Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utforma riktlinjer för frivilligarbete när en person är sjukskriven eller uppbär sjuk- och aktivitetsersättning.
Många svenskar är aktiva i ideella föreningar och frivilligarbetet är en viktig hörnsten i det svenska samhället. Människor ger av sin tid och sitt engagemang inom många olika folkrörelser och organisationer. Detta frivilligarbete är en förutsättning för att samhället ska hålla ihop. Många av dem som engagerar sig frivilligt och helt utan ersättning upplever en glädje i att känna sig behövda och uppskattade. Oavsett om engagemanget handlar om att hjälpa barn med läxläsning, träffa flyktingfamiljer eller stötta en idrottsförening så utförs detta arbete ofta med lust och utan tvång.
För den som är i arbetsför ålder och står utanför arbetsmarknaden kan ideella insatser betyda mycket för känslan av att vara behövd och ha en meningsfull sysselsättning. Samtidigt kan ideellt arbete försvåras av att det inte finns tydliga riktlinjer som visar i vilken utsträckning obetalt arbete är en legitim sysselsättning under exempelvis en sjukskrivingsperiod eller när personen uppbär en sjuk- och aktivitetsersättning. Detsamma gäller för vissa arbetssökande. Det är självklart att arbetslinjen ska gälla för den arbetssökande och att personer ska vara aktiva i sitt arbetssökande, men det kan finnas skäl och en önskan från en långtidsarbetslös att vissa stunder engagera sig i någon form av frivilligarbete.
Det bör bli tydligt i vilken utsträckning detta ska vara tillåtet. Och därför behövs riktlinjer som är lika i hela landet och som utformas så att de inte hindrar människor från att engagera sig i frivilligarbete i rimlig utsträckning. Detta bör ges regeringen till känna.