Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att bidragen till de statliga tolkcentralerna ska fördelas efter det faktiska behovet i respektive län.
På många håll i landet är behovet av dövtolkar stort men resurserna för det är knappa. Många i behov av tolk hamnar i kläm på grund av ett snedvridet system i den statliga fördelningen av resurser till landstingen för detta ändamål. De statliga bidragen delas tyvärr inte ut efter behov, alltså efter antalet brukare i respektive län, utan efter antalet invånare länet har. Detta medför att länen får olika mycket pengar per brukare. Den statliga fördelningen av bidragen är därför mycket snedvriden och orättvis och ger ett system som utgår från felaktiga grunder istället för faktiska behov.
I Örebro län finns ett flertal utbildningar för döva och hörselskadade vilket medför att länet också har många i behov av tolk. I Örebro finns det närmare 900 tolkanvändare, behovet beräknas dock vara cirka 1 200, och i Stockholm finns det cirka 1 200 tolkanvändare. Med det system som idag råder ges Örebro 3 960 000 i statsbidrag och Stockholm får cirka 15 000 000. Trots att antalet brukare är i stort lika många får alltså Stockholm fyra gånger mer i bidrag.
Genom Tolkcentralen i Örebro utfördes under år 2006 exakt 11 503 uppdrag. Antalet beställningar var betydligt fler men man var tvungen att prioritera på grund av de ekonomiskt rådande förhållandena. Detta visar med tydlighet att den statliga fördelningen av bidrag till landets tolkcentraler inte är hållbar.
Det har under senare år gjorts en utredning kring detta, SOU 2006:54 Teckenspråk och teckenspråkiga – Översyn av teckenspråkets ställning. Denna utredning bereds för närvarande i socialdepartementet. Bidraget till de statliga tolkcentralerna måste fördelas efter det faktiska behovet som finns i respektive län. Regeringen bör skyndsamt återkomma med ett sådant förslag. Detta bör ges regeringen tillkänna.