Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att tydliggöra det statliga finansieringsansvaret för Kirunas stadsomvandling och att avsätta särskilda medel för stadsomvandlingen.
LKAB:s investeringar handlar om åtskilliga miljarder för att göra det möjligt att utöka malmbrytningen. Kiruna stad befinner sig i nära anslutning till malmkroppen och när brytningen utvidgas ökar sprickbildningarna. Detta betyder att delar av staden måste flyttas etappvis från de framtida rasriskområdena under en 30-årsperiod.
Den socialdemokratiska regeringen utsåg på sin tid en malmfältsgrupp som ett forum för dialog i övergripande frågor som rör gruvnäringens tillväxt i malmfälten och de förändringar i Kiruna och Gällivare kommuner som kan bli aktuella genom LKAB:s gruvverksamhet och planerade nyinvesteringar.
Efter regeringsskiftet har alliansregeringens näringsdepartement fortsatt att arbeta i malmfältsgruppen.
Företrädare på hög nivå från LKAB, kommunerna, berörda myndigheter och Regeringskansliet har fört en dialog om problem och möjligheter i den stadsomvandling som i olika utsträckning berör Kiruna och Gällivare.
Enligt massmedieuppgifter sägs det att den förra regeringens näringsminister Thomas Östros har utlovat 2,5 miljarder kronor till malmfälten genom att LKAB skulle fondera för behov som uppstod i samband med stadsomvandlingarna. LKAB har, å sin sida, uttalat att sådana direktiv har företaget inte fått.
Den stora stadsomvandlingen innefattar inte enbart flytt av bostadshus utan också andra infrastrukturinvesteringar i vatten och avlopp, flytt av värmeverk etc. Mot bakgrund av dessa uppgifter så finns det bedömare som menar att 2,5 miljarder inte räcker till att finansiera allt som behövs.
Kiruna kommun behöver därför bindande avtal kring det ekonomiska ansvaret för att kunna genomföra den nödvändiga stadsomvandlingen. Minerallagen ger inte tillräckliga garantier.
Omvandlingen av Kiruna har påbörjats med att Banverket beslutat om hur dragningen av järnvägen ska genomföras.
I översiktsplanen för Kiruna har kommunfullmäktige beslutat om i vilken riktning det nya centrumet ska flyttas. I dag saknas det uppgifter på vem som ska ha finansieringsansvaret för Kirunas stadsomvandling. Kommunledningen ställer krav på LKAB men man avvisar kraven med att de inte fått något direktiv från regeringen.
Osäkerhet skapar onödiga förseningar. Pågående tillväxt bromsas upp och investerare tappar intresset. Befolkningen i Kiruna kommun är i dag positiv till LKAB:s utökade malmbrytning. Om osäkerheten kvarstår så finns det stor risk för att befolkningens positiva attityd till LKAB förändras i negativ riktning.
Jag föreslår därför att regeringen får i uppdrag dels att skyndsamt tydliggöra det statliga finansieringsansvaret för Kirunas statsomvandling, dels att avsätta särskilda medel för stadsomvandlingen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.