Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att enskilda fastighetsägare som lider förmögenhetsskada på grund av näraliggande gruvdrift bör omfattas av minerallagens regler för inlösen av fastighet.
Det är viktigt att trygga en fortsatt gruvbrytning i Sverige. De ingrepp som det kan innebära för samhällena och för människorna måste däremot hanteras på ett sådant sätt att konsekvenserna för enskilda människor blir så små som möjligt. Den speciella situation som finns när det gäller ersättningsfrågor i tätbebyggda samhällen med näraliggande koncessionsområden måste lösas. Dagens situation i Malmberget där enskilda gör en förmögenhetsförlust utan möjlighet till kompensation enligt minerallagen är inte tillfredsställande.
De fastighetsägare som idag får sin egendom inlöst därför att man ligger inom koncessionsområden kompenseras enligt minerallagen på ett sätt som innebär att man får igen det värde som egendomen skulle ha haft om det inte funnits gruvdrift i området.
Däremot tar inte minerallagen hänsyn till att en fastighetsägare strax utanför koncessionsområdet och där det saknas markanvisning kan lida skada på så sätt att egendomen blir omöjlig att sälja och därmed tappar sitt värde.
Minerallagen bör omarbetas så att syftet med att kompensera människor för den skada som gruvbrytningen innebär, också omfattar samtliga drabbade. De människor som idag inte kan avyttra sina fastigheter och därmed lider en förmögenhetsskada på grund av gruvdriften bör omfattas av rätten till inlösen och ersättning för uppkommen skada.
Minerallagen ändrades senast med ikraftträdande i maj 2005. Det är viktigt att ha stabila regler över tid, men rena förbiseenden i lagstiftningen måste kunna korrigeras. Trots ett gediget utredningsarbete och stora förbättringar i den minerallag som då antogs så har den situation som råder när gruvbrytning pågår i eller i anslutning till en tätort inte behandlats av förarbetena till minerallagen.