Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om fisket och drivgarnsförbud.
Jag är övertygad om att fisket har goda utvecklingsmöjligheter. Men det förutsätter att vi tar problem som minskande bestånd och miljöpåverkan på allvar. En utgångspunkt i Sveriges fiskepolitik måste vara att eftersom vi är medlemmar i EU är det EU:s fiskepolitik som gäller.
Det är dock uppenbart att EU:s fiskepolitik inte är särskilt framgångsrik när det gäller målet att skapa ett långsiktigt hållbart fiske. Det är t.ex. svårt att samla alla medlemsstater kring en gemensam strategi. Den svenska regeringen måste arbeta för en förändring av EU:s fiskepolitik.
Liksom i andra miljöfrågor är samarbete mellan berörda länder helt avgörande. Det gäller inte minst för att trygga fiskbestånden i Östersjön. Länderna runt Östersjön måste ta ett gemensamt ansvar. Det går inte att ha särskilda regler för svenska yrkesfiskare.
Att utveckla fisket handlar inte bara om dem som fiskar utan också om beredningsindustrin och ett ökat förädlingsvärde, om transportsektorn och varvsindustrin och om turismen och en levande kust- och skärgårdsmiljö.
Fiske är en liten men viktig näring på Gotland. Fisket är viktigt både för näringen som sådan och för turismen. Det är angeläget att långsiktigt trygga näringen genom förbättringar av Östersjöns miljö. Förbudet mot drivgarn skapar svårigheter för svenska fiskare. Många har gjort stora investeringar i redskap för just denna typ av fiske, och de tvingas nu in i en besvärlig omställningsprocess. Vi är dessutom tveksamma till de underlag som EG-kommissionens beslut om förbud mot drivgarnsfiske bygger på. Enligt medlemsstaternas senaste rapport till kommissionen är förekomsten av tumlare (som fastnar i drivgarnen) i det närmaste obefintlig i Östersjön.
Den svenska regeringen bör verka för att dessa små näringsidkare nu kompenseras fullt ut för de investeringar som dessa har på sina båtar i form av drivgarnsredskap.