Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om EU:s jordbrukspolitik.
EU:s gemensamma jordbrukspolitik är ohållbar. Den bidrar till orättvisa i världen genom att medel från jordbruksbudgeten används för att producera konstgjorda överskott som sedan med hjälp av olika stöd dumpas på världsmarknaden och därmed drabbar många utvecklingsländer. Det är inte acceptabelt. Den svenska regeringen måste därför driva denna fråga inom EU såväl som internationellt.
Många av världens utvecklingsländer är jordbruksproducenter och missgynnas av EU:s jordbrukspolitik. Genom att EU-medel används till bland annat exportsubventioner, som möjliggör europeisk export av livsmedel och jordbruksprodukter till låga priser, blir det svårare för många utvecklingsländer att exportera. Det är ett exempel på hur ekonomiskt starkare länder använder sin styrka på ett sätt som försvårar tillvaron för de ekonomiskt svagare.
Omkring hälften av EU:s totala budget går till jordbrukssektorn, cirka 400 miljarder kronor. Pengarna används till olika former av stöd. Den största delen, omkring 90 procent, går till att stödja produktionen av olika livsmedels- och jordbruksprodukter. Konsekvensen, vid sidan av att Europas alla medborgare betalar mycket för denna form av produktion, är att utvecklingsländernas möjligheter att sälja sina produkter både till Europa och på världsmarknaden försämras drastiskt. Med andra ord straffas de länder som vill resa sig ur sin fattigdom två gånger genom dagens utformning av politiken.
2003 fattades ett beslut om reformering av EU:s jordbrukspolitik. En stor förändring skedde också genom att jordbruksstöden frikopplades, det vill säga jordbrukarnas stöd var inte längre kopplat till mängden av en viss vara som de producerade, och överproduktionen kunde minskas något. Under 2006 har en reformering av sockersektorn påbörjats, samtidigt som diskussionerna om hur sektorerna för frukt och grönt samt vin och sprit ska förändras. Därefter återstår endast att reformera tobaksområdet. Samtidigt som sektor efter sektor har reformerats har de pengar som funnits som produktionsstöd styrts över för att finansiera landsbygdsutveckling i en bredare bemärkelse. Den pågående reformeringen av EU:s jordbrukspolitik är positiv, men den räcker inte. Fortfarande finns ett stort motstånd mot fortsatta reformer. Fortfarande går en alltför stor del av EU:s totala budget till jordbruksstöd.
Sveriges tidigare regering har aktivt verkat för ökad frihandel och en mer rättvis världshandel. Sverige har ständigt krävt att mindre pengar ska gå till jordbrukssubventioner. Men tyvärr är Sverige ganska ensamt om det.
Den nuvarande svenska regeringen måste fortsätta där den tidigare slutade och verka för en förändring av den europeiska jordbrukspolitiken genom att använda sig av de forum som finns tillgängliga.
När Sveriges officiella röst inom EU inte räcker ända fram, måste regeringen tillsammans med de länder som är kritiska mot EU:s jordbrukspolitik driva den svenska linjen och hjälpas åt. Detta arbete måste bland annat göras inom de europeiska partierna och tillsammans med de svenska företrädarna i EU-parlamentet. Alla kanaler för påverkan måste användas för att så snabbt som möjligt driva fram en förändring av EU:s ohållbara jordbrukspolitik.