Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att bostaden ska betraktas som tjänsteställe för idrottsdomare och andra idrottsfunktionärer.
Enligt nuvarande tillämpning anses varje idrottsdomares tjänsteställe vara den idrottsarena där domare utför sitt uppdrag. Det kan ge smått absurda konsekvenser. Varje resa domaren gör till respektive idrottsarena betraktas som en resa till arbetet. Enligt idrottens praxis får givetvis domaren reseersättning från hemmet till arenan där arrangemanget går av stapeln. Enligt nuvarande tolkning betyder det att hela reseersättningen betraktas som lön och beskattas därför på samma sätt som arvodet. Är det då en lång resa och ett lågt arvode kan det betyda att den totala skatten som skall betalas gör att det inte blir någon ersättning över för domaren. Det som blir kvar går till bensin för resan. Om uppdraget är så långt bort att domaren erbjuds övernattning likställs även den förmånen med lön. Detta är naturligtvis helt orimligt.
Problemet skulle kunna lösas på ett enkelt sätt genom att – precis som för riksdagsledamöter – betrakta bostaden som tjänsteställe för idrottsdomare och andra idrottsfunktionärer.