Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en översyn av minerallagen.
I takt med att malm och mineraler blir allt attraktivare och därmed dyrare på världsmarknaden ökar intresset för brytning även i Sverige. Vi har under de senaste åren kunnat läsa alltmer om brytning av ett antal för näringslivet intressanta mineraler och intresset ser ut att accelerera.
Vår bedömning är att lagstiftningen inte är anpassad efter världsläget och behovet idag, utan är en kvarleva från tiden efter andra världskriget då varje land var tvunget att säkerställa tillgången till sina naturresurser och råvaror. Idag är läget annorlunda. Det är en öppen världshandel och betydelsen för varje enskild nation har minskat radikalt, även om gruvnäringen i framför allt norra Sverige har fortsatt stor betydelse både för den svenska ekonomin och för antalet arbetstillfällen.
Det finns olika skäl för att se över gällande minerallagstiftning. Ett första skäl är om det verkligen finns enskilda mineraler idag som är så viktiga för Sverige att de är att betrakta som riksintressen. Befintliga gruvor i Kiruna och Gällivare/Malmberget kan undantas.
Ett andra skäl är äganderätten kontra rätten att leta efter och bryta mineral på annans mark. I nästan alla andra sammanhang är äganderätten mycket stark i Sverige men inte när det gäller mineralbrytning. Ändå är det i många fall så att en exploaterad fastighet är förstörd för all framtid och aldrig kan återfå de värden den hade före brytningen. Det borde vara varje enskild markägares rätt att neka brytning.
Ett tredje skäl är kollisionen med andra riksintressen i form av olika naturvärden. Från sysselsättningssynpunkt borde turismen vara minst lika värdefull för Sverige som mineralbrytningen och detta är också en förändring som har växt fram under de senaste 50 åren. I Skåne ser vi exempel på dessa kollisionsrisker både på Österlen och i området mellan Billinge och Röstånga.
Sammantaget finns det alltså starka skäl för att, med ovanstående synpunkter som grund, se över minerallagen.