Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen ska verka för en internationell klimatskatt på flygtrafik inom FN, ICAO, EU och andra internationella forum.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen inom EU ska verka för en klimatskatt för flyg inom EU.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen ska verka för att EU sluter bilaterala avtal om klimatskatt på flyg med andra länder utanför EU.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att införa en klimatskatt på flygbränslet i Sverige.
I de stora klimatförändringar som håller på att inträffa är det ofta de länder som har minst skuld till problemet som drabbas värst: av torka, av översvämningar, av korallblekning, av orkaner, av jordskred och sandstormar. Det är samtidigt de länder som har sämst resurser för att möta dessa problem: brist på kapital, brist på infrastruktur, brist på administrativ kapacitet.
Enligt Kyotofördragets mekanism för ren utveckling (som på engelska förkortas CDM) finns en möjlighet för fattiga länder att få betalt från rika länder för klimatinvesteringar. I medvetenhet om att detta tenderar att gynna de rikare och större av de fattiga länderna, medan de allra fattigaste inte får någon nämnvärd del av kakan, beslutade klimatmötet i Nairobi 2006 att 2 % av de pengar som investeras i CDM-projekt ska gå till en särskilt anpassningsfond, avsedd för både anpassning till ändrat klimat och förebyggande åtgärder.
Helt uppenbart är att detta inte kommer att räcka.
Samtidigt finns problemet att utsläppen av koldioxid, men också andra växthusgaser, från internationellt flyg idag inte är föremål för några åtgärder alls. Detta trots att flyget är det värsta transportmedlet från klimatsynpunkt hur man än mäter, per personkilometer, per tonkilometer gods eller per krona.
Regeringen har konsekvent hävdat att flygets klimatproblem ska åtgärdas inom ramen för en utsläppshandel. När det nu visar sig att ICAO med stor sannolikhet sätter käppar i hjulet för den strategin måste det finnas en plan B: Skatteinstrumentet är enkelt administrativt, kan införas nationellt, bilateralt och/eller på EU-nivå alternativt global nivå. Ska regeringens och EU:s klimatpolitik få trovärdighet krävs ett styrmedel som bromsar flygets ökande klimatpåverkan och successivt anpassar flygtrafiken till det som ryms inom ramarna för en ekologiskt hållbar utveckling. Det bisarra är att den högstämda klimatretoriken kombineras med en utbyggnad för en dubblad flygplatskapacitet i Europa. Vem ska då kunna tro att flyget ska ta sitt klimatansvar?
En internationell skatt på internationellt flyg skulle både kunna ge mycket pengar till klimatåtgärder i fattiga länder och bidra till att begränsa flygets utsläpp jämfört med om man inte gör någonting.
Vi vill därför se att regeringen driver denna fråga i FN, ICAO, EU och andra organ.
Men eftersom det inte är realistiskt att tro att detta kommer att gå fort och lätt och resultera i en substantiell skatt vill vi inte vänta på förhandlingsresultaten.
EU kan införa en egen skatt för flyg inom EU. Vidare kan EU träffa ömsesidiga avtal med andra länder om att flygningar mellan just dessa länder kan beskattas.
Ingen kan ha missat de varningar FN:s klimatpanel och många andra har utfärdat. Om man inte kan hejda klimatförändringarna stundar mycket besvärliga tider. Problemet är bara att det kan vara svårt för enskilda att finna mening med att avstå från klimatpåverkande verksamhet när omgivningen fortsätter som innan. Visst har alla ansvar för sina egna handlingar, men riksdag och regering har onekligen större möjligheter än enskilda att vidta åtgärder för att hejda klimathotet, exempelvis genom beskattning av de växthusgaser som förändrar klimatet.
Regeringen har visat stor handlingskraft när det gäller förändringar i arbetsmarknadspolitiken och skattepolitiken. Försämringar för de arbetslösa samt sänkningar av fastighets- och förmögenhetsskatt anser regeringen tydligen att den har tillräckligt underlag för att kunna genomföra. Frågan är vilket ytterligare beslutsunderlag som behövs för att visa samma handlingskraft inom klimatpolitiken.
I snart hundra år har transporter varit en drivmotor i samhället. Snabbare och billigare transporter har förbättrat förutsättningarna för handel och möjligheterna att resa över större avstånd på kortare tid och till lägre kostnad. Vi tycker alla om att resa och uppleva saker eller byta miljö. Om man frågar tio personer vad de skulle göra om de vann en lotterivinst svarar de flesta att de skulle resa. Flyget är en viktig del av detta. Särskilt i det svenska vintermörkret längtar vi bort till varmare och ljusare breddgrader. Flyget kan numera ta oss dit både snabbt och billigt. För några hundralappar kan man flyga inom hela landet eller tillbringa nyåret i London, påsken i Paris och semestern i Grekland. De låga priserna på flygresor är dock resultatet av en oacceptabel och snedvridande orättvisa.
Frånsett 6 % moms på inrikes resor betalar flyget till skillnad från i stort sett alla andra transportmedel inga skatter för sin miljöpåverkan. Naturvårdsverket har slagit fast att flyget är det klart mest klimatstörande färdmedlet per personkilometer. Om bilismen vore lika lågt beskattad som flyget skulle bensinen kosta cirka 4 kronor litern. Detta är i praktiken en kraftig subvention av flyget från statens sida. Medan den som åker bil, buss eller tåg måste betala koldioxidskatt för sin klimatpåverkan är flygbranschen ett skattefrälse. Om en flygresa mellan Stockholm och Göteborg skulle betala samma koldioxidskatt för sin klimatpåverkan som andra transportmedel gör, skulle skatten uppgå till flera hundra kronor per passagerare. En tur- och returresa till Bangkok har samma klimatpåverkan per passagerare som mellan tre och sex års genomsnittlig bilkörning.
I Europa har minst sex länder infört flygskatt. FN:s förre generalsekreterare Kofi Annan har uppmanat andra länder att följa efter. Den 22 mars godkände dock EU:s transportministrar det första steget i ”Open skies”-avtalet som beräknas öka flygtrafiken till USA med 25 miljoner passagerare. Om beräkningarna blir verklighet ökar växthusgaserna med 3,5 miljoner ton. Sveriges transportminister Åsa Torstensson verkade för avtalet. Det gjorde hon bara några veckor efter att Fredrik Reinfeldt skrutit med hur han bidragit till EU:s mål om att reducera växthusgaserna med 20 %. Hur kan regeringen förvänta sig att människor som oroar sig för klimatförändringarna ska ta dem på allvar?
Den borgerliga regeringen var snabb med att avskaffa den flygskatt det rödgröna regeringssamarbetet hade infört. Vill regeringen skaffa sig ett uns av förtroende i klimatfrågan borde flygbränslet beläggas med samma klimatskatt som bensinen.