Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av en svensk offensiv hållning inom EU för en förbättrad balans i standardiseringsgrupperna i medlemsländerna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av att vidta åtgärder för att öka tillgängligheten av harmoniserade standarder, både i fråga om pris och i fråga om språk.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om nödvändiga åtgärder för att Arbetsmiljöverket ska kunna utföra de arbetsuppgifter som läggs på myndigheten.
Den inre marknaden med sina krav på fri cirkulation av varor över nationsgränserna kräver gemensamma säkerhetsregler för alla typer av produkter. EU:s nya metod att skapa gemensamma regler för bl.a. säkerhet, miljö och hälsa är att skriva direktiv om de väsentligaste säkerhetskraven, som senare preciseras i Europastandarder.
Uppdraget att utforma standarderna ges i form av mandat till de europeiska standardiseringsorganen. Under senare år har också frågan om den fria rörligheten av tjänster blivit alltmer aktuell inom standardiseringen.
Inom EU:s s.k. öppna system, där nationella provningar ömsesidigt erkänns över gränserna, ges tillverkare som gör sina produkter i enhetlighet med harmoniserade standarder presumtion att kraven i direktiven är uppfyllda. Tillverkaren kan efter upprättande av en deklaration förse produkten med CU-märket och sedan sätta den på marknaden. Detta system förutsätter att en fungerande marknadskontroll finns som kan vidta åtgärder mot tillverkare och importörer som inte uppfyller reglerna.
Standardiseringen har också fått en ökad betydelse med anledning av ambitionen, som finns både på nationell nivå och på EU-nivå, att minska företagens administrativa börda. Alltfler regler försvinner, och hänvisningarna från bl.a. Arbetsmiljöverket till standarder blir fler och fler. Detta understryker behovet av att standardiseringen blir mer tillgänglig för flera och att standardiseringen inte längre är ett intresse enbart för näringslivet. Standardiseringen blir alltmer ett instrument för samhället att åstadkomma en hållbar utveckling.
Regeringens skrivelse ger en bred och bra beskrivning av standardiseringens ökade betydelse för det breda samhällsintresset och möjligheterna till en hållbar utveckling. I skrivelsen saknas dock förslag till åtgärder på de punkter där samhället med anledning av standardiseringens ökade betydelse och EU:s öppna system behöver avsätta i åtgärder och resurser, för att förtroendet för systemet ska kunna upprätthållas. Främst gäller det frågor som berör användarnas möjligheter att medverka, standarders tillgänglighet samt marknadskontrollen.
Många av de europeiska standardiseringsgrupperna består i stort sett enbart av tillverkare och saknar brukarperspektivet. Ett ökat deltagande från användarna av produkter och tjänster behövs såväl i Sverige som internationellt. I Sverige kan detta åstadkommas genom förbättrad främjandeverksamhet samt goda villkor för medverkan och inom hela EU genom att kommissionen kontrollerar medlemsländernas efterlevnad av reglerna om hur de ska underlätta för arbetstagare och konsumenter m.fl. att delta. Viljan finns inom kommissionen, men resurserna är otillräckliga. En svensk offensiv hållning inom EU för en förbättrad balans i standardiseringsgrupperna i medlemsländerna är därför nödvändig.
Standarder måste få en förbättrad tillgänglighet. Att standarder är dyra och förbjudna att kopiera kunde kanske vara acceptabelt så länge intressenterna enbart var stora företag. Men med ideella organisationer, småföretag och enskilda medborgare i samhällets tjänst är det inte acceptabelt.
En annan fråga av stor betydelse för tillgängligheten är språket. Europastandarderna publiceras på engelska, franska och tyska. I Sverige bedömer den enskilda tekniska kommittén om en svensk översättning är lönsam eller inte. Detta innebär i praktiken att svenska standarder ofta endast finns tillgängliga på engelska. Det är ett förhållande som inte är tillfredsställande med anledning av att lagstiftningskraven i direktiven preciseras i standarder och därmed i praktiken fungerar som rättsakter. Med anledning av standardernas betydelse för brukarnas hälsa och säkerhet samt som kravdokument för marknadskontroll måste kraven göras tillgängliga. Nuvarande ordning där konsumenter, arbetstagare och småföretagare har stora svårigheter att få tillgång till dokument skapar rättsosäkerhet. Regeringen måste vidta åtgärder för att öka tillgängligheten av harmoniserade standarder, både i fråga om pris och i fråga om språk.
Arbetsmiljöverket har ansvar för marknadskontrollen av produkter som används i företag, såsom maskiner, personlig skyddsutrustning m.m. Priset på standarderna och den kraftiga reduceringen av verkets personal innebär i praktiken att myndigheten måste ha svårigheter att utföra den marknadskontroll som man har att hantera. Bristande kontroll innebär att ett ökat antal farliga produkter kan komma att florera på den svenska marknaden. Givetvis kommer detta att leda till ett större antal olycksfall och tillbud, samtidigt som seriösa leverantörer som uppfyller kraven drabbas. För att Arbetsmiljöverket ska kunna utföra marknadskontroll måste regeringen vidta nödvändiga åtgärder för att ge myndigheten tillgång till erforderliga kravdokument samt resurser för att kunna utföra kontrollen.