2 Förslag till riksdagsbeslut 2
3 Propositionens innehåll 2
4 Regeringens skattepolitik 2
4.1 Ett förstärkt jobbskatteavdrag – steg 2 3
5 Vänsterpartiets förslag 4
5.1 Grundavdraget 4
Riksdagen avslår regeringens proposition 2007/08:22 Ett förstärkt jobbskatteavdrag.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om förändringar i grundavdraget.
Regeringen föreslår i propositionen att skattereduktionen för arbetsinkomster (jobbskatteavdraget) förstärks i ett andra steg med 10,72 miljarder kronor. Det förstärkta jobbskatteavdraget föreslås utformas så att större delen tillfaller låg- och medelinkomsttagare.
Förslaget innebär att nuvarande nivåer i jobbskatteavdraget höjs och att ytterligare en nivå införs. Höjningen motsvarar en skattelättnad med upp till 3 000 kr per år för dem som har genomsnittlig kommunalskatt (31,55 procent 2007) och är under 65 år. För de som har fyllt 65 blir motsvarande sänkning 3 900 kr per år.
Med det nya förslaget kommer även sjömän få ta del av jobbskatteavdragets andra steg.
Vidare föreslår regeringen att tillfällig förvärvsinkomst av självständigt bedriven verksamhet, t.ex. överskott av hobbyverksamhet och dagpenning till totalförsvarspliktiga, ska utgöra inkomster som omfattas av jobbskatteavdraget.
Det finns anledning att på ett övergripande plan kritisera regeringens skatteförslag. Stora, tunga skatteförändringar som regeringen redan genomfört eller kommer att genomföra menar vi kommer att urholka stabila skattebaser. Det är i sig bekymmersamt. Dessutom uppvisar både genomförda och planerade skatteförändringar allt annat än en rättvis fördelningsprofil. Enligt vår mening har vi sedan den borgerliga regeringen tillträdde fått uppleva en omvänd fördelningspolitik som saknar motstycke i svensk skattepolitik. Vänsterpartiet kan i diagram 3.1 nedan dessutom visa hur regeringens skattepolitik inte bara gynnat höginkomsttagare utan också på ett påtagligt sätt ökat mäns nettoinkomster jämfört med kvinnors. Ett antal av regeringens skatteåtgärder är dessutom inriktade mot grupper av individer eller sektorer av näringslivet på ett sådant sätt att vi får fler undantag från en likformig beskattning.
Regeringen föreslår att steg två i jobbskatteavdraget införs fr.o.m. den 1 januari 2008. Vänsterpartiet avvisar förslaget liksom vi gjorde förra året då första steget togs. Vi menar att regeringens förslag innebär att inkomstklyftorna ökar och att den ojämlika fördelningen av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män också ökar. Det förhållandet framkommer tydligt i diagram 4.1. I diagrammet kan vi se att män med höga inkomster i större utsträckning än övriga grupper tjänar på jobbskatteavdragen. Vi tror dessutom att det är en kraftig överdrift att säga att nivån på skatteuttaget påtagligt skulle påverka människors vilja att studera och arbeta i Sverige. Det är naturligtvis inte bara skatter utan också lönenivåer som har betydelse. Många människor värdesätter också att vid sidan av en anställning ha tillgång till väl utbyggda trygghetssystem. Att inte drabbas av stora inkomstbortfall vid sjukdom och arbetslöshet är viktiga delar i Vänsterpartiets politik.
Diagram 4.1 Skatteförändringar för män och kvinnor
Förklaring till diagrammet: Andelen av inkomsterna per decil fördelad på män och kvinnor till följd av regeringens skatteförslag i regeringens budgetproposition för 2007 och 2008 samt 2007 års vårproposition. (Källa: riksdagens utredningstjänst.)
Det förs ofta fram argument som hävdar skatters skadliga inverkan på ekonomin. Dessa bygger på antagandet att skatter gör ekonomin mindre effektiv, att sänkta skatter väsentligt minskar arbetslösheten och att skattesänkningar ökar intresset för att arbeta. För att få fram en helhetsbild av effekter av skattesänkningar och höjningar krävs en djupare analys. Olika frågeställningar måste vägas in, som t.ex. tillgången till sjukförsäkringssystemet, föräldraförsäkringen, skolor, barnomsorg m.m.
Människors vilja att betala skatt beror självklart på vad skatterna går till. Många bevittnar i dag att de kan tänka sig höjd skatt om de vet att det går till välfärdssamhället, som t.ex. ökad lärartäthet i barnens klass eller att de som bor på äldrehem får komma ut i friska luften med jämna mellanrum. Sakfrågor som berör oss i vardagen är viktiga och många kan tänka sig att betala mer i skatt för att säkerställa dessa verksamheter.
Generella skattesänkningar minskar välfärdsstatens förmåga till en rättvis omfördelning av ekonomiska resurser. Vänsterpartiets skattepolitik har inriktningen att öka, inte minska, förmågan till en rättvis omfördelning. Vi anser att skattesänkningar som leder till en omfördelning från de med små eller måttliga ekonomiska resurser till dem som redan har en hygglig eller god ekonomi, eller skattesänkningar som gynnar män på bekostnad av kvinnor inte ska genomföras.
Målsättningen för Vänsterpartiets skattepolitik är att få fler människor i arbete, trygga välfärden och skapa förutsättningar för en hållbar utveckling. Hög sysselsättning är en förutsättning för att få resurser till den offentligt finansierade välfärden. Sverige har haft en tradition att en stor del av välfärdssystemet betalas via skatterna, vi har t.ex. haft offentliga socialförsäkringssystem i stället för privata. Vi vill bygga vidare på den modellen för att organisera och finansiera den generella välfärden och samtidigt ta hänsyn till hur olika förutsättningar för kvinnor och män kan ta sig olika ekonomiska uttryck. Kvinnors lägre inkomst av arbete får betydelse för nivån på såväl sjukförsäkring som a-kassa och pensioner. Man kan alltså påvisa hur skillnader i inkomststrukturer mellan kvinnor och män minskar när skattepliktiga ersättningar (transfereringar), familjestöd och skatt beaktas. En viktig slutsats blir att kvinnor som kollektiv är mer beroende av skatte- och transfereringssystemen och därmed mer känsliga för förändringar.
Den absolut största delen av inkomsttagarna betalar enbart kommunalskatt på sina inkomster. Vi menar att det finns möjlighet att öka inkomsterna från statlig inkomstskatt genom att begränsa möjligheten att göra grundavdrag vid högre inkomster. Vi föreslår därför i vår budgetmotion 2007/08:Fi276 att grundavdraget vid statlig beskattning avtrappas linjärt med start vid en taxerad förvärvsinkomst på 360 000 kr/år för att helt upphöra vid den övre skiktgränsen för statlig inkomstskatt. Detta är en viktig fördelningspolitisk åtgärd men innebär inga skatteinkomster av avgörande betydelse.
Vi föreslår dessutom en begränsad uppräkning av skiktgränserna för uttag av statlig skatt.
Vidare har vi (vilket är en del av Vänsterpartiets skatteväxlingsförslag, se motion 2007/08:Fi269) förslaget om sänkt inkomstskatt för inkomsttagare som bara betalar kommunalskatt. Sänkningen genomförs genom höjda grundavdrag med 1 800 kr år 2008, 2 800 kr år 2009 och 3 700 kr år 2010.
Vad som här anförts om förändringar i grundavdraget bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.