Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ett familjeperspektiv inom politiken.
Familjen är samhällets mest grundläggande och naturliga gemenskap. Den är i mångt och mycket den viktigaste basen för trygghet, ansvar och gemenskap. Ett samhälle där vi har starka och välfungerande familjer är också ett samhälle där den enskildes trygghet och frihet kan växa och utvecklas. Frihet kan se ut på många sätt och har många färger, men det finns ofta en koppling till den trygghet som individen upplever.
Därför är det viktigt att familjens ställning stärks. Familjen är viktig för alla generationer och åldrar, och detta gäller såväl den lilla familjekretsen som de vidare familje- och släktskapsbanden.
Familjens primära funktion är att garantera tryggheten för det uppväxande släktet. Det är i familjekretsen som barnens första år formas och detta är både riktigt och viktigt. Det är här som barnen skall lära sig vad som är rätt och fel, vad som är ditt och mitt. Den etiska och moraliska grund som ges inom familjen har stor betydelse för barnens utveckling. Det är också i familjen nycklarna till språket förmedlas, språknycklar som sedan kan användas för att öppna skattkistor av kunskap, bildning och fantasi! Inget kan generellt sett ersätta familjens och föräldrarnas roll som trygghetsskapande faktor för barnen. Därför bör samhället och staten bidra till att stärka familjerna genom politiska beslut och att i samhällsbyggandet i stort uppvärdera, stödja och underlätta föräldrarollen.
Under alltför många år har staten istället för att stödja och respektera familjen försökt att genom detaljregleringar, straffbeskattningar och förbud underminera familjens ställning i samhället. Istället för att utgå ifrån det egentligen självklara att de flesta föräldrar vill sina barns bästa så har man sett staten och politiken som garanten för en god barnomsorg och en god uppfostran av barnen.
Trots att familjen på många sätt är stark finns det också stora brister som i sin tur leder till stora samhällsproblem. Skilsmässofrekvensen är fortsatt hög och alltför många barn växer upp utan att ha kontakt med båda sina föräldrar. Samhället och staten är idag alltför dåliga att på ett aktivt sätt arbeta för att hålla samman familjer och motverka familjesplittring och skilsmässor. På samma sätt som det är naturligt för samhället att stödja de grupper i samhället som har drabbats ekonomiskt av att deras familjer har splittrats så borde det vara lika naturligt att arbeta mer preventivt för att motverka familjesplittring och främja en stabil uppväxtmiljö för barnen. Samtidigt är det viktigt att en sådan hållning inte får bli fördömande eller moraliserande då skilsmässor också i sig kan vara beslut baserade på eftertanke och omtanke om varandra där ett förhållande av olika anledningar havererat.
Alliansregeringen har gjort mycket för att öka förutsättningarna för stabila familjeförhållanden. Jobbskatteavdraget har gjort att många familjer med låga inkomster upplever att trycket på deras familjeekonomi har minskat och att man äntligen upplever sig ha möjlighet att också kunna prioritera annat än att få pengarna att räcka till. Den föreslagna jämställdhetsbonusen och det kommunala vårdnadsbidraget kommer också att leda till att föräldrar, inte minst pappor, får större möjlighet till att få kvantitetstid med sina barn. Men det finns mycket mer att göra för att fortsätta stärka familjens ställning.
Sedan många år är det, åtminstone i retoriken, självklart att ha ett barnperspektiv på de beslut som kan påverka barn och ungdomar. Barnsperspektivet bör också vara en viktig del av allt lagstiftningsarbete. Men lika viktigt är att också familjeperspektivet får spela samma roll. Vi måste i Sverige bli bättre på att respektera familjen som en sammanhållen gemenskap som också förtjänar att bli behandlad som en sådan.
Familjeperspektivet kan appliceras på många politikområden. Bostadspolitik, infrastruktur, skattepolitik och socialpolitik har alla sina konsekvenser, positiva och negativa, för människors förmåga och möjlighet att utveckla och stärka sina familjeförhållanden.
Ett konsekvent och medvetet arbete med att stärka familjeperspektivet inom den svenska politiken kan på såväl lång som kort sikt få goda konsekvenser för familjeutvecklingen i Sverige och förhoppningsvis minska de problem som följer av familjesplittring och otrygga uppväxtförhållanden.