Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om stiftelser som ger medel till idrottslig verksamhet för barn och ungdom.
I kommunalskattelagen infördes år 1942 en bestämmelse om inkomstskattefrihet för stiftelser och ideella föreningar med huvudsakligt ändamål att främja vissa s.k. allmännyttiga ändamål, däribland vård och uppfostran av barn. Eftersom denna lagstiftning kom till i en tid med stor krigsoro präglades både förarbetena och tillämpningen av lagstiftningen av kriget på ett påtagligt sätt. Det betraktades som skattebefriat allmännyttigt ändamål att ge bidrag till skytterörelsen eller scouterna. Däremot tolkades lagen så att idrottslig verksamhet för barn och ungdom inte kom i åtnjutande av denna skattefrihet.
Genom lagstiftning år 1977 utvidgades skattelättnaden för ideella föreningar väsentligt så att bl.a. föreningar som ägnar sig åt idrottslig verksamhet kom i åtnjutande av begränsad skattskyldighet, dvs. de skattar endast för inkomst av näringsverksamhet som avser fastighet eller rörelse. På grund av pågående utredningar gjordes inte någon ändring av stiftelsers beskattning. För stiftelser gäller sålunda alltjämt att de för att bli begränsat skattskyldiga måste fylla något att de ”kvalificerade” ändamål som särskilt räknas upp i 7 kap. 4 § inkomstskattelagen, däribland ”att främja vård och uppfostran av barn”.
Problemet är att skattemyndigheten ända in i vår tid har tolkat lagen lite olika när det gäller vad som skall förstås med uttrycket att främja vård och uppfostran av barn. Ibland har det varit en välvillig tolkning av myndigheten, där man ansett att det går att tolka in idrottslig verksamhet som kvalificerat allmännyttigt ändamål, men oftast inte. Eftersom nu skattemyndigheten på senare år har enat sig om en mer rigid tolkning av den gamla lagstiftningen föranleder det oss att yrka på att den nuvarande inkomstskattelagen moderniseras och ändras i denna del. Enligt vår bestämda mening är det svårt att hitta något mer självklart ändamål som främjar vård och uppfostran av barn och ungdom än just idrottslig verksamhet. Därför anser vi att de bidrag som stiftelser ger till detta ändamål skall medföra att stiftelserna i fråga betraktas som begränsat skattskyldiga enligt inkomstskattelagen.