De svenska utvandrarna på 1800-talet hade förmodligen kallats olagliga om de migrerat idag, liksom de personer som nu i skrangliga båtar försöker ta sig till Europa. Vissa är skyddsbehövande av politiska skäl och är då enligt folkrätten flyktingar. Andra är skyddsbehövande av ekonomiska skäl och kallas då istället för olagliga invandrare. Miljöpartiet anser att det inte går att dela upp människors skyddsbehov på detta sätt. Det finns inga illegala människor. Det finns människor som flyr av en eller annan orsak och som har behov att få bosätta sig i ett annat land, permanent eller temporärt. Vi tror inte att någon för skojs skull riskerar livet på Medelhavet, i ett långtradarsläp eller i något lastutrymme på en båt.
EU:s medlemsstater, inklusive Sverige, bygger trots det upp högre och högre murar, som förhindrar människors resande, flyktingmöjligheter och utvecklingsmöjligheter. Gränserna och övervakningen av dessa, bland annat Schengen, leder till smuggling av människor för dyra pengar, till kriminalitet och till sociala problem. Miljöpartiet tar avstånd från denna utveckling och vill på sikt ha ett samhälle med en fri rörlighet över nationsgränserna, så att alla människor har möjlighet att studera, arbeta och bo där man vill. Asylrätten skall garanteras samtidigt som möjligheterna till rörlighet över gränserna skall öka, framför allt för den som söker arbete eller skall studera. Det skall införas en rätt till automatiskt uppehållstillstånd för den vuxna flykting som fått vänta mer än ett år, respektive sex månader för barn som är flyktingar, på besked om ansökan om uppehållstillstånd.
Människor flyr till Sverige i förhoppningen om att kunna skapa ett bättre liv här med förbättrade livschanser för sig och sina anhöriga. De som kommer hit skall få ett värdigt bemötande, som präglas av humanitet, omtanke och empati. Vi anser inte att Migrationsverket (MV) tidigare levt upp till dessa krav och krävde därför att det skulle läggas ner. Nu ser vi att MV är inne i en förändringsfas som kan leda till ett bättre förhållningssätt i framtiden. Vi kommer att noga bevaka utvecklingen och återkomma med förslag om utvecklingen går i fel riktning.
Barnens bästa måste alltid komma först, även i migrationsprocessen. Barns egna asylskäl måste vägas in i migrationsprocessen och tas på största allvar. Ändå var det först genom en extraordinär tidsbegränsad lag förra mandatperioden som vi i Miljöpartiet fick med oss socialdemokraterna och lyckades få igenom att flertalet flyktingfamiljer med barn skulle få stanna i Sverige. De ensamstående fick däremot så gott som alla avslag. De kallades inte ens till intervju, tilldelades inte offentliga ombud och fick avslag redan i första instans som inte gick att överklaga. Det innebär inte att de vågat resa hem till sina hemländer och således lämnat Sverige. Vi anser att det är av allra största vikt att skyndsamt lösa situationen för alla dem som prövats enligt den tidigare utlänningslagen men som fortfarande befinner sig här i landet.
På kort sikt må murarna växa men vi är övertygade om att humaniteten och medmänskligheten kommer att segra och att Sverige – med vårt bistånd – kommer att få en human flyktingpolitik.
1 Sammanfattning 1
3 Förslag till riksdagsbeslut 5
4 Migrationsverket 7
4.1 Håll ögonen på Migrationsverket 7
4.2 Utbildning 7
4.3 En stupstock i asylprocessen 7
4.4 Ge färre tillfälliga uppehållstillstånd 8
4.5 Förnyelse av uppehållstillstånd 8
4.6 Erkänn kvotflyktingars rättigheter 8
5 Domstolsprövningen 9
5.1 Fri- och rättigheter i grundlag 9
5.2 En fullständig översyn av utlänningslagstiftningen 10
5.3 Migrationsdomstolarna skall utse offentliga biträden 10
5.4 Översyn av sekretesslagen 11
5.5 Inrätta ett oberoende organ för landinformation 11
5.6 Kvalitetsprövning av asylprocessen med möjlighet till delaktighet för asylsökande 11
6 Utvisa och avvisa färre! 12
6.1 Migrationsdomstol skall pröva om polisen skall användas vid verkställighet 12
6.2 Inför en absolut gräns för förvarstagande, ett förbud mot barn i förvar och delaktighet i rättsprocessen 12
6.3 Sverige skall inte acceptera så kallade diplomatiska garantier 13
6.4 Skadeståndsansvar för svenska staten vid felaktig avvisning 13
6.5 Utbildning av polis som arbetar med flyktingar 13
7 Inför legala vägar att ta sig in i Sverige och i EU 14
7.1 Trafficking 14
7.2 Möjlighet att ansöka om uppehållstillstånd i Sverige med mera 14
7.2.1 Anhöriga 14
7.2.2 Lös problemen för de gömda i Sverige 15
7.3 En mer generös arbetskraftsinvandring 15
7.3.1 Den myndighetsbaserade arbetsmarknadsprövningen upphör 16
7.3.2 Uppehållstillstånd för arbete i Sverige för en utlänning som fått avslag på asylansökan 16
8 En sammanhållen kommunal introduktionsverksamhet 17
8.1 Eget boende eller anläggningsboende 17
8.2 Rätt till skola samt hälso- och sjukvård för gömda flyktingar 18
8.3 Vikten av kompetenta tolkar 19
8.4 Öka dagersättningen till asylsökande 19
9 Migrationsforskning värd namnet 20
10 EU:s migrationspolitik 20
10.1 Transportörsansvaret 20
10.2 Pröva Dublinärenden 20
10.3 Avträd Schengenavtalet 21
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att noga följa utvecklingen på Migrationsverket.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av utbildning för den personal som arbetar med migrationsfrågor om jämställdhet mellan män och kvinnor, HBT, mänskliga rättigheter och barnens bästa.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att införa en rätt till automatiskt uppehållstillstånd för den som väntat längre än ett år för vuxna, respektive sex månader för barn, på att få besked om en ansökan om uppehållstillstånd.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en mer restriktiv användning av tillfälliga uppehållstillstånd.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om förnyelse av uppehållstillstånd.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att alla kvotflyktingar ska tillerkännas de rättigheter som är förknippade med flyktingskapet oavsett om de ansökt om flyktingförklaring eller ej.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att inskränkningar i lag av de grundläggande fri- och rättigheterna ska vara godtagbara i ett demokratiskt samhälle och stå i proportion till nyttan med bestämmelsen för alla invånare i landet.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en fullständig översyn av utlänningslagstiftningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att beslut om offentligt biträde enligt utlänningslagen ska fattas av migrationsdomstol och inte av Migrationsverket.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behov av översyn av sekretesslagen i fråga om mål i migrationsdomstol och Migrationsöverdomstolen.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att inrätta ett oberoende organ för länderinformation.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att kvalitetssäkra asylprocessen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att migrationsdomstol ska pröva om polismyndighet ska medverka vid verkställighet av utvisnings- eller avvisningsbeslut.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en absolut gräns för tiden en person får vara tagen i förvar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ett förbud mot att ha barn placerade i förvar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om delaktighet i förvarsprocessen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att s.k. diplomatiska garantier inte ska få godtas i Sverige.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om skadeståndsansvar för Sverige vid felaktig avvisning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behov av utbildning av poliser i deras arbete med flyktingar.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att införa ett s.k. flyktingvisum.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda traffickingoffers utsatthet i Sverige.
Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag om rätt att ansöka om uppehållstillstånd för anhöriga.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att lösa situationen för de gömda i Sverige.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en mer generös arbetskraftsinvandring.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att den myndighetsbaserade arbetsmarknadsprövningen upphör.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en satsning på yrkes- och kompetensutbildning av asylsökande.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om eget boende och anläggningsboende.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om införandet av rätt till hälso- och sjukvård och skola för gömda vuxna flyktingar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av kompetenta tolkar.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att höja de låga dagsersättningsnivåerna för asylsökande.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utveckla forskning i Sverige om migration.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att avskaffa transportörsansvaret.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige ska pröva s.k. Dublinärenden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige ska frånträda Schengenavtalet.2
1 Yrkandena 7 och 10 hänvisade till KU.
2 Yrkandena 19 och 34 hänvisade till JuU.
3 Yrkandena 29 och 31 hänvisade till UbU.
Miljöpartiet har tidigare föreslagit att Migrationsverket skall läggas ner för att ersättas med en smalare myndighet. Under det år som gått har Migrationsverket genomgått stora förändringar som eventuellt leder till ett bättre förhållningssätt i framtiden. Omorganisationer tenderar dock att temporärt leda till effektivitetsminskningar innan organisationen stabiliserat sig. I dagsläget då vi har en stor flyktingtillströmning menar vi därför att det kan vara olyckligt att göra nya stora förändringar, som t.ex. att inrätta den nya smalare myndighet vi tidigare efterfrågat. Vi anser dock att det är av stor vikt att noga följa utvecklingen på Migrationsverket i syfte att säkerställa att den går i rätt riktning.
Det är av största vikt att den personal som arbetar med migrationsfrågor ständigt har barnens bästa för sina ögon vid avgörande av migrationsärenden. Barnens egna skäl skall alltid tas på allvar och prövas för sig och inte ingå i någondera förälderns ärende. Varje barn har rätt att behandlas som en egen person. Miljöpartiet anser att det är mycket viktigt att handläggare får utbildning i asylskäl med fokus på barnen.
Det faktum att Migrationsverket anser att kvinnor och män som förföljs på grund av sitt kön, sin sexuella läggning eller könsidentitet skall undertrycka denna för att på så sätt kunna återvända till sitt hemland, visar också på ett behov av ökad utbildning i såväl frågor om mänskliga rättigheter som om homo- och bisexuellas samt transpersoners levnadsvillkor. Det finns även i övrigt ett stort behov av utbildning om konsekvensen av Sveriges internationella folkrättsliga åtaganden.
Migrationsverket skall enligt sitt regleringsbrev fatta beslut om uppehållstillstånd eller avvisning respektive utvisning senast inom sex månader från det att en ansökan inkommit till verket. Beslut i ärenden som rör ensamkommande barn skall fattas inom tre månader. Under år 2006 var den genomsnittliga handläggningstiden 201 dagar för vuxnas asylärenden, vilket medförde en minskning och att 59 procent av ärendena fattades inom tidsramen. För barn avgjordes 4 (33 av 820 ärenden) procent av ärendena inom tre månader. Samtidigt finns det uppgifter om personer som väntat betydligt längre än ett år på att få sina ärenden avgjorda.
Oaktat det finns asylskäl eller inte, är det inte förenligt med humanitetens krav att låta en asylsökande vänta längre än sex respektive tre månader på att få besked. Detta under förutsättning att den asylsökande samarbetar och lämnar erforderliga uppgifter för handläggningen av ärendet. Miljöpartiet anser därför att utlänningslagen skall ändras, så att det klart framgår att den utlänning som inte fått besked om sin ansökan om uppehållstillstånd inom ett år (vuxna), respektive sex månader (barn), automatiskt skall få uppehållstillstånd. En utredning om hur detta skall genomföras måste omedelbart göras av regeringen.
Den som ansöker om uppehållstillstånd för vistelse i Sverige kan beviljas ett permanent eller tillfälligt sådant. Tillfälliga uppehållstillstånd kan beviljas därför att den sökande begär det eller därför att Migrationsverket av olika skäl inte vill bevilja ett permanent uppehållstillstånd. Det kan handla om att verket misstror den enskilde, att det brister i ansökan eller att det finns skäl att anta att den sökande kommer att ”hoppa av” i Sverige för att ansöka om asyl här. Erfarenheten från Migrationsverkets handläggning av den så kallade tillfälliga asyllagstiftningen (2 kap. 5 b § i gamla utlänningslagen) visar tyvärr att verket använder sig av möjligheten att bevilja tillfälliga uppehållstillstånd av rent – för dem – strategiska skäl. Det kan handla om att sökande i och för sig har behov av asyl och att få stanna i Sverige men att verket bedömer att situationen i hemlandet måhända inom en framtid kommer att bli stabilare. Miljöpartiet anser inte att detta är ett humant sätt att hantera dessa ärenden. Det försätter dessutom enskilda i en fruktansvärd situation av ovisshet. Vi anser därför att möjligheten att bevilja tillfälliga uppehållstillstånd skall begränsas.
Migrationsverket har andra uppgifter än att bara sköta ansökningar om uppehållstillstånd och asylansökningar. En utav dem är att förnya de permanenta uppehållstillstånd som en gång givits. Tidigare var det möjligt att göra detta hos gränspolisen, på polisstationen, men sedan ett par år tillbaka har verksamheten flyttats till ett fåtal platser i landet vilket innebär att den som behöver få denna rutinåtgärd genomförd ofta måste ta ledigt en hel dag från sitt arbete, förlorar arbetsförtjänst och får en reskostnad som är hög eller låg beroende på var i landet man råkar bo. Denna ordning skapar mycken irritation och är inte tillfredsställande. Tidigare ordning bör därför återinföras.
Idag lever många människor i Sverige som borde tillerkännas olika rättigheter i egenskap av kvotflyktingar men som ändå nekas detta. Omständigheterna i de enskilda fallen verkar vara mest beroende av vem som är deras handläggare på till exempel Försäkringskassan eller vem på Migrationsverket som svarar på myndigheternas fråga om flyktingskap.
Många av de flyktingar som kom på 80-talet kom antingen innan den då ”nya” utlänningslagen från 1989 trädde i kraft eller kort därefter. Trots att lagen ännu inte gällde hänvisar Migrationsverket i vissa svar till Försäkringskassan till att personen i fråga kom enligt lagparagrafen i 1989 års lag om humanitära skäl (2 kap. 4 §), samtidigt som man i nästa mening skriver att de ”avräknas flyktingkvoten”. På frågan varför man då inte räknas som konventionsflykting är svaret att ingen flyktingförklaring sökts och att frågan därmed inte prövats. Migrationsverket är dock medvetet om att flyktingarna inte fick information om att de behövde söka flyktingförklaring vid ankomsten till landet. Att söka denna förklaring i efterhand är inte möjligt eftersom omständigheterna i landet nu är annorlunda. För den som har blivit svensk medborgare är det ännu värre eftersom det då inte ens om förutsättningarna i hemlandet fortfarande är desamma går att söka denna förklaring.
Denna ordning har nu ändrats och enligt uppgift räknas kvotflyktingar nu automatiskt som konventionsflyktingar, men situationen för dem som kom tidigare är inte tillfredsställande och regeringen bör därför ta initiativ till att ändra regelverket i syfte att förtydliga att alla flyktingar som kommit som kvotflyktingar bör räknas som konventionsflyktingar oberoende av när de anlände till landet.
Avskaffandet av Utlänningsnämnden och införandet av de nya migrationsdomstolarna var en seger för oss i Miljöpartiet och andra som tror på en human flyktingpolitik. Systemet har dock visat stora brister.
Den nya instans- och processordningen och den nya utlänningslagen har nu varit i verkan under en tid. Under denna tid har en diskussion runt begreppet ”väpnad konflikt” uppstått eftersom Migrationsöverdomstolen och Migrationsverket anser att begreppet inte omfattar den situation som råder i till exempel Irak och i Afghanistan, detta till skillnad från bedömningen från både svenska och internationella organisationer, som Röda Korset och Amnesty, samt ett antal folkrättsexperter.
En av utgångspunkterna för den nya ordningen var att fler skulle få möjlighet till muntlig förhandling. I praktiken har det dock visat sig mycket svårt, eller till och med svårare, att få en muntlig förhandling i domstolarna, och ärenden avgörs i alltför många fall på handlingarna precis som tidigare. Det är av yttersta vikt att domstolarna också hör de asylsökande. Detta bör riksdagen ge regeringen tillkänna.
Hur är det möjligt att vår utlänningslagstiftning ser ut som den gör? Sverige har alltid haft gott rykte när det gäller respekten för de mänskliga rättigheterna men när det gäller de asylsökande börjar detta alltmer ifrågasättas. En orsak kan vara den diskriminering som utlänningar i Sverige grundlagsenligt utsätts för och som tagit sig uttryck i tillämpningen av den svenska utlänningslagen och därmed sammanhängande regleringar.
Begränsning av de grundläggande fri- och rättigheterna i svensk grundlag för svenska medborgare får göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och ej heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Begränsning får ej göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning.
Detta gäller dock inte när utlänningars rättigheter begränsas. Skillnaderna innebär att begränsningar i lag kan ske beträffande utlänningar utan att det är godtagbart i ett demokratiskt samhälle och utan att stå i proportion till nyttan med bestämmelsen. Ett tydligt exempel på detta är när ett helt plan med chilenare en gång för många år sedan drogades och skickades tillbaka till Chile.
Att denna diskriminering är möjlig är enligt vårt förmenande ytterst diskriminerande och absolut inte godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Vi uppmanar därför regeringen att snarast återkomma med förslag på en ändring av denna diskriminerande grundlagsbestämmelse.
Den nu gällande utlänningslagen är – trots att den är förhållandevis ny – enbart ny till formen. Rent innehållsmässigt har ytterst lite förändrats mer än att det är migrationsdomstolar som prövar överklaganden och att bland annat förföljelse på grund av sexuell läggning nu kan medföra status som flykting. Att den nya lagen rent materiellt lämnar en hel del att önska har bland annat uttalats av Lagrådet när det yttrat sig över lagrådsremiss med förslag till ny instans- och processordning i utlänningsärenden m.m. (yttrande den 9 maj 2005). Att ett behov av reformering finns hade dessförinnan framkommit i det utredningsarbete som låg till grund för den nya instansordningen. Miljöpartiet valde dock tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet att genomföra en reform i de processuella frågorna, för att kunna återkomma vid ett senare tillfälle i de materiella frågorna. Nu är detta tillfälle kommet.
Vi anser därför att en fullständig översyn skall ske av nu gällande utlänningslagstiftning, i syfte att få den att vara förenlig med Sveriges internationella folkrättsliga åtaganden och med humanitetens krav.
I dag utses offentliga biträden enligt utlänningslagen, av Migrationsverket. Detta är fel och avviker från hur offentliga biträden utses enligt exempelvis lagar om psykiatrisk tvångsvård, rättspsykiatrisk tvångsvård, vård av unga eller vård av missbrukare. Det avviker dessutom från hur förfarandet med offentliga försvarare i brottmålsprocessen hanteras. I samtliga dessa fall utses det offentliga biträdet eller ombudet av domstolen och inte av den handläggande myndigheten. Skälet till detta är förstås att myndigheten kan ha ett intresse av att en viss person utses som biträde eller ombud, liksom att myndigheten inte hanterar ärendet helt objektivt.
Miljöpartiet anser därför att offentliga biträden i utlänningsärenden skall utses av migrationsdomstolen och inte av Migrationsverket.
Sekretess finns i huvuddelen av ärenden hos Migrationsverket för uppgifter som rör enskilda, enligt 7 kap. 14 § sekretesslagen. När den enskilde överklagar Migrationsverkets beslut till migrationsdomstolen kommer uppgifter som tillförs målet i domstolen och som framkommer under en eventuell muntlig förhandling att bli offentliga om inte domstolen förordnar att sekretess skall gälla. Möjligheterna att sekretessbelägga uppgifter i mål hos migrationsdomstolen är begränsade, vilket också har framkommit genom ett flertal konkreta exempel nyligen. Detta kan innebära att asylsökande inte vågar framföra sina skäl för uppehållstillstånd i domstolen, av rädsla för att de skall komma exempelvis det forna hemlandets säkerhetstjänst tillhanda. Det finns mot denna bakgrund ett behov av att se över sekretesslagstiftningen, så att uppgifter lättare kan sekretessbeläggas i migrationsdomstolarna och dess överdomstol.
Ett förhållande som har aktualiserats i och med den nya instansordningen för prövning av utlänningsärenden är att Migrationsverket, migrationsdomstolar, UNHCR och UD gör helt olika bedömningar av hur det förhåller sig för särskilda grupper och mänskliga rättigheter i olika länder. Såväl Storbritannien som Kanada har system med oberoende organ för att ta fram landinformation. Vi vill pröva ett liknande system i Sverige.
Kvalitetsmål ska sättas upp när det gäller bemötande av flyktingar, information om vilka rättigheter man har som flykting (till exempel rätt till arbete, boende, hälso- och sjukvård), samt rättigheter att överklaga beslut och andra legala rättigheter i asylprocessen.
Kvalitetsmål bör sättas upp för hela asylprocessen.
Få delar av den svenska asylprocessen är så inhuman som den del där ett utvisnings- eller avvisningsbeslut skall verkställas. Många gånger sker ett otal försök att verkställa ett beslut, utan att det angivna mottagarlandet ens vill befatta sig med individen i fråga. Systemet är dessutom oerhört kostsamt och administrativt svåröverskådligt. Samordningen mellan polis och migrationsverk brister också. Ett led i en effektivisering av verkställighetsprocessen kan vara att renodla ansvaret till endera myndigheten. Ett annat led kan vara att nya riktlinjer utfärdas för hur verkställighet får ske och hur många gånger ett försök kan ske. Det kan inte vara rimligt att ett flertal försök att utvisa en person skall få kosta kanske flera hundra tusen när personen i fråga inte ens blir insläppt i sitt hemland.
Vi bedömer att stora effektiviseringsvinster finns att hämta här. Särskilt när Sverige börjar tillämpa en mer human flyktingpolitik, där fler får stanna.
Migrationsverket kan i dag överlåta till polismyndighet att verkställa ett avvisnings- eller utvisningsärende. Verkställighet kan även ske av polis på grund av beslut av polismyndighet eller allmän domstol. I vissa fall är det Säkerhetspolisen som verkställer besluten.
När polis verkställer avvisnings- eller utvisningsbeslut skall polisen dels följa tillämpliga bestämmelser i 12 kap. utlänningslagen (2005:716) men dels även följa tillämpliga bestämmelser i polislagen. Någon reell kontroll att detta följs sker dock inte. Någon kontroll över att verkställighetshinder prövats eller att verkställigheten är förenlig med Sveriges internationella åtaganden inom flyktingrätten sker heller inte. Det finns därför ett behov av att skärpa kontrollen över hur verkställighet av utvisning av utländska personer sker. Vi anser att detta sker bäst om en migrationsdomstol i varje enskilt fall prövar om polisen skall få verkställa ett beslut om utvisning eller avvisning, liksom anger de närmare ramarna för hur detta skall få ske. En återrapportering skall därefter ske till domstolen från polisen, som har att ange hur verkställigheten skett. Vid prövning av om polis skall få anlitas för verkställighet skall den enskilde ha rätt till offentligt biträde.
Det är ett oerhört ingrepp i en människas integritet att tas i förvar. Det kan inte vara rimligt att asylsökande får tas i förvar utan domstolsprövning.
En absolut gräns måste sättas för hur länge man får hållas i förvar, principen skall vara att barn inte kan förvaras och den asylsökande måste ha möjligheter att vara delaktig i rättsprocessen.
Det förekommer att personer med asylskäl utvisas eller avvisas från Sverige, trots att de i sitt forna hemland riskerar att utsättas för tortyr eller annan grym eller omänsklig behandling. För att ändå dessa personer skall kunna utvisas eller avvisas från Sverige, tillämpas ett system med så kallade diplomatiska garantier. Systemet innebär i korthet att det land dit flyktingen skall sändas för den svenska staten garanterar att personen inte kommer att utsättas för en sådan behandling som enligt flyktingkonventionen utgör hinder för verkställighet. Det finns sedan ingenting som i realiteten garanterar att så verkligen blir fallet. Den svenska staten förutsätts lita på den andra statens ord. Det är uppenbart att det inte fungerar vilket bland annat fallet med de två utvisade egyptierna visar.
Miljöpartiet anser att ett accepterande av så kallade diplomatiska garantier strider mot Sveriges internationella flyktingrättsliga åtaganden. De kan därför aldrig accepteras.
I dag har Sverige ingen skyldighet att följa upp vad som händer en person som avvisats till sitt hemland. Sverige har också blivit fällt av FN:s kommission mot tortyr tolv gånger för felaktiga avvisningar. Detta är inte en acceptabel ordning. Den som tvingas lämna Sverige bör inte lämnas åt sitt öde på detta sätt. Sverige bör ha en skyldighet att följa upp vad som sker i hemlandet. Detta ansvar kan utformas på olika sätt beroende på vilket land det handlar om och för att inte utsätta personen i fråga för ytterligare problem. Ett sätt är att ambassaden har kontakt med den utvisade både före och efter ankomsten och sedan återrapporterar till svenska myndigheter. I de fall återkomsten leder till förföljelse av myndigheter eller andra bör den utvisade snarast få hjälp att återvända till Sverige. Ett skadeståndsansvar för staten vid felaktiga avvisningar bör inrättas.
Polisen hanterar i många situationer asylsökande, inte minst i samband med verkställighet och förvarstagande. Polisen får mycket kritik för detta arbete och synes inte fullgöra sina uppgifter på ett lämpligt sätt. Polisens hantering av asylsökande måste begränsas till ett minimum samtidigt som polisen behöver utbildning för att på ett bättre sätt kunna hantera asylsökande.
I asyl- och invandringsfrågor blir lagstiftningen alltmer harmoniserad inom alla områden. Det går därför inte att tala om svensk flyktingpolitik utan att samtidigt tala om de övriga länderna. Vi vill öppna olika vägar för flyktingar att på legalt sätt ta sig in i EU. Det skulle slå undan benen för flyktingsmugglare, samtidigt som det skulle öppna EU för människor i behov av skydd. Ett sätt är att flyktingen skall kunna ansöka om ett tillfälligt visum hos någon EU-beskickning eller utlandsmyndighet i hemlandet och sedan med stöd av detta kunna resa in i någon EU-stat, för att sedan här ansöka om asyl.
Traffickingoffer är en särskilt utsatt grupp kvinnor som tas emot på olika sätt i olika EU-länder. Nyligen anpassade vi svensk lag till ett EU-direktiv om möjlighet att få tillfälliga uppehållstillstånd för vittnen i traffickingmål. Vi anser att direktivet inte går tillräckligt långt eftersom få torde våga vittna när de vet att de nästa dag kan skickas tillbaka till hemlandet igen.
Det EU-land som gått längst är Italien som inte kräver vittnesmål för uppehållstillstånd utan ger uppehållstillstånd för social rehabilitering. Miljöpartiet anser att regeringen snarast skall utreda möjligheten att anamma den italienska modellen och återkomma till riksdagen med förslag.
Anhörigkommittén anförde i betänkandet Vår anhöriginvandring – delbetänkande av Anhörigkommittén (SOU 2002:13) ett flertal förslag, som ännu inte är genomförda. I likhet med kommittén anser vi att det skall finnas rätt för sökande som varit gift eller sambo i minst sex månader att få sin sak prövad i Sverige, och inte som nu med krav på behandling från hemlandet/utlandet.
I dagsläget uppställs ett krav på ansökan från hemlandet in absurdum och skapar gigantiska problem för den sökande, och man vägrar också att göra anknytningsutredning (som tar 30 till 60 minuter) om man inte sökt från hemlandet.
Den undantagsregel som gäller att i vissa fall frångå kravet på ansökan från hemlandet gäller inte dem som tidigare ansökt om asyl här i landet. I många av dessa fall är möjligheten att återvända till hemlandet för att söka uppehållstillstånd än mer begränsad än för dem som undantaget gäller. Denna lucka i lagen bör snarast åtgärdas.
Miljöpartiet anser att de förslag som framfördes av Anhörigkommittén och som ännu inte är avklarade nu måste genomföras. Vi tar dock avstånd från kravet på försörjning för att beviljas uppehållstillstånd med mera. Vi anser dock att det skall finnas en möjlighet för anhöriga, till exempel äldre föräldrar, att komma till Sverige genom att en släkting som befinner sig i Sverige ges möjlighet att ”sponsra” eller gå i god för personens försörjning.
Den 1 april 2006 upphörde den tillfälliga lagstiftning som gav nästan 18 000 personer permanent uppehållstillstånd i Sverige. Över 10 000 personer fick avslag på sina ansökan, varav ett flertal var ensamstående vuxna. Det finns dock även ett flertal exempel på fall där barnfamiljer inte fick stanna. Därtill kommer de personer som av olika skäl inte kunde ansöka om uppehållstillstånd enligt den tillfälliga lagen, exempelvis därför att de inte hade ett utvisnings- eller avvisningsbeslut som var möjligt att överklaga.
Många av dem arbetar redan i Sverige, vissa vitt – andra svart. De betalar hyra, köper mat och kläder, använder allehanda tjänster i samhället precis som alla vi andra. Med andra ord bidrar också de till samhällsekonomin precis som vi andra. Att slänga ut 10 000 personer skulle innebära en ren förlust i Sverige av arbetstillfällen, förlust av skatteintäkter och minskade vinster för näringslivet för att ta bara några exempel.
Vi anser att det är både inhumant och ett slöseri med resurser att inte ge de papperslösa en möjlighet att fortsätta att bidra till vårt samhälle och vill därför att regeringen skyndsamt löser situationen. Det enklaste sättet vore att införa en regularisering, det vill säga tillfällig amnesti, för alla dem som inte fick ett avvisningsbeslut enligt den tidigare utlänningslagstiftningen men som ändå fortfarande befinner sig i landet som inte begått grova brott under vistelsen i Sverige och som på hjälpligt sätt kan visa sin identitet. En annan möjlighet är att lösa situationen i samband med den nya lagen om arbetskraftsinvandring. Exakt hur lösningen skall se ut överlåter vi åt regeringen att återkomma till riksdagen med närmare förslag om.
Miljöpartiet välkomnar ett nytt och öppnare regelverk om arbetskraftsinvandring för människor från tredje land. Miljöpartiets reservationer till den tidigare utredningen Arbetskraftsinvandring till Sverige – förslag och konsekvenser (SOU 2006:87) finns i betänkandets bilaga. Det förslag (Ds 2007: 27) som nu är ute på remiss är dock fortfarande alltför restriktivt.
Miljöpartiet välkomnar att den myndighetsbaserade arbetsmarknadsprövningen upphör. Det är också väldigt positivt att det är arbetsgivarens bedömning som avgör när det finns behov av att rekrytera arbetskraft från tredje land. Vi menar att det knappast är troligt att arbetsgivare rekryterar arbetskraft från tredje land om det inte verkligen finns skäl till att göra detta, då en rekrytering från tredje land är betydligt kostsammare än en rekrytering i Sverige eller från övriga EU.
I Ds 2007:27 föreslås det att alla ärenden om uppehålls- och arbetstillstånd samlas under Migrationsverket. Vidare föreslås att uppgiften från arbetstagarorganisationerna att inhämta synpunkter avseende lön, försäkringsskydd och anställningsvillkor i övrigt flyttas till Migrationsverket. Miljöpartiet är tveksamt till att Migrationsverket verkligen klarar denna uppgift. Om Migrationsverket skall ha denna uppgift behöver myndigheten kraftigt ökade resurser och ny kompetens. I annat fall bör regeringen överväga att flytta bedömningen till en annan myndighet. Miljöpartiet vill understryka vikten av kontrollen av att lön och övriga sociala förmåner är rimliga i förhållande till vad som gäller i övrigt på arbetsmarknaden.
I Ds 2007:27 föreslås vidare att AMS skall svara för att tillsammans med arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer upprätta en förteckning över yrken inom vilka det råder brist på arbetskraft, att ha som utgångspunkt för bedömningen av arbetssökarviseringar. Miljöpartiet anser att denna förteckning är mycket svår att göra då arbetsmarknaden har många högt specialiserade och icke-traditionella yrkeskategorier. Istället bör arbetssökarviseringen beviljas alla de från tredje land som uppfyller kriterierna för ett besöksvisum och som deklarerar en intention att vilja etablera sig i Sverige.
I Ds 2007:27 föreslås att en utlänning vars asylansökan avslagits genom ett lagakraftvunnet beslut undantagsvis skall kunna beviljas uppehållstillstånd i Sverige, utan att först behöva lämna landet. En sådan ansökan skall endast kunna bifallas om sökanden kan visa att hon eller han har en anställning sedan sex månader. Anställningen skall vara en tillsvidareanställning eller ha en varaktighet om minst ett år från ansökningstillfället. Det föreslås vidare att för att en ansökan skall kunna beviljas skall den lämnas in till Migrationsverket inom två veckor från det att beslutet om avslag på ansökan om asyl vunnit laga kraft.
Miljöpartiet välkomnar en öppning för att asylsökanden som fått avslag på sin asylansökan skall kunna ansöka om arbets- och uppehållstillstånd med ett arbetskontrakt som grund i Sverige, utan att först behöva lämna landet. Vi ser däremot att reglerna i förslaget i praktiken inte kommer att omfatta många asylsökande. Därmed riskerar reglerna om sex månaders anställning i Sverige samt tvåveckorsregeln för när en ansökan om arbetstillstånd skall vara myndigheterna tillhanda, att kraftigt minska möjligheterna att söka arbets- och uppehållstillstånd i Sverige.
Miljöpartiet håller inte med om att möjligheten att frångå huvudregeln om att en ansökan om uppehållstillstånd bör vara beviljad före inresa enbart skall vara reserverad för asylsökande som fått lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning.
Samtidigt som Sverige upplever en stor brist på arbetskraft avvisas kompetent arbetskraft till länder som de berörda personerna själva inte vill resa tillbaka till. Vissa har valt att gömma sig i Sverige och leva en skuggtillvaro, utan legala rättigheter och med svartarbete som enda möjliga sätt att försörja sig på. Miljöpartiet vill förbättra de mänskliga rättigheterna i Sverige samtidigt som man möjliggör för dessa människor att bli del av den svenska arbetsmarknaden.
I samband med att det nya regelverket om arbetskraftsinvandring kommer på plats bör alla som har ett erbjudande om ett vitt jobb i Sverige få stanna, oavsett tidigare situation. Det behövs en övergångsbestämmelse som innebär att arbetsgivare och arbetstagare som haft en anställningsrelation som inte varit laglig får en möjlighet att legalisera sin situation under en viss tid utan att detta medför ett straff från samhällets sida. Med ett vitt arbetskontrakt, på minst ett år, som grund skall inte bara asylsökande, utan även de som saknat laglig grund att vistas i Sverige kunna legalisera sin situation.
Innan det nya regelverket börjar gälla anser Miljöpartiet att en satsning på yrkesutbildning och kompetensutbildning för asylsökande skall göras. Syftet skall vara att de asylsökande aktivt, i samband med studier i svenska språket, står bättre rustade att söka jobb på den svenska arbetsmarknaden.
Frågan om asylsökande skall bo i eget boende eller anläggningsboende har diskuterats under året. Miljöpartiet anser att grunden för val av bostadsort i första hand skall vara den asylsökandes eget val av bostadsort. Erfarenheten visar dock att detta egna val i vissa fall har lett till att väldigt många sökt sig till ett fåtal kommuner i landet där trycket på den kommunala servicen blivit extra hårt. Det har lett till ökad segregation, brist på bostäder, hårt tryck på skolor och annan samhällsservice.
Samtidigt har vi många kommuner i landet som brottas med helt andra problem i form av befolkningsminskning och därmed sammanhängande bostadsöverskott och minskande service av olika slag. Många av dessa tar gärna emot ett ökat antal flyktingar.
Miljöpartiet tror inte att det fungerar att tvinga alla kommuner att ta emot flyktingar. För att flyktingmottagandet skall kunna ske på ett godtagbart sätt behövs det en fungerande svenskundervisning, tillräckligt med bostäder, skolor och annan samhällsservice, en fungerande tolkservice, en fungerande och inte alltför avlägsen arbetsmarknad etc. Vi motsätter oss därför de förslag som förts fram av några partier som utgår från att tvinga alla kommuner att ta emot flyktingar. Att skicka flyktingar till kommuner utan rimliga möjligheter att ge ett bra mottagande i form av tolkar, utbildning etc. kan istället försvåra integrationen i samhället.
Vi menar att man måste tackla problemet på andra sätt. Detta kan göras i flera steg varav morötter att välja andra kommuner än de som redan tar emot många är det viktigaste inslaget. Det kan också innebära att man vänder på diskussionen och säger att ingen kommun får säga nej till att ta emot flyktingar i sin kommun och/eller att vissa kommuner som i dag tar emot en mycket stor andel flyktingar i förhållande till sin befolkning får möjlighet att temporärt säga nej till ökat flyktingmottagande.
Väl anländ till en kommun finns det tusen praktiska saker att hantera. Allt från bostad och daglig sysselsättning (arbete, studier eller dylikt), till att lära sig hur samhället fungerar, hur kontakter sker med offentliga och privata institutioner eller hur ytterst praktiska saker skall hanteras såsom sopsortering eller betalning av tv-avgift.
Vi anser att de svenska kommunerna skall ha ett ansvar att bedriva en sammanhållen verksamhet för introduktion av nyanlända flyktingar i kommunen. Denna verksamhet kan även omfatta andra nyanlända invandrade som behöver råd och stöd i kommunen.
Den kommunala introduktionsverksamheten skall kartlägga den enskilda individens förutsättningar och stimulera till såväl enskilt ansvarstagande och självförsörjning, som att stärka den enskildes möjligheter att tillvarata sina rättigheter i det svenska samhället. Den nyanlända invandrade skall erbjudas kompetensutvecklings- och utbildningsprogram som motsvarar hans eller hennes förutsättningar. En konkurrens mellan privata och kommunala alternativ skall uppmuntras.
Flyktingar har fram till dess besked kommit om att de avvisas eller utvisas rätt till betald skolgång samt hälso- och sjukvård. För barn finns det därefter en rätt till hälso- och sjukvård fullt ut men för vuxna endast för en akut hälso- och sjukvård. Vi anser inte detta vara förenligt med humanitetens krav utan anser att alla gömda flyktingar skall ha rätt till hälso- och sjukvård. Vi anser att denna rätt kan införas från och med den 1 januari 2008 till en beräknad kostnad av 5 miljoner kronor. Därefter uppgår kostnaden till 5 miljoner kronor per år om ingen lösning för de gömda kommer till stånd.
I dag har gömda flyktingbarn möjlighet att gå i skolan, i sin vistelsekommun. Däremot finns det inget förbud för polisen att söka de gömda barnen i skolan vilket innebär att möjligheten till skolgång i praktiken är mycket liten. I Sverige har vi skolplikt för alla barn. Miljöpartiet anser att det är av yttersta vikt att även de gömda barnen utan att behöva känna rädsla skall omfattas av denna skolplikt som stadgas i barnkonventionen artikel 28:1(a).
Bristen på auktoriserade tolkar är stor i landet. I synnerhet gäller detta utanför storstäderna. I kommuner med stort flyktingmottagande har tidigare många upprättat kommunala tolkförmedlingar och anlitat tolkar, auktoriserade då så finns, för att kunna täcka de lokala och regionala behoven. Även mindre, privata lokala tolkförmedlingar finns på många ställen. Några kommunala och mindre, privata tolkförmedlingar finns fortfarande kvar men de får det allt svårare att erbjuda en fullgod service i takt med att myndigheter i allt större utsträckning gör stora upphandlingar där de kommunala förmedlingarna inte kan delta och de mindre privata inte har en chans. I tidningar har vi kunnat läsa att Migrationsverket använder sig av icke auktoriserade tolkar och att vissa auktoriserade tolkar till och med bojkottar de stora bolagen som de anser är oseriösa. Det är inte heller så att de stora bolagen alltid kan tillhandahålla auktoriserade tolkar. Bristen är alltför stor.
Resultatet är att såväl kvalitet som service och lokalkännedom går förlorad. Tolkar reser kors och tvärs över landet och kostnaderna för myndigheterna torde i slutänden inte bli lägre då reseersättningar, övernattningar och eventuella traktamenten skall betalas.
Att rekrytera bra tolkar är inte en lätt uppgift i de språk där kundunderlaget inte är tillräckligt för att tolken skall klara av att försörja sig. Tolkarna är sällan anställda utan uppdragstagare med en förhållandevis låg ersättning, vilket innebär att deras ekonomiska situation varierar från månad till månad. De har ingen lön under den eventuella semestern (om de har råd med en sådan) och vanligtvis inga andra arbetsrättsliga förmåner. Yrket är med andra ord inte särskilt attraktivt och många prövar på under en period men väljer snart att gå vidare i livet inom andra mer välbetalda arbeten.
Kostnaden för det mycket omfattande auktorisationsprovet är en anledning till att många väljer att inte auktorisera sig. Den ligger på 1500 kronor per gång vare sig man klarar provet eller ej. En stor andel klarar inte provet förrän efter flera tillfällen eller ger upp. Ungefär likadant ser det ut för översättarna.
För att säkerställa en rättssäker asylprocess är det av yttersta vikt att vi kan erbjuda kompetenta tolkar i hela landet. Regeringen bör därför ta initiativ till att förbättra möjligheterna att både utbilda sig till tolk och att kunna försörja sig på yrket i syfte att minska den stora omsättningen på kompetenta tolkar. Avgiften för auktorisationsprovet bör ses över.
Idag förväntas en asylsökande som väljer att lämna en flyktingförläggning leva på 61 kronor per dag, vilket blir 1 830 kronor per månad. Detta skall räcka till mat, boende och kläder med mera. Om den asylsökande bor kvar på förläggningen, får han eller hon 71 kr per dag.
Det går inte att solidariskt eller rättvisemässigt försvara varför en asylsökande skall klara sig på så låga ersättningsnivåer. Något som får som konsekvens att människor tvingas att leva trångbott och under dåliga förhållanden. Regeringen behöver här se över dagersättningsnivåerna för att hamna på en mer human nivå.
Sverige bedriver i dag ytterst lite migrationsforskning även om vi är ett land som tar hand om relativt sett många tidigare asylsökande. Forskningen om migrationen som fenomen, som utvecklar Sverige socialt, ekonomiskt och kulturellt, måste expandera. Detta är inte minst viktigt för att få en god praxis att falla tillbaka på för de myndigheter som utför asylprövningen.
Vi motsätter oss en harmonisering av EU:s asylpolitik eftersom det kan leda till att medlemsländer med generösa migrationsregler måste försämra dessa genom att stänga sina gränser för migration. Schengenavtalet innebär i stora delar en försämring av asylpolitiken för EU genom att det ställer orimliga krav på den asylsökande som måste kunna uppvisa visum från ett land de kan befinna sig i flykt från på till exempel politiska grunder. Det är dessutom en orimlig konsekvens att transportbolag som flyg- och färjebolag skall agera migrationshandläggare vid påstigning. Detta krav leder till att personer utan myndighetsstatus och landkunskap tvingas stänga dörren till flyktingar som kan ha flyktingstatus. Miljöpartiet vill därför avskaffa transportörsansvaret.
Dublinkonventionen innebär att Sverige blint litar på många andra länders asylprocesser. Konventionen ger varje land rätt och möjlighet att själva pröva en asylsökande som kommit till ens land.
Oavsett hur mycket vi harmoniserar flyktingmottagningen för att förhindra sekundära förflyttningar kommer dessa ändå att ske. Den som ger sig av har för det mesta ett slutmål och kommer att försöka ta sig dit. Det kan vara till ett land där de behärskar språket, där det finns många landsmän eller släktingar eller där det finns många med samma religion. Det är därför individens slutmål som bör räknas som land där asylprövningen skall göras. I detta hänseende förlänger Dublinreglerna processen i onödan.
Sverige bör därför åter pröva Dublinärenden i samma ordning som man prövar andra asylsökande. Regeringen bör därför få i uppdrag att närmare utreda konsekvenserna av ett sådant förfarande och hur detta skall kunna ske.
Schengenavtalet så som det ser ut innebär att EU stänger sig för flyktingar. Ett svenskt frånträdande från avtalet, med den motiveringen, skulle kunna fungera som en väckarklocka gentemot övriga EU-länder. Avtalet bör ersättas med ett avtal för fri rörlighet i hela Europa. Ett frånträdande från avtalet skulle kunna få olika konsekvenser för Sveriges utrikespolitik, vårt förhållande till EU och inte minst till våra nordiska grannländer. Det måste därför av regeringen närmare utredas i vilken omfattning detta är möjligt, hur det kan ske och vilka konsekvenser det får.