s68010

4 Arbetslinjen och den svenska tvåförsörjarmodellen – grundpelare för trygghet och välfärd 5

11 Sverige står inför ett vägval – vårt erbjudande till kommuner och barnfamiljer 22

2 Förslag till riksdagsbeslut

3 En modern politik för nutidens familjer

Vi socialdemokrater vill ha en familjepolitik grundad på barnets bästa, generell välfärd samt jämställdhet mellan män och kvinnor. Generellt har barn i Sverige goda uppväxtvillkor, och möjligheterna för barn som växer upp här är större än i många andra delar av världen. Receptet är och förblir en politik som bidrar till både social och ekonomisk utjämning med en solidarisk omfördelning.

Unga kvinnor vill vara självförsörjande och fullfölja sina livsprojekt. Unga män vill ta del i sina barns uppväxt och vara närvarande pappor på ett helt annat sätt än deras egna fäder. Lika tidsenligt som det är att möta deras förväntningar, lika otidsenligt är det att bortse från att minst ett par generationers kvinnor fött döttrar som allt oftare kunnat förverkliga sina livs drömmar. Sverige rankas återkommande som världens mest jämställda land, och hela Europa följer vårt exempel. Framgången bygger på är en väl utbyggd barnomsorg i kombination med en generös föräldraförsäkring. De senaste tio åren har Socialdemokraterna drivit fram reformer som inneburit ytterligare förbättringar. Barnbidraget har höjts med flera hundra kronor per barn och månad. Maxtaxa har införts i förskolan. Rätt till förskola för föräldralediga och arbetslösa har införts. Föräldraförsäkringen har förlängts med en månad och garantinivån i föräldraförsäkringen höjts.

Trots att Sverige på många sätt är ett föregångsland finns fortfarande hinder i samhället och på arbetsmarknaden som försvårar valen för småbarnsföräldrar. För det kan vi inte stå handfallna. Sverige behöver en politik och ett välfärdssystem som kan svara upp till de värderingar och attityder som dagens unga föräldrar har.

En viktig utmaning är att förbättra kvinnors löner och villkor i arbetslivet. Rätten till heltid och lika lön för likvärdigt arbete är för oss socialdemokrater centrala. Möjligheterna för både kvinnor och män att kombinera förvärvsarbete med ansvar för barn och familj måste öka.

Barnfamiljer har olika villkor. Ändå delar många den ständiga kampen om tiden. Med ett tufft arbetsliv som ställer allt högre krav på individerna blir detta ännu tydligare. Vardagens krav är stundom oändliga. Det gäller att vara duktig, prestera på jobbet, eller att över huvud taget få ett varaktigt arbete. Alla vill också vara en närvarande och trygg förälder. När stress och övertid på jobbet brottas med dagishämtning, läxläsning och fritidsaktiviteter försvinner den ”egen tid” som vi behöver för att må bra. När familjer träffas blir barnen, livet och tiden det man ofta återkommer till.

Människor är olika – så också familjer. Vissa familjer får barn i unga år medan barnafödandet för andra av olika skäl skjuts upp till senare i livet. Många barn växer upp i familjer med en ensamstående förälder, medan andra barn bor växelvis hos sin mamma och pappa. En del familjer har bara ett eller två barn, medan andra barn växer upp med många syskon. Vissa barn växer upp med föräldrar som är homosexuella. Andra familjer består av studerande med små barn, och andra är företagare med andra villkor än de som förvärvsarbetar. Alla ska kunna känna sig trygga, även när livet förändras. Särskilt tufft är det för ensamstående med barn, studerande föräldrar och föräldrar till svårt sjuka barn. Inte sällan upplever de begränsningar i föräldraskapet på grund av dålig ekonomi och känslor av bristande stöd från omgivning och samhälle. Möjligheterna för barnen blir färre. För deras skull behövs också en familjepolitik med kompensatoriska inslag som tar hänsyn till deras särskilt utsatta situation.

Det faktum att familjer är olika måste också få sin avspegling i den lagstiftning som reglerar olika former av familjeförhållanden, exempelvis genom senaste årens förändringar som givit homosexuella par möjlighet att registrera sitt partnerskap och undanröjt hindren för samkönade par att prövas som adoptivföräldrar. Men fortfarande finns två parallella lagar som reglerar äktenskap och partnerskap, vilket naturligtvis är otidsenligt. Det är därför dags att införa ett jämlikt äktenskap – lika för alla.

Även om det finns olika typer av familjer väljer de allra flesta att försörja sig genom att båda föräldrarna har inkomster från arbete. Om kvinnor tvingas välja mellan barn eller arbete väljer de det senare. Gedigen vilja att klara sig själv och vara ekonomiskt självständig präglar dagens unga kvinnor i Sverige. Det är utan tvekan ett resultat av ett aktivt jämställdhetsarbete på olika områden. Grundförutsättningen har varit en välfärdsmodell som omfattar alla liksom att rätten till utbildning och arbete inte ska bero av vilken klass eller vilket kön man tillhör.

Andra länder står idag på kö för att finna svar på hur Sverige förenat en hög förvärvsfrekvens med ett högt barnafödande. Svaret är återigen en väl utbyggd förskola i kombination med en generös föräldraförsäkring som gör att kvinnor slipper välja mellan arbete och barn. Det räcker att ta sig en bit ned i Europa för att träffa åtskilliga kvinnor som tvingas välja bort barn. Men Sveriges unika ställning hotas idag.

När nu Kristdemokraterna i Sverige vill backa utvecklingen och införa ett vårdnadsbidrag som utan tvekan drastiskt försvagar kvinnors förankring på arbetsmarknaden undrar vi om de ägnar sig åt omvärldsbevakning alls. Kristdemokraterna i Tyskland satsar nu med Sverige som viktig förebild på en förbättrad föräldraförsäkring och en utbyggd förskola. I Norge avvecklas nu vårdnadsbidraget. Hägglunds parti gör tvärtom – söker sig istället tillbaks mot forna hemmafruideal.

Här hemma presenterade SCB så sent som i våras en rapport som tydliggjorde sambandet mellan lång mammaledighet och sämre karriärmöjligheter. De kvinnor som tagit lång föräldraledighet blir i mindre utsträckning befordrade.¹ Det är ett tydligt exempel som pekar på riskerna med ett vårdnadsbidrag. En annan effekt är att dessa kvinnor får lägre pension. För en person som tjänar 20 000 kronor i månaden och som stannar hemma räcker det inte ens för att kompensera för de uteblivna pensionsinbetalningar på 3 400 kronor som han eller hon går miste om varje månad.

Vad som ses som lång föräldraledighet skiljer sig dessutom mycket åt mellan könen. Om en kvinna är föräldraledig i sex månader signalerar det något helt annat än om en man tar föräldraledigt lika länge.² Men fortfarande är det alltför få pappor som nyttjar de dagar de har rätt till. Att pappors uttag av föräldraledigheten ökar är angeläget.

I grunden handlar det om att göra upp med traditionella könsrollsmönster – i arbetslivet och i familjer. Det är vår bestämda uppfattning att mäns rättigheter och skyldigheter inom familjens hägn har uppmärksammats för lite. Med rätta har en stor del handlat om kvinnors rättigheter i arbetslivet. Men om ingen betydande uppmärksamhet fästs vid den sneda könsfördelningen för det obetalda hemarbetet, riskerar strävan efter kvinnors bättre villkor i arbetslivet bli en chimär. Beviset för det finner vi i det vedertagna begreppet om kvinnors dubbelarbete. Om kvinnor och män ska ha lika chanser i arbetslivet kan inte kvinnan ensam bära de roller hon haft i århundraden. Hon kan inte fortsätta att vara städpatrull och förstahandsförälder i hemmet.

Sverige behöver en familjepolitik som tar sig an dessa utmaningar utan att fastna i stereotypa könsroller som vrider klockan tillbaks till förra seklet. Det handlar om en politik som hjälper dagens barnfamiljer – inte stjälper dem. Den ska inge hopp, om än förvåning, i mödrar och mormödrar.

I den här motionen anger vi färdriktningen för en politik för mer jämställda familjer. Huvudinriktningen handlar om hur viktiga delar av familjepolitiken bör utvecklas de närmaste åren. Hur jämställdheten ytterligare ska öka och på fler områden återkommer vi till i andra motioner.

4 Arbetslinjen och den svenska tvåförsörjarmodellen – grundpelare för trygghet och välfärd

Grunden för den svenska välfärdsmodellen har under en lång tid varit arbetslinjen. Med den som grund ska systemen underlätta för den enskilde individen att klara sin egen försörjning. Arbete handlar om både skyldigheter och rättigheter. I ett samhälle med höga välfärdsambitioner är arbete en förutsättning. Då krävs att så många som möjligt förvärvsarbetar. Den synen har också starkt stöd i forskning på området.

I studier med internationella jämförelser visar det sig att den svenska familjepolitiken vilar på en tydlig tvåförsörjarmodell. Familjepolitiken stöder såväl kvinnligt förvärvsarbete som manligt deltagande i omvårdnaden av barnen, inte minst genom en inkomstrelaterad föräldraförsäkring, särbeskattning och offentligt finansierade tjänster som förskola. Konsekvenser av tvåförsörjarstödet är förutom ett högre kvinnligt förvärvsdeltagande och ökat manligt deltagande i omvårdnaden av barnen ett högre barnafödande, lägre barnfattigdom och förändrade traditionella könsrollsmönster.³

Det som i forskningen kallas för ett mer traditionellt familjestöd utmärks av en familjepolitik som stöder hög könsarbetsdelning med vårdnadsbidrag och andra skattebaserade bidrag för den partner som inte arbetar. Det traditionella familjestödet uppvisar rakt motsatta konsekvenser till tvåförsörjarmodellen – lägre barnafödande, högre barnfattigdom och starkare traditionella könsroller.⁴

Borgerliga företrädare har talat mycket om vikten av arbete. Tråkigt nog visar de inga prov på att förstå även vikten av en arbetslinje i familjepolitiken. Trots att regeringen talat sig varm för att bryta utanförskap och minska bidragsberoendet arbetar nu regeringen ivrigt med att införa ett kommunalt vårdnadsbidrag. Ett kontantstöd på 3 000 kronor till föräldrar som avstår från förvärvsarbete, är inte rätt sätt att använda samhällsresurserna. Vårdnadsbidraget – om det införs – kommer drastiskt att försvaga Sveriges tvåförsörjarmodell och dessutom bli ett markant avsteg från arbetslinjen. Kvinnors ställning på arbetsmarknaden behöver förstärkas – inte försvagas. Uttag av vårdnadsbidrag leder dessutom till att de som nyttjar det, får en lägre pension än om de skulle ha jobbat. För en kvinna som tjänar 15 000 kronor i månaden innebär detta i praktiken att hon går miste om 1 500 kronor i pensionsinbetalningar varje månad som hon utnyttjar vårdnadsbidraget.⁵ Det motsvarar halva vårdnadsbidraget.

I en jämförelsestudie med internationella attityddata undersöks bland annat hur den tvåförsörjarmodell vi har i Sverige skulle vara kopplad till en mer stressfylld tillvaro för föräldrar med små barn. Men det visar sig att så inte är fallet. Föräldrar upplever inte mer stress i länder med tvåförsörjarmodeller, och föräldrarna anser i mindre utsträckning att barnen drabbas negativt av mammans arbete än i andra länder. Snarare förefaller stressen bland småbarnsfamiljer i Sverige med flera nordiska länder vara något mindre utbredd än i många andra länder. När arbetande mammors och pappors stress jämförs och hänsyn även tas till föräldrarnas ålder, familjesituation, utbildning, sociala klass samt antalet arbetade timmar konstateras att stressen är mindre utbredd i länder med högre tvåförsörjarstöd. Däremot upplever kvinnor mer stress i hemmet än män i alla länder, också i Sverige. Så även om de svenska kvinnorna, trots hög förvärvsfrekvens, inte upplever mer stress än kvinnor i andra länder uppger nästan varannan svensk kvinna, men bara var fjärde svensk man, att livet i hemmet ofta är stressigt. ⁶ Forskningen pekar här ut ett viktigt problem. Kvinnor i Sverige upplever mer stress i hemmet än män, men inte i första hand beroende på deras omfattande arbetskraftsdeltagande. Den slutsats vi kan dra av det är att det inte är mer obetalt arbete i hemmet som kvinnor behöver – i stället mindre. Snarare handlar det om att förbättra kvinnors villkor i arbetslivet, parallellt med att minska den skeva könsfördelningen över det obetalda hemarbetet.

Vi socialdemokrater tänker inte överge arbetslinjen som en grundläggande princip. Den är nödvändig för att klara välfärden och för mäns och kvinnors lika möjligheter till ekonomisk självständighet. Tvärtom ser vi idag behov av en ny och förstärkt arbetslinje som bör ligga till grund för kommande familjepolitiska reformer. I det läget är det oroväckande att några borgerliga partier nu verkar i motsatt riktning och vill införa vårdnadsbidrag.

5 Vårdnadsbidraget vänder utvecklingen bakåt

Ett vårdnadsbidrag försvagar inte bara arbetslinjen. Vårdnadsbidraget riskerar också att allvarligt urholka kvaliteten i barnomsorgen. SKL har uppskattat att vårdnadsbidraget kan kosta kommunerna 2,5 miljarder. Det motsvarar kostnaden för 7 600 personer som arbetar i barnomsorgen – eller en nästan tioprocentig minskning av antalet anställda i barnomsorgen – enligt RUT:s beräkningar. Det är alltså en kraftig urholkning av den allmänna förskolans resurser med minskad personaltäthet och större barngrupper som följd. Vi tycker inte att det är rätt att barn som går i förskolan ska drabbas av att några väljer att utnyttja vårdnadsbidraget.

Den ensamstående föräldern får dessutom betala två gånger för vårdnadsbidraget, dels genom att inte kunna utnyttja det, dels genom att det tar resurser från den förskola hennes barn finns i. En ensamstående förälder som ska leva på 3 000 kronor i månaden kommer att få svårt att skaffa mat på bordet till barnen.

I Norge kan man nu se effekterna av det vårdnadsbidrag, s.k. kontantstøtte, som den förra norska regeringen införde för ett antal år sedan. ”Kontantstøtte” kom att bli en reform som tog kvinnor från arbetsmarknaden – över 96 procent av bidragstagarna var kvinnor. Värst utsatta blev kvinnor med utländsk bakgrund i storstadsområdena. En redan tidigare svag förankring i arbetslivet försämrades ytterligare när vårdnadsbidraget blev den försörjning de hänvisades till.⁷ Norge står nu i begrepp att avveckla vårdnadsbidraget. Även i andra länder som infört vårdnadsbidrag har åtgärden haft en tydlig effekt genom att framför allt kvinnor med svag arbetsmarknadsanknytning använder vårdnadsbidraget och riskerar att ytterligare marginaliseras på arbetsmarknaden på grund av den långa frånvaro från arbetslivet som bidraget leder till.⁸

Norges utvärdering visar också andra negativa effekter – som minskad integration för barn. Språkutvecklingen för barn i invandrarfamiljer som har haft s.k. kontantstøtte har varit sämre än för de barn som deltagit i förskolan.⁹ Även andra länders erfarenheter visar att det är en övervägande majoritet kvinnor som nyttjar bidraget. Det är alltså ett rejält kliv tillbaka för jämställdheten och en rejäl kvinnofälla. Dessutom beskärs barns rätt till förskola. Det kan inte vi acceptera. Vi värnar kombinationen en god och väl utbyggd förskola för alla jämte en generös och flexibel föräldraförsäkring. Men vårdnadsbidraget hotar detta.

6 Med siktet mot ett jämställt föräldraskap

Även om den svenska föräldraförsäkringen håller hög klass, finns klara brister att komma till rätta med. Att pappornas uttag inte är större, trots landets höga jämställdhetsprofil, är en sådan. Politiken kan aldrig ensam vare sig råda bot på eller klä skott för hur föräldrar väljer att dela sin föräldraledighet. Ansvarsfördelning i hemmet och för barnen kan till en del förklaras med attityder och värderingar som måste förändras. Däremot får inte politiken stå svarslös i frågan om att öka pappors deltagande i omvårdnaden av barnen. Politikens uppgift är att understödja attitydförändringar med verkningsfulla reformer och lagstiftning.

År 1974 byttes moderskapsersättningen ut mot föräldrapenning, och det blev möjligt även för män att vara hemma och vårda sitt barn. Första året togs ca 0,5 % av alla föräldrapenningdagar ut av män. År 2006 var motsvarande siffra 20,6 %. Den andel av föräldrapenningdagarna som tagits ut av män har nästan fördubblats de 10 senaste åren, från 10,6 % år 1996 till 20,6 % år 2006. Det är naturligtvis en positiv utveckling, även om det går trögt. En femtedel av dagarna uttagna av män är långt ifrån ett samlat jämställt uttag av föräldrapenning.¹⁰

I genomsnitt tog papporna ut ca 58 dagar per pappa och mammorna ca 350 dagar per mamma för barnen som föddes 1998 och uppnådde åtta års ålder under år 2006. I Västerbottens län tog papporna ut flest antal dagar per person med ca 71 dagar. Papporna i Skåne län använde minst antal dagar med ca 54 dagar per person. Det visar att det finns regionala skillnader som kan vara värda att studera närmare. Försäkringskassans analyser visar vidare också att pappornas uttag har anpassat sig efter hur reglerna kring införandet av en och sedan två s.k. pappa och mamma-månader utformades.¹¹

Även om möjligheterna för män och kvinnor i Sverige att ägna mer tid åt barnen har ökat under hela 1900-talet och fram tills idag återstår åtskilligt att göra. ”Pappaledighet eller överhuvudtaget social möjlighet för män att ägna mer tid åt våra barn är 1900-talets stora revolution.” Orden kommer från Dick Sundevall som är författare till boken ”Du ska bli pappa”. Han menar att om man varit med och tagit hand om sitt barn från början och varit delaktig fullt ut i att barnet överlevt och växt upp till en självständig fungerande människa får man därmed också större respekt för allt levande. Dick Sundevall har en klar poäng. Samtidigt måste vi se pappors uttag av föräldraledigheten i ett barnperspektiv. Det handlar om barns tillgång och rätt till båda sina föräldrar.

Mätningar har visat att det inte bara är pappornas totala uttag av föräldrapenningdagar som är lågt. Även kunskapen hos pappor är låg om deras rätt till hälften av dagarna i föräldrapenningen. Många trodde att de endast kunde nyttja de månader som är vikta åt pappan. Andra hade överlåtit till sin partner att bestämma över hur föräldraledigheten skulle fördelas.¹² Det visar inte bara hur viktigt det är med relevant och målstyrd information om föräldraförsäkringen till nyblivna föräldrar. Resultatet visar också att det finns ett behov av attitydförändringar hos såväl män som kvinnor. Pappor måste i ökad utsträckning kräva sin rätt, liksom mammor måste dela med sig. Vård av barn är ingen förmån förbehållen kvinnan. Dessutom är det viktigt att fortsätta arbetet med att förändra attityder i arbetslivet. Att vara föräldraledig ska vara en lika stor självklarhet och rätt för pappan som för mamman.

Vi socialdemokrater vill utveckla föräldraförsäkringen för barns ökade tillgång till båda föräldrarna och för ett jämställt föräldraskap. Vi är beredda att utveckla fler förslag baserade på föräldraförsäkringsutredningen för att knyta en större del av föräldraförsäkringen till respektive förälder. Målet är tydligt. Vi socialdemokrater vill ha ett jämställt uttag av föräldraförsäkringen.

Familjepolitiken i sin helhet bör utvecklas så att den bidrar till en förstärkt arbetslinje som stöder ett högt arbetskraftsdeltagande för både kvinnor och män.

Här nedan presenterar vi socialdemokrater inriktningen på en modern familjepolitik för mer jämställda familjer. Vår agenda innehåller bland annat en jämställdhetsbonus till föräldrar och arbetsgivare, barnomsorg på obekväma tider, en utvecklad föräldraförsäkring med bland annat utvidgad rätt till vila och ledighet i slutet av graviditeten och fler gemensamma föräldrapenningdagar vid barnets födelse, ökad rätt till heltid samt fortsatt kvalitetsarbete i förskolan.

6.1 En jämställdhetsbonus istället för vårdnadsbidrag

Vi har räckt ut vår hand till regeringen. Om regeringen avstår från att införa ett vårdnadsbidrag är vi beredda att ingå en överenskommelse om en jämställdhetsbonus i familjepolitiken. Vårt erbjudande skulle skapa möjlighet till en parlamentarisk uppgörelse som garanterar en hållbar familjepolitik som inte utsätts för förändring vid varje regeringsskifte. TCO har föreslagit att de föräldrar som delar på föräldraförsäkringen ska få en ekonomisk bonus – en jämställdhetsbonus.

En jämställdhetsbonus blir ett ekonomiskt incitament som bidrar till att föräldrar faktiskt kan få råd att ta ut dagar i föräldraförsäkringen mer jämställt än idag.

Vi är också beredda att analysera möjligheterna att ge en jämställdhetsbonus till de arbetsgivare som uppmuntrar och stöder män att ta sin del av ansvaret för hem och familj. Många av de värderingar och synsätt om vem som ska vara ansvarig för barnen understöds av traditioner och diskussioner på arbetet och med den syn som arbetsgivaren lägger på arbetet. Med en mer tillåtande och självklar attityd från arbetsgivarens sida borde pappors uttag av föräldraledigheten kunna öka.

6.2 Bättre stöd till gravida och nyblivna föräldrar

En majoritet av kvinnorna, 74 procent, som födde barn under det första halvåret 2002, försörjde sig någon gång under de sista 90 dagarna av graviditeten på ersättningar från socialförsäkringssystemet. I genomsnitt handlade det om ca 50 dagar som utbetalades i form av föräldrapenning, havandeskapspenning eller sjukpenning. Statistiken visar vidare att ca 41 procent av de gravida kvinnorna tar ut föräldrapenning före barnets födelse medan havandeskapspenning betalades ut till 22 procent av kvinnorna.¹³

Möjligheten för gravida att gå hem vid fysiskt ansträngande arbeten eller när ens arbetsförmåga är nedsatt är viktig och bidrar till att många kvinnor klarar sig oskadda genom graviditeten samt minskar risken för att barnet lider skada. Dessvärre uppfyller inte tillämpningen av reglerna alltid kraven om en rättssäker likabehandling. Bristen ligger framför allt i att Försäkringskassans bedömningar skiljer sig mellan olika orter och regioner. Vi förutsätter därför att Försäkringskassans pågående arbete för att öka likabehandlingen och rättssäkerheten i socialförsäkringarna även fäster uppmärksamhet vid detta problem.

Ändå tror vi inte att det räcker. Vi vill få bort synen att graviditet skulle vara ett sjukdomstillstånd snarare än något naturligt. Statistiken säger oss att besvär under graviditeten är vanligt. Många gravida kommer i den här situationen – oavsett deras yrke eller arv, miljö och levnadsvanor. Det är inte förbehållet bara dem med direkt fysiskt tunga och påfrestande arbeten. Samtidigt vet vi att sociala skillnader påverkar såväl de ofödda barnens hälsa som spädbarn. Arbetsmiljön har också betydelse liksom stressfaktorer. I en studie som presenterades i våras kunde man visa att för gravida kvinnor med låg kontroll i arbetet var risken 30 procent högre att få dödfödda barn, 60 procent högre att få barn med låg födelsevikt, och 44 procent högre att få för tidigt födda barn.¹⁴

Här har arbetslivet ett viktigt ansvar för att kunna erbjuda sjysta arbetsvillkor och god arbetsmiljö. Idag kan den som är gravid begära att bli omplacerad eller få havandeskapspenning 60 dagar före planerad förlossning. Arbetsgivarens ansvar att kunna erbjuda flexibla lösningar borde infalla även tidigare under graviditeten. Det torde också ligga i deras intresse att behålla den gravida i arbete och innebära en besparing i minskade sjukfrånvarokostnader.

Föräldraförsäkringsutredningen har föreslagit att en graviditetsmånad införs och att havandeskapspenningen samtidigt avskaffas. Syftet med en graviditetspenning, menar utredningen, skulle vara både att möta gravidas behov av vila under slutet av graviditeten och att samtidigt komma till rätta med de stora regionala skillnader av de olika slagen av ersättning som finns.¹⁵ Idag finns möjligheten att ta ut föräldraförsäkring innan barnet har fötts för gravida som känner att de behöver vila. Samtidigt känner många gravida att de då minskar på tiden som de kan tillbringa med barnet efter födelsen. En annan viktig aspekt är önskemålet att förlänga föräldraförsäkringen efter att barnet fötts – och då framför allt den tid papporna tillbringar med barnet. Det gör att för- och nackdelarna av en graviditetsmånad noga behöver analyseras.

Studier som Statens folkhälsoinstitut har gjort visar att det finns ett tydligt samband mellan pappans engagemang och barnets utveckling och sociala anpassning. En viktig förutsättning för föräldrarnas engagemang är också att känna sig som fullständigt ansvariga för sina barns omvårdnad. Det är under en sammanhängande samvaro med barnet som förälderns omsorgsrationalitet utvecklas.

Vi ser flera fördelar med att öka pappornas möjlighet att delta i omvårdnaden av barnet redan från start. Det skulle bl.a. stärka banden mellan barn och far. Samtidigt skulle pappans tidiga delaktighet innebära en betydande avlastning för mamman den första tiden efter förlossningen. Därför bör möjligheten för båda föräldrarna att ta ut föräldapenning samtidigt utökas under barnets första månad ¹⁶. Det hade underlättat för familjerna den första tiden hemma och blivit en välkommen reform.

6.3 Föräldrautbildning med jämställdhetsprofil

För att ytterligare stödja föräldrar i de möjligheter som finns i att dela ansvaret för de små barnen under föräldraledigheten vill vi utveckla föräldrautbildningen så att den har en tydlig jämställdhetsprofil över hela landet. Pappors betydelse och roll för barnet ska tydliggöras på samma sätt som mammors. Goda förebilder kan med fördel användas. Låt blivande pappor tala med pappor som delat föräldraledigheten såsom blivande mammor alltid talat med andra mammor. Ökad kunskap gör något som känns främmande mer tillgängligt och nära.

Det är i det individuella mötet mellan föräldrar och personal på BVC, mödravården, Försäkringskassan och socialtjänsten som information och kunskap om attityder kring jämställdhet och genus har betydelse. Därför behövs också satsningar för att stärka kunskaperna om jämställdhet och genus hos de personalgrupper som möter föräldrar.

Ett ledord bör vara ökad jämställdhet och att bryta traditionella könsmönster. Dessutom ser familjer olika ut idag. Det kan vara två kvinnor som kan vänta barn tillsammans, förälder två är inte alltid en pappa.

För att underlätta familjers vardag bör möjligheterna bli fler för att båda föräldrarna ska kunna följa med till barnavårdscentralens besök och kontroller. Kvällsöppna BVC kan vara ett sätt som även underlättar för dem som är ensamstående med barn. Men framför allt kan det bidra till att den förälder som inte är föräldraledig kan känna sig mer delaktig och involverad redan från början.

7 Kvinnors villkor i arbetslivet

Politiken får inte heller stå svarslös i frågan om hur kvinnors villkor i arbetslivet reellt ska förbättras. Villkoren i arbetslivet är avgörande för jämställdheten. Rätten till arbete och egen försörjning är centralt för kvinnors och mäns lika möjligheter till ekonomisk självständighet. Vi strävar efter goda villkor på arbetsmarknaden. Detta är delar i en solidarisk välfärdsmodell, men det är dessutom fundament för en långsiktigt god tillväxt. Men arbetslivet är långt ifrån jämställt. Det hänger bland annat ihop med vem som har det huvudsakliga ansvaret för omsorgen av hem och familj, det obetalda hemarbetet. Eftersom kvinnor fortfarande ses som bärare av detta ansvar har kvinnor generellt sämre villkor på arbetsmarknaden.

Klass- och könsmönstret på arbetsmarknaden är tydligt. De allra sämsta villkoren har unga LO-tjejer. Vi ser detta när det gäller trygghet i anställningen, rätten till heltid, makten och inflytandet i arbetet och över arbetstidens förläggning. Över en halv miljon människor, varav 300 000 kvinnor, har någon form av tidsbegränsad anställning. I särklass är detta vanligast bland unga kvinnor. 42 % av LO-kvinnorna under 25 har en tidsbegränsad anställning. 200 000 personer är ofrivilligt deltidsarbetslösa, och majoriteten är kvinnor.

Att 42 % av kvinnorna men bara 11,9 % procent av männen jobbar deltid (hela arbetsmarknaden) innebär att främst kvinnor, trots att de har arbete, inte har en lön som räcker till den egna försörjningen. Deltidsarbetande riskerar att bli ekonomiskt beroende av någon annan. Deltidsarbete ger lägre sjuk- och arbetslöshetsersättning och lägre pension. Deltidsarbete skapar skillnader mellan kvinnor och män under hela livet.

Om kvinnor har det sämsta fästet i arbetslivet begränsar det kvinnors rätt till trygga och utvecklande arbeten. Kvinnors möjligheter att själva råda över sina liv blir därmed beskurna. Detta får i sin tur konsekvenser för uttaget av föräldraledighet och befäster gamla förlegade könsroller. Ofrivilligt deltidsarbete och otrygga anställningar innebär risk att fastna i arbeten med begränsade utvecklingsmöjligheter, mindre av kompetensutveckling och sämre möjligheter att avancera i yrket. Att ha ett tryggt arbete är viktigt för att ha möjlighet att engagera sig fackligt och politiskt. Arbetslivets villkor har följder för det demokratiska deltagandet.

Ett skäl att införa stärkt rätt till heltid är att deltidsarbetslösheten särskilt finns inom kvinnodominerande verksamheter, hindrar ekonomiskt oberoende och lika villkor när det gäller arbete/försörjning och utvecklingsmöjligheter i arbetslivet.

Att kvinnor och män ska ha samma möjligheter till försörjning och ekonomisk själständighet genom arbete borde vara en självklarhet på en modern arbetsmarknad. Men tyvärr följer arbetets villkor fortfarande ett tydligt könsmönster. Kvinnor tvingas i hög utsträckning hålla till godo med ett arbetsliv som begränsar deras livsutrymme, där det ofrivilliga deltidsarbetet utgör ett av de största hindren för frihet och utveckling. Heltidsfrågan är därför en av de viktigaste pusselbitarna som måste komma på plats.

Vid det här laget har vi hört argumentet till leda: Att deltidsanställningar i grunden är någonting positivt eftersom de antas leda till fasta jobb. Men både verkligheten och den forskning som gjorts visar på motsatsen, det vill säga att risken är stor för att deltidsarbetande låses in i deltidsfällan under mycket lång tid.

Men allvarligt är också att flera studier visar på samma sak – nämligen att deltidsarbetande har sämre tillgång till information och utbildning, vilket ger mindre inflytande över det egna arbetet, begränsade möjligheter till vidareutbildning och avancemang samt sämre löneutveckling. Deltidsarbete är alltså en starkt bidragande orsak till att orättvisor mellan könen cementeras fast.

Under senare år har ett antal frivilliga projekt och insatser genomförts på organisations- och arbetsplatsnivå för att minska andelen ofrivilliga deltidsarbetande. Flera goda resultat har också uppnåtts, men totalt sett har åtgärderna varit långt ifrån tillräckliga.

Vi konstaterar därmed att det behövs starkare regler för att fler kvinnor inom framför allt handel, service och gemensam sektor – de branscher där deltider är mest frekventa – ska kunna öka sin arbetstid. En lagstiftning kan därför fungera som ett bra stöd för att arbetsmarknadens parter ska intensifiera sitt arbete för fler heltidsanställningar. En lagstiftning kan medverka till förbättrad jämställdhet och ett ökat arbetskraftsutbud.

7.1 Visstidsanställningar

Visstidsanställningarna har ökat markant. Ungefär 500 000 är i dag visstidsanställda, det vill säga 15 procent av arbetskraften. Majoriteten är unga kvinnor med LO-bakgrund. Hela 70 procent av de vikariatsanställda är kvinnor.

Regeringen har rivit upp den socialdemokratiska reformen för ökad trygghet för visstidsanställda:

Särskilt unga tjejer får ofta hålla till godo med olika korta anställningar utan att de någonsin får chansen till fasta jobb. Det sägs ofta att visstidsanställningar är något positivt eftersom de förmodas leda till fasta jobb. Tyvärr har det snarare visat sig att en visstidsanställd riskerar att hamna i denna anställningsform under mycket lång tid.

Visstidsanställda har ofta en sämre löneutveckling, får mindre utbildning och utveckling i jobbet, har lägre sjuk- och arbetslöshetsersättning och, när den dagen kommer, mindre pension. Trenden med en ökad användning av visstidsanställningar bidrar alltså till att de ekonomiska orättvisorna mellan kvinnor och män förstärks – orättvisor som består under hela livet.

Många visstidsanställda säger själva att de har mindre inflytande på jobbet och får ett svagare stöd av chefer. De har svårt att ställa krav på sjysta löner och villkor, eftersom de är rädda för att inte få vara kvar på arbetsplatsen.

7.2 Förändringarna i a-kassan missgynnar kvinnor

Årsskiftet 2006/07 höjdes egenavgifterna till a-kassan med upp till 300 kronor. Den kraftiga höjningen av a-kasseavgiften missgynnar lågavlönade, sjukskrivna och föräldralediga – grupper där kvinnor dominerar kraftigt. Dessutom drabbas en annan stor kvinnodominerad grupp, nämligen de deltidsanställda. De får betala full avgift, trots att de bara jobbar halvtid. De som är heltidsarbetslösa däremot slipper höjningen.

Den 1 januari skärptes arbetsvillkoret. För att uppfylla ett arbetsvillkor ska den sökande ha arbetat i 6 månader. Enligt huvudregeln ska en månad innehålla minst 80 timmars arbete för att arbete ska räknas i ett arbetsvillkor.¹⁷ Enligt det alternativa arbetsvillkoret ska arbete ha utförts minst 480 timmar under 6 sammanhängande månader. Varje månad måste numera innehålla minst 50 timmars arbete.¹⁸

Beräkningen av ersättningen har ändrats. Arbetslöshetsersättningen baseras numera på de 12 senaste månaderna innan arbetslösheten. Alla månader inom tolvmånadersperioden ska ingå i beräkningen, även månader utan arbete.¹⁹

Sammantaget diskriminerar detta kvinnor eftersom kvinnor är överrepresenterade bland dem som jobbar kortare tid. Enligt SCB är det 5,1 procent av kvinnorna som har en överenskommen arbetstid på mindre än 80 timmar per månad mot 2,7 procent av männen.

Regeringen har också tagit bort rätten att begränsa sitt sökområde de första 100 dagarna, vilket innebär att den som blir arbetslös från dag 1 har hela landet som sökområde. Det finns flera skäl till varför det är en bra möjlighet att få begränsa sitt arbetssökande en första tid. Det ger individen rimlig tid för omställning. Att tvingas bryta upp familjen, lämna den sociala gemenskapen och flytta, eller ställa om från en dag till en annan för att långpendla, är socialt och psykiskt påfrestande. Vi anser att det är ovärdigt att en person redan från dag 1 som arbetslös ska vara beredd att flytta oavsett hans eller hennes livssituation. Dessutom är det slöseri med både arbetsgivares och arbetsförmedlares tid om människor med fel kompetens anvisas till lediga jobb som de ändå inte kommer att få.

Rätten till a-kassa för dem som arbetar deltid vill regeringen nu dessutom begränsa till 75 ersättningsdagar. Försämringen är ännu ett hårt slag mot främst kvinnor som jobbar ofrivillig deltid.

7.3 Förstärkt anställningsskydd för föräldralediga redan infört

Det finns en risk för att föräldralediga sägs upp under sin föräldraledighet och att föräldraförsäkringen används för att täcka uppsägningslön. Det finns också en risk för att föräldralediga missgynnas (diskrimineras) vid t.ex. löneförhöjningar, befordringar, kompetensutveckling eller liknande. Den tidigare socialdemokratiska regeringen införde därför en lagändring som trädde i kraft den 1 juli 2006:

Vi förutsätter att regeringen kommer att följa upp hur den nya lagen efterlevs så att inte föräldralediga missgynnas eller diskrimineras i arbetslivet.

8 Barnomsorg när du behöver den

På 1970-talet påbörjades den stora utbyggnaden av den svenska förskolan. Antalet platser i förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen har sedan dess tiodubblats från 70 000 till över 700 000. Idag är förskolan den välfärdsverksamhet som brukar toppa undersökningar om svensk välfärd.

Alla barn har rätt till bra förskolor med en pedagogisk verksamhet som ger lärande, lek och trygghet. Förskolan är samhällets första insats i det livslånga lärandet och lägger grunden för den framtida skolgången. Förskolan bidrar till att utjämna skillnader i uppväxtvillkor för barn i olika grupper och skapar mötesplatser för barnfamiljer med olika etnisk, kulturell och social tillhörighet. Fler länder tittar på den svenska förskolan som ett gott exempel att ta efter.

Tack vare det statsbidrag som utgick under den socialdemokratiska regeringen till kommunerna har barngruppernas storlek minskat och personaltätheten ökat. Skolverkets utvärdering av maxtaxan visar att förskolan har blivit mer tillgänglig för alla barn oavsett föräldrarnas sysselsättning eller socioekonomiska bakgrund. Fram till år 2006 ökade vi socialdemokrater antalet anställda i förskolan med 6 000 för att höja kvaliteten. Kvalitetsarbetet i förskolan måste fortsätta att öka, inte minska. Alla föräldrar ska kunna lita på att förskolan är en trygg och bra miljö för barnen. På så sätt är förskolan en förutsättning för att föräldrar kan förvärvsarbeta.

Den enskilt viktigaste faktorn för att öka kvaliteten i förskolan är att satsa på personalen. Förskolan och dess personal har en viktig uppgift i arbetet att bryta könsmönstren i samhället. Det är i förskolan grunden för framtiden läggs.

Förskolan är det första steget i det organiserade livslånga lärandet och en viktig del av familjepolitiken. Den svenska förskolan är av hög kvalitet, är internationellt erkänd och är omtyckt av både barn och föräldrar. Att verksamheten finns är en förutsättning för yrkesarbetande föräldrar. Familjepolitiken syftar till att stödja föräldrar och familjer i olika sammanhang och konstellationer. Eftersom alla familjer inte består av två föräldrar som arbetar dagtid på vardagar är det viktigt att kommunerna ger möjlighet till en trygg förskola även om föräldrarnas arbetstider är förlagda till sena kvällar, helger eller nätter. Alltfler arbetar på obekväm arbetstid. Därmed ökar också behovet av tillgång till barnomsorg på kvällar, nätter och helger. Ett alltmer föränderligt arbetsliv måste möta de behov som föräldrar har för att få ihop vardagen med arbete och barn. Vi vill därför se över möjligheterna att öka tillgången på barnomsorg på kvällar, helger och nätter.

8.1 Förutsättningar för en kvalitativ förskola

Förskolan ska även i fortsättningen fungera som en mötesplats där barn med olika bakgrund och ursprung får ta del av vårt samhälles gemensamma värdegrund. Därmed läggs grunden för den framtida skolgången. Inom ramen för förskolan ges barnen möjlighet att utvecklas som människor, samverka med andra och stimuleras i sin språkutveckling. Dessutom är en kvalitetsmässigt bra förskola en trygghet för både barn och föräldrar. Den möjliggör för både mamman och pappan att kunna förvärvsarbeta och samtidigt veta att barnet får ett gott omhändertagande.

För att den svenska förskolan även i fortsättningen ska hålla en hög kvalitet måste det pedagogiska arbetet fortsätta utvecklas och stimuleras. Kopplingen mellan förskola och skola ställer stora krav på ledarskapet i förskolan. Det pedagogiska ledarskapet är avgörande för utvecklingskraften i personalen arbete, den pedagogiska samsynen, fungerande arbetslag och en fungerande helhet i verksamheten. Men samtidigt är det viktigt att peka på behovet av stimulans- och utvecklingsinsatser för dessa personalgrupper. Att välja yrken med inriktning mot förskolan måste bli mer attraktivt särskilt för män eftersom personalen i förskolan präglas av en sned könsfördelning. Det finns ett behov av dels ett intensivare informationsarbete om dessa yrkens vikt och framtidsförutsättningar, dels en långsiktig och genomtänkt nationell kompetensutvecklings- och fortbildningsinsats riktad till förskolans personal. Men man ska också inom ramen för lärarutbildningen aktivt stimulerar till val med inriktning mot arbete inom förskola och förskoleklass. Dessutom måste möjligheterna till vidareutbildning förbättras.

För att bibehålla kvaliteten i förskolan får inte föräldrar ställas mot föräldrar i kvalitetsfrågorna. Kommunerna ansvarar idag för förskolans praktiska genomförande i vårt land. Stabila ekonomiska förutsättningar och långsiktiga planeringsförutsättningar är avgörande för att uppdraget från staten ska kunna genomföras på ett godtagbart sätt.

En del av kvaliteten i förskolan handlar om att ta till vara på mångfalden. Det behöver finnas alternativ och valfrihet i förskoleverksamheten i form av olika pedagogiska inriktningar och upplåtelseformer. Dessutom behövs familjedaghemmen som ett komplement till förskolan.

Eftersom kvalitetsfrågorna är centrala i vårt framtida utvecklingsperspektiv vill vi skapa de bästa möjliga planeringsförutsättningarna för förskolan.
Ryckighet och oförutsägbarhet i planeringen är ett hot mot kvaliteten. Därför är en s.k. barnomsorgspeng, vårdnadsbidrag och även den fria etableringsrätten, som den är utformad, ett hot mot den allmänna förskolan. Kvaliteten och stabiliteten i förskolan blir lidande, och det påverkar de föräldrar som väljer förskolan. Dessutom blir det svårare för kommunerna att planera antalet förskoleplatser när underlaget kan komma att skifta i än större utsträckning än idag.

8.2 Jämställdhetsarbetet måste börja redan i förskolan

Förskolan har en viktig uppgift att öka jämställdheten i samhället. Det är en demokrati- och maktfråga att varje flicka och pojke får samma möjligheter att utveckla sin fulla potential som människa. Om inte förskolan aktivt arbetar med värderingar och attityder kring jämställdhet bidrar den till att förlegade könsroller befästs.

Enligt läroplanen ska förskolan också jobba med värdegrundsfrågor. Men att jämställdhet är en del av våra normer och värden är inte alltid en självklarhet i alla förskolor. Det finns många goda exempel på förskolor som prioriterar att öka jämställdheten. Men personalen inom förskolan måste på många håll öka sin kompetens om genus och jämställdhet. Särskilda resurser och stimulansåtgärder bör avsättas till kommunerna för att öka jämställdhetsarbetet i förskolan, t.ex. genom likabehandlingsplaner.

8.3 Tillgången till öppen förskola och fritids

Öppen förskola är ett viktigt komplement till förskoleverksamheten och tar emot barn och föräldrar som exempelvis är hemma under föräldraledigheten. Öppna förskolan innebär för många barn och föräldrar deras första kontakt med förskoleverksamhet och möjlighet till samtal och umgänge med såväl andra familjer som tillgång till pedagogisk verksamhet.

En skolelev tillbringar ungefär en femtedel av sin vakna tid i undervisning. Aktiviteter som sker under den övriga vakna tiden påverkar barns utveckling och lärande i hög utsträckning. Tillgången till kultur, idrott och en rik fritid skiljer sig mellan olika familjer, vilket i sin tur också har påverkan på barns skolresultat och framtidsutsikter. Hjälp med läxläsning och fritidsaktiviteter är särskilt viktigt för dem som får minst stöd hemma. För barn till ensamstående föräldrar fyller dessutom fritids en viktig trygghetsfunktion som underlättar vardagen – att få arbete och barn att gå ihop. Fritidshem fyller alltjämt en viktig funktion för många barn i olika familjer. Enligt Skolverket fortsätter dock gruppstorlekarna på många håll att öka och det blir glesare med personal på fritidshemmen. Det är en oroande utveckling som innebär färre möjligheter för de barn som mest behöver fritids. Vi vill istället utveckla kvaliteten på fritidshemmen.

9 Trygg ersättning vid sjukdom och föräldraledighet

Den 1 juli 2006 höjde den socialdemokratiska regeringen taket i föräldraförsäkringen från 7,5 till 10 prisbasbelopp så att de allra flesta får 80 procent i ersättning när de är föräldralediga. Samtidigt höjdes taket i tillfälliga föräldrapenningen samt i sjukförsäkringen. I och med detta stärktes också legitimiteten för socialförsäkringssystemet. Försäkringskassans egna analyser visar också att fler dagar med föräldrapenning också tagits ut av män som en direkt effekt av höjningen av ersättningstaket. Dock har inte skillnaderna i uttagna dagar mellan kvinnor och män minskat som en följd av detta eftersom kvinnorna med de högsta inkomsterna ökat sitt uttag mer än vad männen gjort. Ur ett barnperspektiv är höjningen av ersättningstaket ändå mycket positiv. Både män och kvinnor har tagit ut fler dagar. I tider då fler och fler av föräldrapenningdagarna inte används före det att barnen fyller åtta år är det nu fler barn som får en förälder hemma en något längre tid än vad som annars skulle ha varit fallet.²⁰

Dessvärre har den borgerliga regeringen sänkt taket vid vård av sjukt barn samt för den som blir sjuk. Att sänka ersättningen för dem vars trygghet redan har inskränkts på grund av sjukdom eller små sjuka barn är obegripligt. Vid prövningar i livet behövs tryggheten som bäst. Ännu mer svårförståeligt är det i ett läge när landet går på högvarv och jobben blir fler. Vi socialdemokrater värnar om de barn som blir sjuka. Den borgerliga regeringens sänkning av taket i den tillfälliga föräldrapenningen drabbar hårt familjer med svårt sjuka barn. Att föräldrarna ska straffas med sänkt ersättning för att man under en period avstår från arbete för att kunna vårda sitt sjuka barn är inte rimligt.

Under förra mandatperioden tog vi socialdemokrater initiativ till en översyn av småföretagarna och trygghetssystemen. Det arbetet måste fortsätta. Det är angeläget att en utvecklad föräldraförsäkring också tar hänsyn till småföretagares villkor. Ökad jämställdhet i familjepolitiken innefattar också att såväl kvinnliga som manliga företagare ska ha trygga villkor.

Mot den generella välfärdsmodell vi förordar står den selektiva, behovsprövade politiken som i kombination med grundtrygghetsmodeller ökar klyftorna och skapar fattigdomsfällor samt dessutom kvinnofällor. Regeringen rör sig bestämt i denna riktning med förslag om sänkta ersättningsnivåer och vårdnadsbidrag. Dessutom riskerar de som lever under ekonomiskt utsatta förhållanden att öka markant med den borgerliga regeringens politik.

9.1 Barn i ekonomiskt utsatta familjer

Antalet barn som lever i familjer med mycket låg ekonomisk standard har minskat med en femtedel. Men fortfarande är skillnaderna stora mellan barn i Sverige. Vissa barn föds till knappa förhållanden där ensamstående föräldrar får vrida och vända på varenda krona för att få livet att gå ihop. Andra föds i familjer där resurser, kontakter, språksäkerhet och rika valmöjligheter är en självklarhet. Vissa barn kommer alltid att ha ett försprång. Därför är det så viktigt med en politik som stöder de barn som föds till sämre villkor.

Tidigare undersökningar visar dessutom att framför allt barn till ensamstående föräldrar och barn till personer som är födda utomlands är överrepresenterade bland ekonomiskt utsatta hushåll. Med den borgerliga regeringens politik är risken att de utsatta familjerna kommer att öka i antal.

Vi socialdemokrater satsade under förra mandatperioden 1 miljard kronor för höjt underhållsstöd, barntillägg för studerande samt förbättring av den delen av bostadsbidraget som utgör särskilt stöd bidrag till barnfamiljer. Dessutom höjdes barnbidraget och flerbarnstillägget 2006 med 100 kronor samtidigt som flerbarnstillägget infördes redan från andra barnet. Alla barn har rätt till trygghet. Vi vill fortsätta att hävda barnbidragets värde.

Utöver en ekonomisk familjepolitik som även tar hänsyn till ensamstående föräldrar och till barn i ekonomiskt utsatta familjer behöver nödvändiga förändringar ske i arbetslivet. Andelen kvinnor bland ensamstående föräldrar är hög, och inte sällan arbetar de i lågbetalda traditionella kvinnoyrken. Vi socialdemokrater tänker fortsätta att driva rätten till heltid och rätten till lika lön för likvärdigt arbete.

9.2 Ensamstående föräldrar

Underhållsstödet är ett stöd från staten till särlevande föräldrar och utbetalas om den förälder som barnet inte bor tillsammans med inte betalar underhållsbidrag eller betalar ett underhållsbidrag som är mindre än 1 273 kronor i månaden och per barn. Senast underhållsstödet reformerades var 2005 med ikraftträdande från och med 2006 då stödet bland annat höjdes med 100 kronor upp till 1 273 kronor per månad och barn. Vi socialdemokrater menar att det är viktigt att värna om underhållsstödets storlek. Vi ser också att det finns skäl att framöver analysera möjligheterna till en reformering av underhållsstödet.

Från år 1995 kan en förälder som måste arbeta överlåta rätten till tillfällig föräldrapenning till annan försäkrad som avstår från arbete för att vårda barnet i förälderns ställe när barnet är sjukt. Det är en viktig möjlighet som måste finnas. Majoriteten av barn som bor i Sverige bor med båda sina föräldrar, men det blir allt vanligare att barn bor med enbart en förälder. Från juli 2001 kan också tillfällig föräldrapenning även betalas ut till annan försäkrad än mamman eller pappan om de varken kan arbeta eller vårda barnet. Särskilt beroende av att det finns fungerande stöd och nätverk omkring en är ensamstående föräldrar. När människor flyttar till annan ort på grund av studier eller arbete har de inte heller föräldrar och anhöriga på nära håll. Ensamstående föräldrar som i praktiken ensam har faktisk vårdnad om barnet har en särskilt utsatt situation när de själva drabbas av sjukdom. För att på fler sätt underlätta deras situation är vi beredda att utreda förutsättningarna för en särskild föräldrapenning för en annan försäkrad som avstår förvärvsarbete för att vårda ett barn istället för föräldern.

9.3 Delat barnbidrag

Regeln som säger att barnbidraget automatiskt ska betalas ut till mamman är från 1947.

Lika modernt som det var att betala ut barnbidraget enbart till mamman då, lika omodernt är det idag. Nu leder det till att samhällets stöd till barnfamiljerna upprätthåller och underblåser den ojämlika uppfattningen att det är mamman som ska stå för inköpen till barnet. Under de 60 år som gått sedan barnbidraget infördes har det hänt mycket i samhället som fått konsekvenser för familjestrukturen. Idag delar alltfler mammor och pappor på ansvaret för barnen. Det är bra, och det är något vi vill uppmuntra.

Viktigare ändå är att barnbidraget faktiskt är till för barnen. Därför ska också barnbidraget följa med barnen. Vi socialdemokrater tycker att det är rimligt att föräldrar som delat på sig, men fullt ut delar på ansvar och omvårdnad av barn genom att de bor växelvis hos sina föräldrar, båda ska ha rätt att ta del av barnbidraget.

Vårt förslag om delat barnbidrag rör enbart familjer som har växelvis boende. Åtta procent av alla barn som inte lever med båda sina föräldrar hade år 2006 växelvis boende. Det innebär att föräldrarna till cirka 95 000 barn berörs av ändrade regler. Förslaget ligger också helt i linje med synen att alla lagar och regler ska vara könsneutrala och inte diskriminera någon på grund av kön.

10 En andra chans till papporna

En ny möjlighet under åren 2009–2011 för att öka jämställdheten och stärka stödet till ungdomar. Vem har inte träffat pappor som säger att de hade gjort annorlunda om de finge ta småbarnsåren i repris? Det är föräldrar som senare ångrar att de inte var föräldralediga i större utsträckning eller kanske inte alls. Plötsligt står de där med barn som börjat skolan eller kanske redan är i tonåren. När barnet har fyllt 8 år har deras föräldrapenningdagar bränt inne och försvunnit in i statskassan. Försäkringskassans beräkningar visar att framför allt pappadagar kvarstår outnyttjade. Vi är beredda att utreda förutsättningarna att ge de med outnyttjade föräldrapenningdagar en andra chans. En möjlighet är att kunna använda en del av de föräldrapenningdagar som inte tagits ut till att förstärka kontakten med sina barn under högstadietiden. Detta kan bidra till såväl en förbättrad relation mellan förälder och barn som förhoppningsvis att fler engagerar sig för barnens skolgång. Det kanske dessutom är särskilt angeläget just när barnen nått tonåren att finnas till hands som stödjande vuxen.

Om vi ser till uppgifter om ungdomars hälsa bekräftas också behovet av ett ökat stöd. Andelen ungdomar som uppger att de känner ängslan, oro eller ångest har ökat kraftigt de senaste åren. Bland annat har Barnombudsmannen pekat på att när ungdomar berättar om sig själva anger de tre huvudproblem som de vill ha hjälp med från vuxenvärlden: mobbning och otrygghet, stressen samt arbetsmiljön i skolan. För att motverka den utvecklingen krävs en rad åtgärder på olika områden. Men det går inte att komma ifrån att vuxenkontakt och föräldranärvaro är och förblir en omistlig del i att skapa trygghet för barn och ungdomar.

Under två år, förslagsvis åren 2009–2011, är vi beredda att låta denna andra chans bli möjlig för dem med kvarstående föräldrapenningdagar. Det faktum att insatsen är tidsbegränsad innebär en tydlig signal om att det nu finns en andra chans – men begränsad i tid – att använda föräldraförsäkringen fullt ut. Därigenom vill vi stimulera till ett mer jämställt uttag av föräldraförsäkringen och bidra till att stärka ungdomars uppväxtvillkor och behov av vuxenkontakt.

11 Sverige står inför ett vägval – vårt erbjudande till kommuner och barnfamiljer

Regeringen har aviserat ett familjepolitiskt paket till kommunerna. Paketet innehåller möjligheter för kommunerna att införa vårdnadsbidrag och barnomsorgspeng med ökad ojämställdhet och sämre kvalitet i förskolan som konsekvens. Vi tycker att det är ett otidsenligt paket som inte motsvarar behoven hos dagens unga barnfamiljer.

Vi vill istället erbjuda Sveriges kommuner och barnfamiljer ett samlat paket med modern familjepolitik och satsningar på jämställdhet. Det är ett erbjudande som skulle underlätta barnfamiljers vardag och samtidigt bana väg för ett mer jämställt föräldraskap. Frihet för vanliga föräldrar är att veta att barnomsorgen finns när du behöver den, i närheten, i den utsträckning som du har behov av och att omsorgen är trygg med utbildad personal som kan se just mitt barn. Frihet för vanliga föräldrar är att kunna gå till jobbet för att försörja sig själv och sin familj och veta att ens barn har det riktigt bra på förskolan. I vårt paket ersätts vårdnadsbidraget med en jämställdhetsbonus, utvidgad rätt till heltid och en förskola av hög kvalitet som sätter jämställdhetsarbetet i fokus. Till detta ska läggas en utvecklad föräldraförsäkring som ger barn rätt till båda sina föräldrar och som ger både mamma och pappa god kompensation vid inkomstbortfall. Sist men inte minst vill vi se över hur samhället bättre kan stödja ensamstående föräldrar och deras barn.

Fördelen med vårt erbjudande till kommunerna och barnfamiljerna är att det är modernt, bidrar till ökad jämställdhet, en ny och förstärkt arbetslinje samt hjälper barnfamiljer och ensamstående med barn att få ihop sin vardag. Vårt erbjudande ger kvinnor och män möjlighet att välja både–och – både barn och arbete. Det behöver ett Sverige i arbete och trygghet.

[1]

Statistiska Centralbyrån, Demografiska rapporter 2007:3, Föräldraledighet och arbetslivskarriär, En studie av mammors olika vägar i arbetslivet, s. 7.

[2]

Statistiska Centralbyrån, Demografiska rapporter 2007:3, Föräldraledighet och arbetslivskarriär, En studie av mammors olika vägar i arbetslivet, s. 8.

[3]

Ferrarini, Tommy (2006). Families, States and Labour Markets: Institutions, Causes and Consequences of Family Policy in Post-War Welfare States. Cheltenham: Edward Elgar Publishing.

[4]

Ferrarini, Tommy (2006). Families, States and Labour Markets: Institutions, Causes and Consequences of Family Policy in Post-War Welfare States. Cheltenham: Edward Elgar Publishing.

[5]

Alla arbetsgivare betalar en ålderspensionsavgift på 10,21 procent av lönesumman för sina anställda (som en del av arbetsgivaravgiften). Vid en månadslön på 15 000 kronor år således ålderspensionsavgiften 1 500 kronor. Därtill tillkommer eventuella avtalsbundna pensionsinbetalningar.

[6]

Ferrarini Tommy och Esser Ingrid (2007), Dubbla roller, dubbel stress? Familjepolitik, barn och stress i Sverige och andra välfärdsstater. (Halvvägs eller vilse? Redaktör: Ingemar Lindberg)

[7]

Stortingsmelding nr. 43 (2000–2001) Evaluering av kontantstøtten.

[8]

Ferrarini Tommy och Esser Ingrid (2007), Dubbla roller, dubbel stress? Familjepolitik, barn och stress i Sverige och andra välfärdsstater. (Halvvägs eller vilse? Redaktör: Ingemar Lindberg).

[9]

SSB-rapport 2006/26 Kontantstøttebruk hos barn med ikke-vestlig innvandrerbakgrunn, 1999–2004.

[10]

Försäkringskassan; Försäkringsanalys föräldrapenning; http://www.fk.se/omfk/analys/barnfamilj/foraldrap/#ju

[11]

Försäkringskassan; Försäkringsanalys föräldrapenning; http://www.fk.se/omfk/analys/barnfamilj/foraldrap/#ju

[12]

RFV Analyserar,(Försäkringskassan), 2003:19 Mamma vet bäst, En kunskapsmätning om föräldrapenning och föräldraledighet.

[13]

SOU 2005:74, Reformerad föräldraförsäkring, Kärlek, omvårdnad, trygghet, s. 134.

[14]

Artikel i Svenska Dagbladet, 22 maj 2007, Med anledning av doktorsavhandling av Marit Gisselman.

[15]

SOU 2005:74, Reformerad föräldraförsäkring, Kärlek, omvårdnad, trygghet, s. 321.

[16]

SOU 2005:74, Reformerad föräldraförsäkring, Kärlek, omvårdnad, trygghet, s. 322.

[17]

Tidigare krävdes 70 timmars arbete per månad.

[18]

Tidigare krävdes sammanlagt 450 timmar och minst 45 timmars arbete per månad.

[19]

Tidigare har endast månader med arbete ingått i beräkningen.

[20]

Försäkringskassans hemsida; http://www.forsakringskassan.se/omfk/analys/barnfamilj/foraldrap/#regel

Stockholm den 1 oktober 2007
Mona Sahlin (s)
Britt Bohlin Olsson (s)	Leif Jakobsson (s)
Kristina Zakrisson (s)	Tone Tingsgård (s)
Berit Andnor (s)	Pär Nuder (s)
Lars Johansson (s)	Thomas Bodström (s)
Carina Moberg (s)	Urban Ahlin (s)
Anders Karlsson (s)	Tomas Eneroth (s)
Ylva Johansson (s)	Margareta Israelsson (s)
Marie Granlund (s)	Christina Axelsson (s)
Anders Ygeman (s)	Thomas Östros (s)
Sven-Erik Österberg (s)	Susanne Eberstein (s)

En modern politik för nutidens familjer

1 Innehållsförteckning