Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om de statliga veterinärerna.
Statlig näringsverksamhet förekommer tyvärr på alltför många områden. Ett område där staten är en stor aktör på en konkurrensutsatt marknad är veterinärområdet. De privata veterinärerna är ofta egenföretagare eller småföretagare och arbetar under tillsyn av Jordbruksverket. Samtidigt har Jordbruksverket själva omkring 400 anställda som konkurrerar med de privata veterinärerna. Ungefär tre fjärdedelar av dessa är veterinärer och övriga jobbar med administration med mera. Den relativt konkurrenterna mycket stora statliga veterinärorganisationen har en tredjedel av marknaden och får samtidigt in 100 miljoner kronor i statliga subventioner. Att en myndighet har tillsyn över såväl sin egen verksamhet som över konkurrenternas väcker frågor om hur rättvis konkurrensen är. Det är tveksamt om kolleger inom samma myndighet ska granska varandra men också om det är lämpligt att en konkurrent ska granska om de privata företagen uppfyller lagens krav.
Några observationer som gjorts på området i övrigt är att de statliga veterinärerna i långt större utsträckning anlitas av myndigheter för olika typer av utredningar än de privata. Dessutom får de statliga veterinärerna mer fortbildning och information än vad deras konkurrenter får i förhållande till marknadsandelen. Det har också förekommit klagomål om att information som är viktig i det dagliga arbetet som veterinär sprids från staten till de statliga veterinärerna så att de får ett informationsövertag gentemot de privata.
När näringsverksamhet drivs i statlig regi uppstår flera problem. Konkurrensen och utbudet på marknaden riskerar att hämmas. Detta eftersom statens verksamheter backas upp av skattepengar och därmed kan låna till lägre ränta samt få mycket stora ägartillskott om underskott skulle uppstå. Möjligheten att ta ut konstgjort låga priser på grund av det statliga ägandet ger staten en större marknadsandel än som skulle vara motiverat på en fri marknad. Det kan heller inte uteslutas att staten ger sin egen verksamhet fördelar genom lagstiftning eller informellt genom att låta kolleger sköta tillsynen av varandra. När vinstintresset inte finns i en verksamhet uppstår också problem med effektiviteten, och organisationens vilja att ge kunderna en god service blir lidande. Det är av stor vikt att generellt avveckla statens engagemang som företagare. Att låta privata företag undersöka sjuka hundar och katter samt utföra allt annat som veterinärer gör är därför en utveckling som ligger väl i linje med alliansens mål om bättre villkor för företagare och minskad statlig inblandning i marknadens funktionssätt. Därför bör det övervägas om de statliga veterinärerna ska privatiseras.