Riksdagen avslår proposition 2007/08:105.
Riksdagen begär att regeringen återkommer med ett lagförslag i enlighet med vad som anförs i motionen om principen om människors lika värde och allas rätt till vård utifrån behov.
De svenska utvandrarna på 1800-talet hade förmodligen kallats olagliga om de migrerat i dag, liksom de personer som nu i skrangliga båtar försöker ta sig till Europa. Vissa behöver skydd av politiska skäl och är då enligt folkrätten flyktingar. Andra behöver skydd av ekonomiska skäl och kallas då i stället för olagliga invandrare. Miljöpartiet anser att det inte går att dela upp människors skyddsbehov på detta sätt. Det finns inga illegala människor. Det finns människor som flyr av en eller annan orsak och som har behov av att få bosätta sig i ett annat land, permanent eller temporärt. Vi tror inte att någon för skojs skull riskerar livet på Medelhavet, i ett långtradarsläp eller i något lastutrymme på en båt.
Människor flyr till Sverige i förhoppning om att kunna skapa ett bättre liv här med förbättrade livschanser för sig och sina anhöriga. De som kommer hit ska få ett värdigt bemötande, som präglas av humanitet, omtanke och empati.
Sverige har ett av Europas mest restriktiva regelverk när det gäller tillgång till vård för asylsökande och flyktingar. Det vill regeringen nu göra till lag. En av de mest utsatta och sårbara grupperna i samhället ska fortsätta att diskrimineras i vården. Enligt en överenskommelse mellan staten och Sveriges Kommuner och Landsting har asylsökande rätt att få omedelbar vård och tandvård och vård och tandvård som inte kan anstå. Gömda och s.k. papperslösa kan få akutsjukvård, men måste betala den verkliga kostnaden själva. Gömda barn under 18 år har rätt till sjukvård på samma villkor som andra i Sverige, men får ofta inte det på grund av oklara rutiner i vården och bristfällig kunskap.
I dag saknar papperslösa och asylsökande alltså möjlighet att få hälso- och sjukvård på samma villkor som den övriga befolkningen. Dessa grupper, oftast med begränsade ekonomiska resurser, marginaliserade och utsatta, har inte råd att söka vård och kan bli nekade om de inte kan betala. Miljöpartiet de gröna anser inte detta vara förenligt med humanitära krav, utan anser att alla asylsökande och gömda flyktingar, ska ha rätt till hälso- och sjukvård samt tandvård.
Miljöpartiet anser, med tanke på den diskussion som förs både i medierna och bland allmänheten, att det är anmärkningsvärt att gömda flyktingars, s.k. papperslösas, hälsosituation inte nämns i propositionen. Förslagen i propositionen förbättrar inte deras tillgång till sjuk- och hälsovård. Vi menar att regeringen åtminstone borde ha fört en diskussion kring dels att vuxna asylsökande enbart har tillgång till akut hälso- och sjukvård, dels problemet med att papperslösa vuxna människor som befinner sig i Sverige inte har tillgång till hälso- och sjukvård. Akut sjukvård kan de inte nekas men de får en räkning efteråt som de oftast inte har möjlighet att betala.
Sverige bryter bl.a. mot FN:s konventioner om mänskliga rättigheter när asylsökande och papperslösa nekas sjukvård. Hälso- och sjukvårdslagens krav på vård på lika villkor samt vårdbehovet är det som ska styra tillgången till vården.
Vi menar också att det i propositionen saknas ett folkhälsoperspektiv vad det gäller vuxna asylsökande och papperslösa. Det saknas också en diskussion om hälso- och sjukvård i relation till mänskliga rättigheter och det etiska dilemmat som hälso- och sjukvårdens personal försätts i, och att de i många fall inte kan arbeta utifrån den grundläggande principen om vård utifrån behov och beprövad erfarenhet. Det ska inte heller vara vårdens uppgift att väga in faktorer som ekonomisk, social, politisk eller religiös tillhörighet, etnisk bakgrund, kön och liknande faktorer eller ens vederbörandes status i förhållande till gällande utlänningslagstiftning.
Regeringens förslag: Den personkrets som omfattas av lagen och vårdens omfattning ska motsvara vad som anges i befintliga överenskommelser mellan staten och Sveriges Kommuner och Landsting. Lagen ska därutöver omfatta de förhållandevis få asylsökande barn som bor hos en vårdnadshavare med uppehållstillstånd.
Miljöpartiet avslår förslaget med hänvisning till att personkretsen bör utökas utöver dem som i dag anges så att även papperslösa människor som uppehåller sig i Sverige ska få tillgång till samma subventionerade hälso- och sjukvård som personer bosatta i landet. Regeringens förslag tar inte hänsyn till den kraftiga kritik som FN:s rapportör Paul Hunt har riktat mot Sverige. Han är ansvarig inför FN:s generalförsamling och inför Mänskliga rättighetsrådet och har i uppgift att ge stater råd i hur de ska infria rätten till högsta möjliga hälsa. Sverige har skrivit på ett otal mänskliga rättighetsdokument som erkänner rätten till bästa möjliga hälsa, en omfattande rättighet som förutsätter tillgång till medicinsk vård utan diskriminering. Sverige är lagligt bundet att göra allt man kan. Avgörande är att denna fundamentala rätt ska åtnjutas av alla, inklusive papperslösa.
Regeringen bör återkomma med ett förslag där även de papperslösa omfattas av lagen.
Föreningen Läkare mot aids tar upp ett problem, i sitt remissyttrande angående lagrådsremissen, kring smittspridning. Alltför ofta vågar inte gömda personer söka sig till sjukvården på grund av kostnader och oro för att vårdpersonal i strid mot sekretesslagen kommer att kontakta polisen. Detta, menar de, kan leda till att allvarliga och smittsamma sjukdomar som exempelvis hiv-infektion och tuberkulos förblir oupptäckta och obehandlade längre än nödvändigt med ökat lidande och ökad smittspridning som konsekvens.
Den begränsade sjukvård som kunnat erbjudas vuxna asylsökande, och det faktum att gömda personer inte har rätt till sjuk- och tandvård, gör att människor inte får vård i tid. Detta leder till onödigt lidande och ökade kostnader. Verkligheten i dag får ofta ödesdigra konsekvenser för den som inte vågar söka vård eller inte har råd att betala. Människor dör helt i onödan på grund av att de inte sökt vård i tid eller får livslånga men. Barn föds för tidigt, och med olika medicinska komplikationer som kräver dyr vård, på grund av att de blivande mammorna inte gått på regelbundna kontroller och fått förebyggande insatser från mödravården.
Ett annat problem är att många föräldrar på grund av rädsla för att bli angivna inte vågar ta med barnen till den offentliga vården. Så trots att gömda barn har rätt till sjuk- och hälsovård så finns det en risk att de inte får tillgång till vård på grund av föräldrarnas rädsla.
Barn kan också fara illa på grund av t.ex. föräldrars fysiska eller psykiska ohälsa. När föräldrar själva är svårt sjuka är det inte ovanligt att de brister i sin förmåga till ett gott föräldraskap. Därför är det inte förenligt med barnens bästa att inte behandla barnens föräldrar så att de kan fungera som föräldrar, t.ex. vid psykisk ohälsa eller sjukdom.
Yrkesetiken för vårdpersonal ställer starka och entydiga krav på rätt till vård på lika villkor, vilket försätter personal i dilemmat att antingen följa den nu föreslagna lagen eller den medicinska etiken. World Medical Association (WMA) har i Lissabondeklarationen från 1981 tagit upp patientens rätt i förhållande till staten eller annan vårdgivare. Här uppmanas läkaren att alltid se till patientens bästa. I Lissabondeklarationen anges följande:
Läkare och andra personer eller organ som tillhandahåller hälso- och sjukvård har ett samlat ansvar för att erkänna och upprätthålla dessa rättigheter. Närhelst lagstiftning, regeringsåtgärder eller annan administration eller institution förnekar en patient dessa rättigheter, bör läkare vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa eller återupprätta dem.
1. Rätt till medicinsk vård av god kvalitet.
a) Varje patient har, utan åtskillnad, rätt till lämplig medicinsk vård.
b) Varje patient har rätt att bli behandlad av en läkare som patienten vet är fri att göra egna kliniska och etiska bedömningar utan inblandning utifrån.
c) Patienten ska alltid bli behandlad på det sätt som bäst gynnar honom eller henne. Den behandling som ges ska uppfylla allmänt vedertagna medicinska principer.
Flertalet länder i Europa har en annan inställning till papperslösas tillgång till hälso- och sjukvård än vad Sverige har, exempelvis har Belgien, Spanien och Italien lagar som ger papperslösa fri eller subventionerad hälso- och sjukvård.
Picum, en organisation som arbetar med att främja papperslösas sociala rättigheter, jämförde nyligen vården för papperslösa i elva EU-länder. Undersökningen visade delad bottenplacering för Sverige och Österrike.
FN:s särskilda rapportör för rätten till hälsa, Paul Hunt, har uppmärksammat den situation som i dag råder i Sverige för papperslösa och asylsökande. Han påpekar bl.a. att mänskliga rättigheter inte är förknippade med medborgarskap. Han sa vid en hearing i riksdagen om vård till papperslösa: ”Att lagfästa ett system som är orättvist och diskriminerande är fundamentalt fel, det behövs ett nytt förslag”. I inledningstalet sa han: ”Vi vet alla att papperslösa är bland de mest sårbara i Sverige. De är precis den sorts missgynnade grupp som de mänskliga rättigheterna är till för att försvara. Vi förväntar oss av diktaturer att de ska bete sig illa. När demokratier gör det är det därför ofta svårare att se.”
Många organisationer, stora som små och av olika slag, står bakom upprop och manifestationer och krav på att även papperslösa människor ska ha rätt till hälso- och sjukvård. Men regering efter regering hävdar styvnackat att det inte är möjligt. Vi undrar varför? Blundar regeringen för FN-kritiken?
Det är återigen dags att slå fast principen om människors lika värde och allas rätt till vård utifrån behov, grundad på vetenskap och beprövad erfarenhet.
En ny lagstiftning som särbehandlar eller utestänger vissa grupper är inte förenlig med de mänskliga rättigheterna om lika värde och icke-diskriminering. Att stifta en lag som uppenbarligen strider mot internationell rätt anser Miljöpartiet vara lagtrots och en bristande respekt för FN:s institutioner. Därför menar Miljöpartiet att asylsökande och papperslösa ska ha samma tillgång till subventionerad hälso- och sjukvård som personer bosatta i landet.