Motion till riksdagen
2007/08:So241
av Lars Ohly m.fl. (v)

Psykiatrisk hälso- och sjukvård


v409

1 Innehållsförteckning

1 Innehållsförteckning 1

2 Förslag till riksdagsbeslut 2

3 Inledning 3

4 Psykiatrisk hälso- och sjukvård 3

5 Prevention 5

6 Ett meningsfullt liv 6

7 Psykiatri och kön 7

8 Barn i psykiatrin 7

9 Rätt till inflytande 8

10 Tvång kontra frivillig vård 9

11 Forskning och metodutveckling 9

12 Rätten till psykoterapi 10

13 PAL – patientansvarig läkare 10

14 Sjukskrivningsrätt för psykologer 11

15 Behov av rättspsykiatriker 11

16 Personligt ombud 12

2 Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att kartlägga behov och insatser inom psykiatrisk hälso- och sjukvård riktade till personer med annat modersmål än svenska.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att införa ett folkhälsomål avseende psykisk hälsa.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att särskilt boende bör förläggas så nära hemorten som möjligt.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en analys av psykiatrin ur ett HBT-perspektiv.

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om möjligheten att komplettera patientjournallagen med ett vårddokument för brukaren.

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att följa upp verksamheten med stödpersoner till psykiskt sjuka som vårdas enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård.

  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utvidga möjligheten att alla legitimerade psykoterapeuter ska kunna vara anslutna till Försäkringskassan oavsett grundutbildning.

  8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om patientansvarig läkare (PAL) inom den psykiatriska hälso- och sjukvården.

  9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ett projekt bör initieras med möjlighet för psykologer att ansvara för sjukskrivningarna av patienter med psykiska symtom.1

  10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att öka antalet rättspsykiatriker.

  11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att under mandatperioden skriva in rätten till personligt ombud i socialtjänstlagen.

1 Yrkande 9 hänvisat till SfU.

3 Inledning

Psykisk sjukdom har i alla tider betraktats som något skrämmande som bör hållas på avstånd från de s.k. normala människorna. Det är ett synsätt som är viktigt att bekämpa eftersom det leder till att psykiskt sjuka stigmatiseras, vilket i slutändan kan förvärra deras problem.

Psykiatrins inriktning och kvalitet har aktualiserats genom en rad tragiska och våldsamma händelser där förövarna varit drabbade av psykisk ohälsa. Nyhetsbevakning och debatt har tyvärr i många stycken varit onyanserade och spätt på fördomarna om människor med psykisk ohälsa. Det positiva med debatten har emellertid varit att fokus satts på psykiatrins problem.

Den socialdemokratiska regeringen valde att i samband med den aktuella situationen tillsätta en psykiatrisamordnare, som lämnade sitt slutbetänkande i slutet av 2006. Många av förslagen är mycket bra, som en utbyggnad av mellanvårdsformer, ökat brukarinflytande och inte minst att staten ska satsa mer pengar på psykiatrin. Däremot är vi kritiska till förslaget om tvång i öppenvården. Det finns en stor rättsosäkerhet inbyggd i detta och vi menar dessutom att vi inte kan eller ska lösa psykiatrins resursproblem genom ökade tvångsinsatser. Det finns en betydande risk för att tvång i öppenvården leder till alltför omfattande medicinering, ”för mycket, för ofta och för länge” som Riksförbundet för social och mental hälsa (RSMH) uttrycker det i sitt remissvar. RSMH menar vidare att läkemedelsanvändningen många gånger är ett substitut för lobotomin och skapar lugna personer utan förmåga till aktivitet och känsloliv. Genom en sådan politik är det ju den enskilda patienten som får betala för sjukvårdens misslyckande.

I kölvattnet av de uppmärksammade våldsdåden finns den enskilda patienten. I dag upplever många människor en ökad stigmatisering och oro för en tillbakagång till en psykiatrisk vård som innebär inlåsning och fortsatt utanförskap. Vi måste komma ihåg att de reformer som genomfördes under 1990-talet genomfördes för att den tidigare vården i många avseenden var inhuman. Reformerna syftade till att ge psykiskt sjuka människor en möjlighet att leva ett värdigt liv i gemenskap med andra och en möjlighet till vård och behandling som utgår ifrån individen.

4 Psykiatrisk hälso- och sjukvård

De senaste 40 åren har psykiatrin genomgått stora organisatoriska och innehållsmässiga förändringar och under de senaste två decennierna har en successiv minskning av antalet vårdplatser genomförts. Ansvaret för boende, sysselsättning och omsorg har förts över till kommunerna. Minskningen av antalet vårdplatser var inte i första hand ett resultat av psykiatrireformen utan snarast ett resultat av sektoriseringen på 80-talet. Motiven bakom minskningen av vårdplatser var såväl medicinska, nya och effektivare behandlingsmetoder, som ideologiska.

De senaste årens minskningar av vårdplatser har däremot skett huvudsakligen av ekonomiska skäl och flera har genomförts snabbare än uppbyggnaden av andra stödinsatser. Det finns även ett mönster med allt kortare vårdtider, vilket också återfinns inom andra hälso- och sjukvårdsområden.

Bristerna inom den psykiatriska vården är väl belagda bl.a. i psykiatri­utredningens slutbetänkande. Vänsterpartiet är i stort positivt till utredningens förslag, vilka innebär en utbyggd organisation inom psykiatrin som förstås kräver mer personal. Vänsterpartiet föreslår en ökning med ungefär 32 000 månadsanställda inom landstingens hälso- och sjukvård. En betydande del av dessa arbetstillfällen bör gå till psykiatrin. Detta är en del av den satsning på 200 000 nya jobb i den offentliga sektorn som Vänsterpartiet vill genomföra. Förslaget presenteras i sin helhet i vår budgetmotion (2007/08:Fi276).

Psykiatrins andel av kostnaderna för hälso- och sjukvården har också minskat från ca 11 till 8 procent de senaste åren. Därför är den statliga satsningen på psykiatrin 2005 och 2006, som Vänsterpartiet gjorde tillsammans med den socialdemokratiska regeringen och Miljöpartiet, ett viktigt steg i rätt riktning. Det är dock olyckligt att satsningarna hittills varit alltför kortsiktiga. Just långsiktigheten är helt nödvändig för att kunna genomföra den kvalitetshöjning som är helt nödvändig inom psykiatrin, och det är därför som Vänsterpartiet vill fortsätta att ge ett extra stöd till psykiatrin. Detta stöd behöver vara långsiktigt och inte reduceras till projekt. Psykiatrisamordnarens förslag om hur psykiatrin kan utvecklas och förbättras är bra i många avseenden. De föreslagna reformerna kommer enligt samordnaren kosta 1 655 miljoner per år från 2009. Vi menar att det är viktigt att denna stora satsning blir verklighet och tillför därför psykiatrin 1 405 miljoner kronor per år från 2009. Regeringen föreslår ett anslag på 250 miljoner och totalt räcker alltså detta för att finansiera psykiatrisamordningens utredningsförslag.

Regeringen tillför psykiatrin 500 miljoner kronor för 2008 och 250 miljoner kronor för 2009 och 2010 i budgetpropositionen. Av dessa medel har regeringen avsatt 150 miljoner till en ekonomisk stimulans för att kommunerna ska förbereda en ny vårdform inom den psykiatriska tvångsvården. Vi avvisar detta och vill istället att pengarna ska användas till att bygga ut olika boendeformer. Vänsterpartiet menar dessutom att det av regeringen föreslagna stödet är otillräckligt eftersom psykiatrin omsätter stora summor pengar runt om i landsting och kommuner. Behoven av att stärka psykiatrin är stora och vi menar att en upptrappning av anslagen bör påbörjas redan 2008. Vi föreslår därför en satsning på sammanlagt 1 000 miljoner under 2008, och vi tillför därmed 500 miljoner mer än den av regeringen föreslagna satsningen på 500 miljoner.

Pengar för detta ändamål anslås i Vänsterpartiets motion för utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg (2007/08:So450).

En viktig del i bemötandet vid psykisk ohälsa är att snabbt ge möjlighet för den enskilda att få kontakt med vården och möjlighet att få tala om det som smärtar. Sedan ett antal år finns det nu en nationell hjälplinje som drivs av de största patientorganisationerna och bemannas av professionell personal efter en norsk förebild. För närvarande finansieras hjälplinjen med anslaget för psykiatrin och vi förutsätter att den finansieringen kommer att bestå.

Förändringarna inom psykiatrin har inte bara omfattat strukturen utan också handlat om innehållet. Psykiatrin är ett av de områden inom hälso- och sjukvården som dominerats av ideologiska diskussioner och konflikter. I grunden handlar det om psykiska sjukdomars relation till kropp och själ. Det har varit vanligt förekommande att utifrån olika ideologiska ställningstaganden dela upp människan i antingen kropp eller själ, ett förhållande som inte gynnar den enskilda patienten.

Dagens psykiatri behöver se mer till den enskilda patienten och dennas behov av ett helhetsperspektiv. Den enskilda patienten kan i dag få helt olika behandlingar beroende på var i landet man bor och vilken grundsyn på vården ansvarig behandlare har. Det är inte ett rimligt förhållande. De ideologiska konflikterna inom psykiatrin gör också att det är svårt för politiken att veta vilka prioriteringar som är rimliga att göra.

Psykisk ohälsa kan drabba vem som helst. Unga, gamla, människor med missbruksproblem eller funktionshinder, kvinnor och män. Trots det är många insatser inom psykiatrin utformade så att den som har andra problem eller behov i kombination med psykisk ohälsa ofta faller mellan stolarna. Människor med psykisk ohälsa och missbruk i kombination är en särskilt utsatt grupp som har behov samtidiga insatser. Äldre och personer med intellektuella funktionshinder är andra grupper som psykiatrin har få eller inga insatser att erbjuda.

Vänsterpartiet har länge krävt en nationell handlingsplan för psykiatrin. Därför är det bra att psykiatrisamordningen i sitt slutbetänkande nu föreslår en sådan plan.

Språket är mycket betydelsefullt för den psykiatriska hälso- och sjukvården. Det är därför viktigt att psykiatrin tar hänsyn och utvecklas så att de som inte har svenska som modersmål ges möjlighet till psykiatrisk hälso- och sjukvård, inte minst på de fem nationella minoritetsspråken. Regeringen bör därför ge Socialstyrelsen i uppdrag att kartlägga behov och resurser för människor med annat modersmål än svenska som är i behov av psykiatrisk hälso- och sjukvård. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

5 Prevention

Enligt Socialstyrelsens folkhälsorapport har det skett en ökning av den psykiska ohälsan i befolkningen och alltfler uppger att de har symtom som oro, sömnsvårigheter och nedstämdhet. Samtidigt ligger de allvarligare psykiska problemen på en i stort sett konstant nivå ända sedan 50-talet. Den ökande psykiska ohälsan avspeglas också i läkemedelskonsumtionen där vi kan se mer och mer utskrivningar av antidepressiva läkemedel, vilka ordineras mot framför allt depressioner och ångesttillstånd. Enligt en pilotstudie från Statens folkhälsoinstitut angav männen att de upplevt 4,0 dagar i snitt med dålig psykisk hälsa under den senaste 30-dagarsperioden och kvinnorna 6,6 dagar i snitt med dålig psykisk hälsa. De som upplevde flest antal dagar med dålig psykisk hälsa var kvinnor i åldern 18–29 år.

Den riktigt alarmerande ökningen av psykisk ohälsa återfinns bland barn och unga. Även användandet av antidepressiva läkemedel har ökat bland barn och unga, och köerna till BUP, barn- och ungdomspsykiatriska mottagningar, är långa. Antalet självmord har minskat i hela befolkningen, men det finns en oroande tendens i att antalet självmord har ökat något i gruppen unga män sedan 1998. Samtidig ser vi också att antalet självmordsförsök ökat något bland unga kvinnor. Därför anser Vänsterpartiet att det är angeläget att regeringen prioriterar arbetet med att utforma en handlingsplan för det självmordspreventiva arbetet. Sommaren 2005 gavs Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram ett underlag för den kommande handlingsplanen. Vi ser fram emot redovisningen av detta uppdrag och förutsätter att regeringen kommer att agera snabbt för att få till stånd en handlingsplan.

Självmordsprevention har blivit ett ganska känt begrepp, men preventionsarbete saknas ofta inom de övriga delarna i psykiatrin. Det råder även en viss oklarhet på myndighetsnivå om vem som har det övergripande ansvaret för det preventiva psykiatriska arbetet. Mot bakgrund av hur folkhälsan utvecklats bör det därför formuleras ett folkhälsomål avseende den psykiska hälsan. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

6 Ett meningsfullt liv

Varje människa bör ges möjlighet till ett meningsfullt liv. För människor med långvariga och kroniska sjukdomar är det ofta svårt att få tillgång till ett socialt liv. Orsaken till det är inte sällan det övriga samhällets oförmåga att utforma den fysiska och psykiska miljön på ett sådant sätt att funktionshindret inte blir ett handikapp. En människa med psykiskt funktionshinder har ofta funktionshinder som inte syns, men som kan vara lika handikappande som ett synligt om miljön saknar anpassning.

Det psykiska funktionshindret glöms därför ofta bort i samband med utformningen av olika samhällsfunktioner, utveckling av hjälpmedel osv. I SOU 2004:83 Hjälpmedel nämns hjälpmedel som kognitivt stöd, vilka stödjer funktioner som minne, problemlösning, planering osv. Det är hjälpmedel som är verkningsfulla även för de med psykiskt funktionshinder. Utredningen pekar också på att vissa diagnosgrupper har svårt att få hjälpmedel och föreslår därför att alla, oavsett hur behovet av personliga hjälpmedel aktualiserats, har rätt att få sitt behov bedömt. Vänsterpartiet menar att en sådan bestämmelse är av stor betydelse för de med psykiska funktionshinder. Det är därför viktigt att regeringen snarast bereder och genomför hjälpmedelsutredningens förslag, något som vi föreslår i vår handikappolitiska motion.

Utvecklingen av vård och behandling av psykiskt sjuka och funktionshindrade är betydelsefull. Men också behovet av sysselsättning och anpassade boendeformer är grundläggande. Bristen på sysselsättning var en av de punkter som Socialstyrelsen särskilt pekade ut i utvärderingen av psykiatrireformen och som psykiatrisamordnaren tar upp i sitt slutbetänkande.

Den ekonomiska satsning på psykiatrin som Vänsterpartiet genomförde tillsammans med den socialdemokratiska regeringen skulle bl.a. användas till en uppbyggnad av olika boendeformer. Detta var viktigt och det bör särskilt beaktas att personer med psykiska funktionshinder ska kunna erbjudas boende så nära sin hemort som möjligt, om den enskilda inte önskar något annat, så att antalet placeringar långt från det sociala nätverket undviks. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

7 Psykiatri och kön

Vi befinner oss med god marginal på andra sidan 2000-talet och trots det är mannen fortfarande norm i medicinen. Socialstyrelsen publicerade 2004 en rapport om könsperspektiv på hälso- och sjukvården, Jämställd vård?. Fler kvinnor än män i samtliga åldersgrupper upplever oro och ångest, konstateras i rapporten. Självmord är däremot betydligt vanligare bland män än kvinnor medan självmordsförsök är vanligare bland kvinnor. Kvinnor äter också mer antidepressiva läkemedel än män, och kvinnor ordineras mer antipsykotiska läkemedel än män trots avsaknaden av dokumenterad psykosdiagnos. Enligt Socialstyrelsen saknas det klinisk forskning och kunskap om könsspecifika faktorer inom psykiatrin.

Det finns kvarlevor inom den psykiatriska och psykologiska kunskaps­synen som innebär att avvikelser från heteronormativiteten är ett symtom på ohälsa eller en avvikelse från det normala. Internationellt finns det exempelvis psykoanalytiska föreningar som inte tillåter homosexuella att bli analytiker. Det är en allvarlig situation utifrån den kunskap vi har om unga homo-, bi- och transsexuellas behov av psykologiskt stöd på grund av det omgivande samhällets fördomar och förtryck. Dessa uppgifter och påpekanden har gjorts gång efter annan, men även här kan vi konstatera att lite har skett i konkret mening.

Det behövs en analys av psykiatrin ur ett HBT-perspektiv som innefattar både konkreta insatser och värdegrund. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

8 Barn i psykiatrin

Psykisk ohälsa bland barn och unga har blivit ett allt större problem. Barn upplever redan i mycket låg ålder stress, oro och sömnproblem. Samtidigt växer köerna till barn- och ungdomspsykiatrin, vilket innebär att problemen och lidandet får gå onödigt långt innan hjälp erbjuds. Utvecklingen går mot ett ökat medikaliserande med ökad förskrivning av antidepressiva läkemedel till barn och unga. Detta trots att många antidepressiva läkemedel inte har utprovats för behandling av barn och unga. I England har vissa antidepressiva läkemedel bedömts vara direkt olämpliga för barn på grund av förhöjd suicidrisk.

Skolverket, Socialstyrelsen och Statens folkhälsoinstitut har gemensamt skrivit en rapport om en samhällsekonomisk modell för prioriteringar som påverkar barns psykiska hälsa. De drar bl.a. slutsatsen att samhällets generella insatser för barn och unga, t.ex. barnhälsovård, skolbarnsomsorg och skola, står för huvuddelen av samhällets resurser för barn och unga. Därmed är de viktiga för barns och ungas psykiska hälsa. I och med det finns det en direkt koppling mellan nedskärningar inom denna sektor och t.ex. behov av barnpsykiatriska insatser.

Rapporten från de tre myndigheterna visar också att det troligen finns ett samband mellan nedskärningarna inom förskoleverksamheten, skolbarnsomsorgen och skolan under 1990-talet och den samtidiga ökningen av antalet besök inom barnpsykiatrin. Det är därför viktigt att det görs prioriteringar och analyser ur ett barnperspektiv när verksamheter som berör barn omorganiseras eller på andra sätt förändras. Samhällsekonomiskt kan det innebära besparingar då nedskärningar som ger ökade kostnader inom en annan samhällssektor kan förhindras, men framför allt kan mänskligt lidande undvikas.

9 Rätt till inflytande

RSMH har visat att psykiskt sjuka och funktionshindrade fortfarande har mycket begränsade möjligheter till inflytande. Ett demokratiskt rättssamhälle ska omfatta alla medborgare – det måste vara en etisk plattform för psykiatrin. För en kvinna eller man med psykiskt funktionshinder eller med psykisk sjukdom är samhällets attityder något som leder till ett underläge och utanförskap som hindrar återhämtning vid svåra psykiska problem.

Det finns olika möjligheter att skapa inflytande för patienter inom psykiatrin. På generell nivå är brukarråd och brukarrevisioner goda exempel på regelbunden uppföljning av verksamheterna utifrån ett brukarperspektiv.

Viktiga samarbetspartners i skapandet av brukarinflytande på generell nivå är brukarorganisationerna. Vänsterpartiet anser att en dialog med brukarorganisationerna är väsentlig för utformandet av generellt brukarinflytande.

I vardagen är inflytandet för den enskilda individen viktigt. Det handlar om att skapa förtroende genom individuellt utformade insatser. Att det finns brister i detta syns bl.a. i en studie som Schizofreniförbundet genomfört bland sina medlemmar som visade att över hälften är missnöjda med sin medicinering på grund av svåra biverkningar. RSMH har pekat på möjligheten att personer med svåra psykiska problem som ibland har behov av tvångsvård ska kunna utforma ett s.k. vårdtestamente eller vårdönskan. Där skulle det kunna dokumenteras vilka mediciner som fungerar väl, hur patienten vill bli bemött, vilka som ska kontaktas etc. i en akut situation då han eller hon saknar förmåga att uttrycka sin vilja.

På så sätt kan man undvika medicinering som inte fungerar eller ger svåra biverkningar och inte minst traumatiska upplevelser på grund av felaktigt bemötande. Socialstyrelsen bör därför få i uppdrag att se över möjligheten att komplettera patientjournallagen eller genom föreskrift utveckla ett vård­dokument som underlättar och förbättrar vården för svårt psykiskt sjuka patienter. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

10 Tvång kontra frivillig vård

Det finns situationer där den psykiska sjukdomen hindrar den enskilda från att kunna fatta beslut som främjar den egna hälsan. Insikt om sjukdomen kan brista och vanföreställningar kan innebära att vederbörande kan vara farlig för sig själv eller andra om inte behandling kan ges. Vår mening är att tvångsvård då kan vara nödvändig, men eftersom ett tvångsingripande på dessa grunder är ett stort ingrepp i den enskildes integritet så kommer alltid frivillig vård i första hand. Därför avvisar vi den föreslagna lagändringen om tvång i öppenvården.

Den som vårdas enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård kan få sig en stödperson tilldelad. Denna stödperson är inte personal utan är en fristående vanlig medborgare som kan utgöra ett ideellt stöd under den tid som tvångs­vården pågår. Detta är en verksamhet som fungerar på olika sätt i landet, framför allt när det gäller tillgång till stödperson. Det saknas kunskap om hur denna verksamhet fallit ut.

Det vore värdefullt med mer kunskap om detta för att verksamheten ska kunna utvecklas. Därför bör regeringen ge Socialstyrelsen i uppdrag att utvärdera stödpersonsverksamheten för tvångsvårdade inom psykiatrin. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

11 Forskning och metodutveckling

Ett av de områden som bl.a. regeringens psykiatrisamordnare pekat på som underutvecklade inom psykiatrin är forskning och metodutveckling. Det finns en ideologisk strid som på sina håll inneburit att behandling inte prövats på ett grundligt och vetenskapligt underbyggt sätt. Samtidigt är det viktigt att poängtera att psykiatrin till sin karaktär spänner över flera vetenskapsområden där forskningsmetoderna skiljer sig åt.

I hälso- och sjukvården finns flera kompetensområden som har betydelse för patientens återvinnande av hälsa. Av tradition fokuseras det mest på den medicinska disciplinen och läkarkåren. Det förhållandet avspeglar såväl klass- som könsperspektiv då läkare långt fram i våra dagar företrädesvis varit män och haft en social och ekonomisk makt i samhället. Omvårdnaden som praktik och akademiskt ämne har åsidosatts då den främst utövas av kvinnor i lägre befattningar. Ur patientens perspektiv finns det inte någon inbördes konflikt mellan omvårdnaden och ”medicinen” utan dessa är lika väsentliga för patienten.

12 Rätten till psykoterapi

Kampen mellan olika ideologiska inriktningar inom psykiatrin har som vi tidigare beskrivit inneburit en klyvning i synsättet på behandling som är djupt olyckligt för den enskilda patienten. Vi kan konstatera att det medicinska och farmakologiska synsättet dominerar framför ett psykologiskt betraktelsesätt. Vänsterpartiet har inte för avsikt att ta ställning för den ena eller andra behandlingsmetoden men vill understryka behovet av en helhetssyn på patienten.

I dag har psykoterapeutisk behandling blivit en klassfråga. Det finns få möjligheter att få långtidsterapi inom den offentliga sektorn eller av en läkare med psykoterapeutisk kompetens som är ansluten till Försäkringskassan. Vänsterpartiet anser att det är en rad åtgärder som måste vidtas för att människor med psykisk ohälsa ska kunna få tillgång till behandling utifrån behov oavsett plånbokens storlek, diagnos, geografisk ort, etnicitet eller kön. I första hand måste den offentliga vården utvecklas så att fler psykoterapeuter finns tillgängliga för såväl kort- som långtidsterapi.

En del som i dag söker sig till vårdcentraler har i botten psykiska problem som felbehandlas somatiskt. För att komma till rätta med detta behövs psykolog/psykiatrikompetens på vårdcentralerna. För unga som mår dåligt behöver motsvarande kompetens byggas ut på ungdomsmottagningarna.

Den situation som i dag råder med att endast läkare och sjukgymnaster med psykoterapeutisk kompetens kan erbjuda terapi som ingår i högkostnadsskyddet är märklig. Det sätter en gräns för psykologer, arbetsterapeuter m.fl. som har en motsvarande terapeutisk kompetens att inte ingå i försäkringssystemet på grund av skillnader i grundutbildningen och inte i det som ska utföras. Det begränsar också möjligheten för patienten att få tillgång till psyko­terapi. Regeringen bör utreda möjligheten till en utvidgning så att även psykoterapeuter med annan grundutbildning än sjukgymnast- respektive läkarutbildning kan ingå i försäkringssystemet. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

13 PAL – patientansvarig läkare

I dag råder det brist på psykiatriker, vilket lett till en ökad omfattning av tillfälliga vikarier, stafettläkare och läkare som ännu inte har specialistkompetens. Det betyder att den som ska ansvara för patientens behandling, patientansvarig läkare, s.k. PAL, är den person som känner patienten minst och/eller har minst kompetens inom området psykiatri. Teamet som finns runt patienten består inte sällan av personer som finns med under en längre tid och som har en tät kontakt. Psykologer, kuratorer, sjuksköterskor och mentalskötare har inte sällan ett stort ansvar för den dagliga kontakten och omsorgen om patienten. Vänsterpartiet anser att det bör ske en översyn av PAL-funktionen då den bygger på ett föråldrat och ensidigt tänkande där läkaren är i centrum.

Det finns all anledning att överväga om inte andra befattningshavare kan erhålla samma ansvar och befogenheter. Så är t.ex. fallet i Norge där psykologer kan inneha en PAL-funktion. Regeringen bör därför ge Socialstyrelsen i uppdrag att utreda PAL-funktionen utifrån vad som ovan anges. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

14 Sjukskrivningsrätt för psykologer

Att ohälsan är ett stort problem är väl känt och ett flertal rapporter och studier som belyser detta har lagts fram. Vänsterpartiet har tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet bedrivit ett intensivt arbete för att minska ohälsan på olika nivåer under den förra mandatperioden. Kunskapen är god om vilka sjukdomar som dominerar bland de sjukskrivna. Det är värk och problem med rörelseapparaten och det är psykisk ohälsa. En stor andel av dem som söker sjukvård har psykiska symtom. Därför anser Vänsterpartiet att det är bra att fler psykologer numera anställs inom primärvården. Men deras kunskap och kompetens tas inte tillvara fullt ut inom sjukskrivningsprocessen. Vi har under flera år föreslagit att ett projekt ska startas i syfte att ge sjukgymnaster rätt att sjukskriva patienter. Ett projekt bör initieras med möjlighet för psykologer att ansvara för sjukskrivningarna av patienter med psykiska symtom. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

15 Behov av rättspsykiatriker

Den rättspsykiatriska vården har varnat för att man inom några år kommer hamna i en mycket besvärlig situation. Det saknas utbildade rättspsykiatriker i sådan omfattning att det kan bli svårigheter att utbilda nya eftersom de som ska utbildas kommer att sakna handledare. De rättspsykiatriker som i dag är verksamma har en hög medelålder, varför åtgärder måste vidtas tämligen omgående.

En utredning om rättspsykiatrisk vård som avslutades för några år sedan har förslag som ytterligare ökar behovet av rättspsykiatriker. Där finns förslag som är bra och viktiga, men som också kräver resurser. För att utredningens förslag ska kunna genomföras krävs att utbildningen av rättspsykiatriker startar snabbt.

Mot bakgrund av att fler dömda personer har psykisk sjukdom, att medelåldern är hög bland rättspsykiatrikerna samt att nya uppgifter kommer att åläggas dem, bör förberedelser vidtas omgående så att fler studerande stimuleras till att välja rättspsykiatri som specialitet. Vad som ovan anförts om utbildning av rättspsykiatriker bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

16 Personligt ombud

I samband med psykiatrireformens genomförande 1994–95 inleddes försöksverksamhet med personligt ombud. Verksamheten har organiserats på olika sätt i landet. Vissa personliga ombud har organiserats som fristående till huvudmännen via brukarorganisationer. Andra har organiserats av kommun och/eller landsting.

Socialstyrelsen lämnade i juni 2004 en rapport om personligt ombuds-verksamheten i fyra verksamheter lokaliserade till Stockholm, Göteborg och Malmö, ”Mångfaldens mekanismer”. I rapporten skriver Socialstyrelsen att trots den begränsade verksamheten så har den givit stor effekt för de klienter som berörs. En orsak till detta tros vara det respektfulla förhållandet mellan klient och ombud. Ombuden har både en stark professionell roll och ett starkt personligt engagemang. Ett hot finns mot verksamheten trots de goda effekterna och det är bristen på lagstiftning som slår vakt om verksamheten. I vissa kommuner anses reformen vara underfinansierad och därmed en belastning.

Socialstyrelsen tar i sin rapport upp vilka mänskliga och ekonomiska vinster verksamheten eventuellt har. Personligt ombud är en verksamhet som genom de positiva hälsoeffekterna för klienterna innebär minskat lidande och minskat behov av slutenvård, vilket samhällsekonomiskt bör vara eftersträvansvärt.

Socialstyrelsens nya uppföljning av verksamheterna presenterades 2005 och visade på ett mycket lyckat resultat. Kvaliteten och stödet har varit mycket bra för den enskilda och underlättat kontakten med vårdgivare och myndigheter. I förlängningen har det lett till en ökad livskvalitet.

Vi menar att detta var ett förväntat resultat då vi vet att psykiskt långtidssjuka har ett stort behov av kontinuitet och begränsat antal kontakter. Trots det lyckosamma med personligt ombudsverksamheten för den enskilda och samhället finns det en reell risk att kommuner och landsting i en ekonomiskt trängd situation inte prioriterar verksamhet med personligt ombud. Därför finns det skäl att under mandatperioden avsätta resurser så att rätten till personligt ombud för psykiskt långtidssjuka kan skrivas in i socialtjänstlagen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Stockholm den 1 oktober 2007

Lars Ohly (v)

Marianne Berg (v)

Wiwi-Anne Johansson (v)

Hans Linde (v)

Elina Linna (v)

Kent Persson (v)

Alice Åström (v)