Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en generell översyn av trygghetssystemen för småföretagare i syfte att stimulera nyföretagande.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över möjligheten för småföretagare att stå utanför vissa valda delar av socialförsäkringssystemet.
Både manliga och kvinnliga företagare har lägre sjukfrånvaro än vad anställda har. Kvinnliga företagare tar bara ut hälften av den föräldraledighet som kvinnliga anställda tar ut. Anställda män tar ut tre gånger mer föräldraledighet än vad manliga företagare gör. Och skillnaderna är markanta när det gäller vård av sjukt barn. Även om kvinnor generellt sett är hemma för vård av sjukt barn i betydligt högre utsträckning än vad män är så gäller inte den trenden för kvinnliga företagare. Kvinnliga företagare är hemma för vård av sjukt barn i mindre utsträckning än vad anställda män är. För kvinnliga företagare är den relativa frånvaron för vård av sjukt barn 2,1 procent. För anställda män är den relativa frånvaron 2,3 procent.
Företagare har också lägre dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen än vad anställda har. Den genomsnittliga dagpenningen för småföretagare är 531 kronor. Detta kan jämföras med ett snitt på 618 kronor eller akademikernas arbetslöshetskassa på 666 kronor per dag. Anledningen till att ersättningen blir lägre för småföretagare är ofta att de tar ut mindre i lön när företaget börjar gå dåligt. Det finns därför anledning att se till småföretagarnas inkomst över de senaste åren snarare än den inkomst de har precis innan de kliver ut i en arbetslöshet. Det ska också tilläggas att företagare är arbetslösa i mindre utsträckning än vad anställda är. Andelen ersättningstagare i förhållande till antalet medlemmar i arbetslöshetskassan är 9 procent för småföretagare, vilket kan jämföras med ett genomsnitt på 14 procent eller statstjänstemännen på 20 procent.
Statistiken är specialbeställd från Statistiska centralbyrån (SCB) och visar tydligt att företagare sammantaget inte har samma skydd av socialförsäkringarna som anställda. Detta ger att riskerna blir höga och avkastningen för låg, vilket i förlängningen kan hämma utvecklingen av nyföretagande, inte minst då det gäller kvinnors företagande. För även om företagare omfattas av socialförsäkringarna har de ofta mycket svårt att dra nytta av dem. Det vore därför önskvärt att socialförsäkringarna anpassades bättre efter människor som driver företag. Även om det idag finns vissa möjligheter att ställa sig utanför systemet så är dessa mycket begränsade jämfört med i andra länder. Det kan till exempel finnas anledning att snegla på det system man använder i Storbritannien där företagare tillåts betala mindre för de tjänster de också utnyttjar mindre.
För att öka antalet företagare i Sverige måste vi också förbättra utsikterna för dem som överväger att lämna en anställning för att bli företagare. Matchningen mellan småföretagarnas situation och försäkringens utformning måste bli bättre och denna utveckling bör ske på individnivå. Som systemet är utformat idag riskerar alltför många att finna det alltför kostsamt att lämna sin anställning för att satsa på ett eget företag. Om vi tillåter småföretagare att stå utanför valda delar av systemet skulle detta också kunna generera en helt ny marknad för trygghetsförsäkringar anpassade efter småföretagarnas verklighet.