnader.
Det är därför av stor vikt att regeringen presenterar en plan för riksdagen hur ambitionen om tillgänglighet för alla skall förverkligas.