Riksdagen avslår regeringens proposition 2007/08:48 Underrättelseskyldighet vid felaktiga utbetalningar från välfärdssystemet.
Regeringen föreslår i proposition 2007/08:48 Underrättelseskyldighet vid felaktiga utbetalningar från välfärdssystemet att underrättelseskyldighet för vissa myndigheter ska gälla när det för en myndighet finns anledning att anta att en annan myndighet felaktigt har beslutat eller betalat ut en ekonomisk förmån till en enskild.
De förmåner som ska omfattas av underrättelseskyldigheten är sådana förmåner som beslutas av Migrationsverket, Försäkringskassan, Centrala studiestödsnämnden, Arbetsförmedlingen, kommunerna eller arbetslöshetskassorna. Skyldigheten att lämna ut uppgifter föreslås gälla för samma myndigheter, med undantag för kommunerna. Dessutom ska skyldigheten gälla för Skatteverket och Kronofogdemyndigheten. Bestämmelserna ska regleras i en särskild lag som föreslås träda i kraft den 1 juni 2008.
Regeringen menar att den föreslagna lagen om underrättelseskyldighet vid felaktiga utbetalningar från välfärdssystemet ska medföra en minskning av felaktiga utbetalningar.
Enligt Delegationen för felaktiga utbetalningar (FUT) uppgår de felaktiga utbetalningarna från välfärdssystemet till 18–20 miljarder kronor per år. Av dessa 20 miljarder utgör 50 procent avsiktliga fel från de sökande, 30 procent oavsiktliga fel från de sökande och 20 procent oavsiktliga fel från myndigheter.
Några exempel på problem som ska avhjälpas med den nya lagen som regeringen nämner är att vissa par är skrivna på olika adresser trots att de är sambor, och då får dubbla bostadsbidrag. Detta menar regeringen bör komma kommunerna till känna om man beslutar om rätt till försörjningsstöd. Regeringen tar också som exempel att Kronofogdemyndigheten vid kontakt med enskilda har misstankar om att personer är sammanboende trots att de uppgett att de är ensamstående, vilket påverkar rätten till bostadsbidrag. Slutligen tar regeringen som exempel att myndigheter kan misstänka att personer jobbar svart och därför vilja underrätta Försäkringskassan eller a-kassorna om detta.
Huvudregeln i Sverige är att allmänna handlingar är offentliga. Undantag från offentlighetsprincipen regleras i sekretesslagen (1980:100). Sekretess innebär att uppgifter som är sekretessbelagda inte får röjas för enskilda eller myndigheter på något annat sätt än som anges i sekretesslagen.
Syftet med sekretess är att skydda den personliga integriteten för enskilda. På socialförsäkringsområdet ska sekretessen skydda uppgift om någons hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom/henne närstående lider men om uppgiften röjs. Utgångspunkten för bedömningen om men utgår ifrån den enskildes upplevelse.
I sekretesslagen finns det undantag från huvudregeln om att sekretess gäller även mellan myndigheter. Enligt 1 kap. 5 § sekretesslagen utgör sekretess inte hinder mot att uppgift lämnas ut om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra sin verksamhet. Enligt en s.k. generalklausul i 14 kap. 3 § sekretesslagen får myndigheter lämna ut uppgifter till annan myndighet om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda. Enligt generalklausulen krävs en intresseavvägning där det är uppenbart att intresset av att lämna ut uppgiften till en annan myndighet har företräde. Regeringen menar att uppenbarhetsrekvisitet leder till en restriktiv tillämpning av denna bestämmelse. Men sekretessbestämmelserna hindrar inte myndigheter från att exempelvis anmäla misstanke om brott till Åklagarmyndigheten eller polisen.
Vänsterpartiet avvisar regeringens förslag på att i särskild lag instifta en skyldighet för vissa myndigheter att informera andra myndigheter om misstanke om felaktiga utbetalningar. Redan idag finns bestämmelser i sekretesslagen som möjliggör för myndigheter att bryta sekretessen om det t.ex. finns misstanke om brott. Därför anser vi inte att det finns behov av att instifta en sådan lag som regeringen föreslår.
Regeringens förslag ska istället ses i ett större sammanhang av åtgärder som syftar till att misstänkliggöra och kriminalisera människor som befinner sig i ekonomisk utsatthet. Regeringen skriver själv i propositionen att bland de grupper som förslaget riktar in sig på är personer som får för mycket i bostadsbidrag och försörjningsstöd eller personer med stora skulder som får för mycket i bostadsbidrag. Problemets omfattning står dock inte i proportion till de åtgärder som regeringen föreslår. Vänsterpartiet vill hellre se åtgärder mot de omfattande skattefel som enligt Skatteverket uppgår till 135 miljarder kronor per år. För regeringen är det dock viktigt att framhålla de felaktiga utbetalningarna från de gemensamt finansierade trygghetssystemen för att kunna legitimera sina nedskärningar i socialförsäkringarna och välfärden.
Samtidigt som regeringen ökar kontrollen och kriminaliseringen av personer med små ekonomiska resurser, minskar man kontrollen av personer med förmögenhet. Från och med 2007 avskaffas förmögenhetsskatten. I samband med det avskaffas även den generella kontrolluppgiftsskyldigheten för banker och finansiella institut att lämna uppgifter om tillgångar och skulder för inkomståret 2008. Den ska bara kvarstå i den utsträckning uppgifter krävs för andra beskattningsåtgärder.
Detta innebär i praktiken att det begränsar till exempel Försäkringskassans och socialnämndernas möjlighet att avgöra om bidragssökande som har förmögenheter över huvud taget skulle vara berättigade till bidrag. Risken finns att felaktiga utbetalningar från våra trygghetssystem som relateras till personers inkomster och tillgångar, kan komma att öka. Flera tunga remissinstanser har också påtalat detta. Det är anmärkningsvärt att regeringen tar bort kontrolluppgiftsskyldigheten utan att presentera andra åtgärder för att motverka felaktiga utbetalningar.
Ytterligare ett exempel på regeringens politik på området är den s.k. bidragsbrottslagen som innebär att den som lämnar felaktiga uppgifter eller låter bli att anmäla ändrade förhållanden ska kunna dömas för bidragsbrott. Påföljden för bidragsbrottet är fängelse upp till fyra år. Utöver det innebär bidragsbrottslagen att det är straffbart att vara oaktsam med uppgifter som ska lämnas till de myndigheter som ansvarar för utbetalningar utan att för den skull medvetet syfta till att fuska till sig pengar. Påföljden för sådan grov oaktsamhet är böter eller fängelse i upp till ett år. Vänsterpartiet har avvisat även denna lag med hänvisning till att det redan innan funnits fullgoda bestämmelser avseende bedrägeri och att lagen endast utgör ett sätt för regeringen att smutskasta välfärdssamhället.
Eftersom det redan finns en bestämmelse i sekretesslagen om att sekretessen mellan myndigheter kan brytas vid exempelvis misstanke om brott, anser vi att det inte finns behov av att ändra sekretesslagen på det sätt som regeringen föreslår. Mot bakgrund av det som anförs bör riksdagen avslå regeringens proposition 2007/08:48 Underrättelseskyldighet vid felaktiga utbetalningar från välfärdssystemet. Detta bör riksdagen besluta.