Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att initiera en översyn av minerallagen (1991:45).
Äganderätten är en av de mest grundläggande rättigheterna i Sverige och bör alltid i största möjliga mån försvaras och upprätthållas. Trots detta finns det inslag av inskränkningar i äganderätten som är mer eller mindre försvarbara.
En inskränkning som tillhör den svårare kategorin att försvara är minerallagen. Idag kan inte enskilda fastighetsägare neka gruvbrytning. Samtidigt sker en otillräcklig ekonomisk kompensation för den förmögenhetsförlust som uppstår. Ersättningen utgår enligt minerallagen på ett sätt som innebär att man får igen det värde som egendomen skulle ha haft om det inte funnits gruvdrift i området. Självfallet bör ersättningen även grunda sig på det faktum att det finns stora värden i markägarens egendom.
Lagen bör samtidigt skydda varje enskild markägares rätt att motsätta sig brytning, inte minst med tanke på att exploaterad mark i mångt och mycket är detsamma som totalförstörd mark.
Minerallagen bör också öppna för en generös kompensation till de fastighetsägare som lider skada av brytningen. Det behöver nödvändigtvis inte vara de fastigheter där fyndigheterna ligger. Ersättning kan också utgå till närliggande fastigheter som riskerar att tappa i värde.
Avslutningsvis, gruvdriften är en viktig näring för Sverige och bör givetvis även fortsättningsvis utgöra en viktig del av svensk basindustri. Samtidigt kan en näring inte tillåtas verka villkorslöst. Äganderätten är så central att den bör stå över gruvindustrins kommersiella intressen. Det är därför vår mening att regeringen snarast bör initiera en översyn av minerallagen.