Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att initiera en samordnad upphandling av teknik för tillförsel av långsiktigt hållbar elenergi.
Den historiska propositionen ”Vindbruk” är ett stort steg framåt för vindkraften i Sverige, och Miljöpartiet ser självklart positivt på detta och har stora förväntningar. Vi hade dock självklart gärna sett att riksdagen valt vår högre ambitionsnivå.
Riksmötet 2005/06 avslog bl.a. en motion om samordnad upphandling av vindkraftverk med motivet att stimulansen för vindkraft i huvudsak ska ske genom elcertifikatssystemet. Vi utgår från att ett sådant avslagsmotiv är en olyckshändelse eftersom det inte på något sätt berör motionen och dess yrkande. Man skulle kunna resonera tvärtom. När väl det offentliga systemet för stimulans har slagits fast blir det än självklarare att aktörerna inom området finner metoder för att snabbt utveckla marknaden. Samordnad upphandling är inte en form av stimulans utan ett sätt att använda en marknad. Tyvärr avslog även riksmötet 2006/07 kravet på samordnad upphandling med samma osakliga argumentation.
I ett försök att ändra den teknikfientliga ryggmärgsreaktion som riksdagen verkar vara besatt av så är rubriken och beslutsförslaget denna gång förändrat i en mer generell riktning. Det är svårt att förstå för människor utanför riksdagen hur det kan komma sig att riksdagen kan anse att den offentliga sektorn inte skall använda sig av möjligheten att ställa krav, särskilt som historien visar att det varit det mest framgångsrika sättet att påverka teknikutvecklingen hittills.
Under det år som gått sedan kravet senast ställdes i motionen under allmänna motionstiden hösten 2006 så har klimatfrågan hamnat i fokus. Den kritik vi framfört mot slit och slängsamhället och den naiva tron att konsumtion av ändliga resurser är någon form av produktion har nu blivit en bredare kunskap. Tråkigt att det har behövts så lång tid för verkligheten att tränga in i beslutsfattarnas värld. Självklart är det dock tacksamt att se att vår bild av verkligheten, vår syn på problemen och våra förslag till lösningar nu tas upp av alltfler debattörer och politiker.
Klimatförändringarna leder till miljöförändringar som alltfler inser påverkar deras egna liv. Bara under detta år har insikten om problemens omfattning ökat så mycket att det finns risk att många människor kan tappa hoppet om en lycklig framtid om inte politiken snabbt kan visa på lösningar. Långsiktigt hållbar energiproduktion är en viktig komponent i bilden av det klimatanpassade och långsiktigt hållbara samhälle som vi måste peka på.
För varje ny rapport som kommer blir det allt uppenbarare att det är mycket som måste göras och argumenten är ju knappast nya för oss i den gröna rörelsen. Den globala energiförsörjningen blir snabbt en alltmer prekär fråga. Oavsett om vi har passerat toppen eller om vi snart gör det när det gäller det årliga uttaget av olja ur jordskorpan så är behovet av att ställa om mer än överhängande.
Utvecklingsländernas intåg på den globala oljemarknaden de senaste åren, och då inte minst Kinas och Indiens snabbt växande medelklass och dess möjlighet att köpa sig privata bilar, gör att konkurrensen om de sista oljedropparna snabbt tilltar. Kinas motorvägsnät är nu större än det i USA.
Kärnkraften bygger även den på en ändlig resurs. Kända och brytvärda uranfyndigheter till dagens prisnivå motsvarar drygt 100 års drift av befintliga reaktorer i världen. Eftersom kärnkraften endast står för ca 4 % av den globala energiproduktionen kan den självklart inte bli mer än av marginell betydelse för ersättningen av olja. Även om fattigare uranfyndigheter tas i anspråk med betydligt större ingrepp och markförstöring som följd samt med ett betydligt högre råvarupris innebär det ändå enbart att tidshorisonten förskjuts några tiotal år. Förnybar energi är det enda hållbara alternativet.
Ny energiteknik är nödvändig för att klara våra framtida behov. Och det är bråttom. För varje år blir det dyrare att bygga upp ny energiteknik eftersom det kostar energi för att göra det. Vindkraften är nu en mogen industrisektor med stor global spridning och stadd i snabb utveckling. Svensk teknik för att kompensera närbortfallet vid stiltje har nu även tagits fram och rönt stort internationellt intresse.
Utbytet av el från solceller har de senaste åren stigit dramatiskt från runt 15 % till i dag runt 40 %. I Tyskland byggs i dag gigantiska solcellsparker i snabb takt. Ett exempel är samhället Arnstein som genom att täcka 0,6 % av kommunens yta med solceller nu är helt självförsörjande på el. Det finns i dag svensk teknik som ökar utbytet från solcellerna genom att de kontinuerligt kyls för varmvattenproduktion. Även när det gäller solceller ligger svensk forskning och företagande i framkanten och väntar på beställare.
Den nya linjära generator som forskare i Uppsala har tagit fram och som just nu testkörs med flytbojar för att omvandla vågrörelse i havet till el verkar mycket lovande. Flera intressenter köar och trycker på en snar kommersialisering. Utvecklingsarbetet verkar nu främst handla om att optimera flytbojarnas konstruktion så att de på bästa sätt överför vågrörelsen till bojen.
Riskkapitalet tvekar på grund av instabilitet på en marknad där krig och oroligheter samt nyckfulla politiska beslut styr oljepriset och därmed villkoren för alternativen. Att bygga upp de alternativa och hållbara energiförsörjningsmetoderna den dag vi inte längre har råd att köpa olja är dock inte ett möjligt alternativ, det måste ske innan oljepriset gör det omöjligt. Ansvaret för att nya energitekniker fasas in kan därför inte helt lämnas över till marknaden utan samhället måste ta ett tydligt ansvar.
Nutek genomförde på 1990-talet ett antal lyckade samordnade upphandlingar. Bland annat var man väldigt framgångsrik med en upphandling av kyl och frys som innebar ett språng i teknikutvecklingen och stora besparingar för kunderna. Den samlade teknikupphandlingen av fönster med höga energikrav var även den av stor betydelse för fönsterindustrins utveckling. Det är mycket sannolikt att dessa upphandlingar har stärkt den svenska industrins konkurrenskraft och haft stor betydelse för utveckling i ett större perspektiv än det man efterfrågat i anbudsunderlagen.
Det som är mest känt är nog de två upphandlingarna man gjorde av bilar med alternativa bränslen, den första redan under början av 1990-talet. Utan den samordnade upphandlingen hade det inte varit möjligt för miljömedvetna konsumenter att i dag köra bilar med bränslen som kan konkurrera med bensin och diesel. Fordonsindustrin hade aldrig av egen kraft mäktat med att genomföra det utvecklingsarbetet om inte en tillräckligt stor konsumentgrupp hade formerats och uttalat tydliga kriterier för sina fordonsinköp. När fordonsindustrin i dag slår sig för bröstet och visar upp den fantastiska utveckling den har genomfört och med det som grund kräver att politiken skall sluta ställa krav så är det ren dumhet. Det är tack vare de politiska kraven denna utveckling har skett.
Tyvärr har vindkraftsområdet nu blivit säljarens marknad. Efterfrågan är större än tillgången, och väntetiderna för leverans när tillstånden väl är i hamn är alltför lång. Det behövs åtgärder som gör att nya aktörer ger sig in på banan och startar ny produktion. För att hjälpa till med detta behövs det att köparna visar upp sig mer och att man kan göra det trovärdigt att investeringarna kommer att göras under en längre tid. Krav är i det sammanhanget en beprövat bra metod att signalera stor vilja.
Modellen samordnad teknikupphandling borde användas för att skynda på utvecklingen av ny energiteknik. Kommunala energibolag, andra företag, Svenska kyrkan och inte minst olika små intresseföreningar likt dem som i dag finns på olika håll runt vindkraften skulle genom ett lämpligt statligt verk kunna samordnas för en teknikupphandling med framåtsyftande kravspecifikationer för ökat energiutbyte, hållbarare material och konstruktioner, ökad driftsäkerhet, nya finansieringslösningar, lägre produktionskostnader, och allt vad man nu kan ställa krav på.
Genom att uppträda som en långsiktig kund med ambitioner att under många år investera i ny långsiktigt hållbar och klimatanpassad energiteknik skapar man stabila förutsättningar som gör att fler vågar satsa. Ett minimum torde vara att samordna aktörer som är beredda att planera för minst sex års investeringar. Med erfarenhet från tidigare samordnade teknikupphandlingar kan man anta att det borde kunna resultera i en kostnadssänkning motsvarande ca 20 % dels i form av lägre produktionskostnader, dels i form av bättre fungerande produkter.
Modellen med intresseföreningar eller lokala bolag som äger och driver anläggningar för långsiktigt hållbar energiproduktion bör stödjas inom ramen för en samordnad upphandling. Det är viktigt att ny teknik vinner acceptans. Och då är ekonomin viktig. Att många kan bli sina egna elleverantörer och även sälja energi, exempelvis el, ut på nätet med förtjänst är bra. För att underlätta för sådana föreningar att delta i en samordnad teknikupphandling kan det vara nödvändigt att staten utvecklar former för finansiering.