Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om förändrade avdragsregler för kultursponsring.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om företags möjlighet till konstinköp.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om upprättande av regionala kompetenscentrum för utvecklingen av relationerna mellan kultur och näringsliv.1
1 Yrkande 3 hänvisat till KrU.
En närmare koppling mellan kultursektorn och näringslivet är viktigt för den framtida utvecklingen av både kulturlivet och näringslivet i Sverige. Ett ökat samarbete med den privata sektorn skulle innebära ett bredare deltagande i kulturlivet för de anställda på respektive företag, en möjlighet till kreativitetsutveckling inom de berörda företagen och ett inflöde av medel till kultursektorn. Att arbeta aktivt för en större grad av samarbete innebär betydande vinster för både kulturlivet, näringslivet och samhället i stort. Det är därför viktigt att inte behandla frågan om kultur- och näringslivssamarbete enbart som en fråga för kulturen. Ett starkt, expansivt och framåtblickande näringsliv är i absolut behov av de impulser och de kontaktytor som kulturen kan erbjuda.
Det finns idag ett växande intresse från båda parter att finna samarbetsmöjligheter. Dock försvåras detta samarbete av snårig lagstiftning och brist på kunskaper, strukturkapital och modeller för värdeskapande samarbeten.
Jag anser att skattelagstiftningen som reglerar avdragsrätten för sponsring snarast bör ändras i enlighet med det förslag från Stockholms Handelskammare som överlämnades till Kulturdepartementet i november 2006. (”Förslag om förändrade regler för sponsring, Stockholms Handelskammare, rapport 2006:3”.)
Dagens skatteregler hämmar företagens konstinköp och det bör därför övervägas om avdrag för inköp av konst kan medges. Danmark införde redan 2003 avdragsrätt för konstinköp och stöd till enskilda gallerister vid internationella konstmässor. Frankrike har system för avdragsrätt där aktiva konstnärer gynnas. I Frankrike finns också möjlighet att anställa konstnärer för konstnärligt arbete där lönen för detta arbete är avdragsgill. Jag anser att dessa modeller är intressanta och bör kunna översättas till svenska förhållanden. De åtgärderna ökar möjligheten för konstnärer att få en inkomst som gör det möjligt att leva på sitt konstnärskap.
När företag tillfrågas varför man inte i högre utsträckning samarbetar med kulturorganisationer och enskilda konstnärer, anförs ofta argumentet att regelverket är för otydligt, att man inte har tillräcklig kunskap i ämnet, och ett bristfälligt kontaktnät i kulturlivet. Idag gör till exempel föreningen Kultur och Näringsliv stora insatser för att bygga broar mellan aktörer i de båda sektorerna, men mer behöver göras. Staten borde överväga att införa kompetenscentrum för samarbeten och mötesplatser mellan parterna. Här kan ett nyligen genomfört arbete i Norge tjäna som modell. Genom en statlig satsning på Kultur och Näringslivs systerorganisation, Forum for Kultur og Naeringsliv i Oslo, har ett 15-tal noder upprättats i olika delar av Norge. Dessa noder utgör lokala kompetenscentrum och arbetar aktivt i sina lokala nätverk för ett närmande mellan kulturlivet och den privata sektorn.