Vår miljöbelastning måste minska. Det är en fråga om välfärd, om framtiden och om solidaritet. Insikten om detta har ökat. Det ger förutsättningar för påtagliga förbättringar i miljöpolitik. Tyvärr har inte regeringen tagit vara på denna möjlighet. Undantag finns, men också påtagliga försämringar. Vår anpassning till en uthållig utveckling måste påskyndas. Skydd av natur och djur behöver ökas.
Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård enligt uppställning:
Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar enligt uppställning:
Miljöpartiet de grönas utgångspunkt är att verka för rättvisa, både globalt och mellan generationer. Det innebär bl.a. att en långsiktigt ekologiskt hållbar utveckling behövs. Vår miljöbelastning måste minska, både i Sverige och i utlandet. EU skall inte användas som förevändning för att skjuta på nationella åtgärder – tvärtom påverkar vi EU genom en kraftfull nationell politik.
De areella näringarna är viktiga för att uppnå miljömålen. Sveriges jordbrukspolitik skall syfta till en hållbar landsbygdsutveckling, med ett decentraliserat, ekologiskt anpassat jordbruk där miljömålen och en god djurhållning prioriteras.
Det är viktigt att vår generation inte överlämnar en utarmad, plundrad miljö. Arbetet mot klimatförändringar och för skydd av biologisk mångfald och ett giftfritt samhälle måste förstärkas. Djurskyddet skall förstärkas, inte försvagas. Fiskeflottan skall minskas och fiskevården förbättras.
Trots klara framsteg tar regeringens miljöpolitik sammantaget ett kraftigt kliv bakåt. Vid en närmare granskning visar sig flera ”satsningar” snarast vara dimridåer.
Mest positivt är att regeringen nu upptäckt och fortsätter den ”gröna skatteväxlingen”. Skatter som ger incitament att t.ex. minska utsläpp av koldioxid finansierar samtidigt sänkningar av skatterna på arbetet.
Mest allvarligt är neddragningar av anslagen för skydd av natur och biologisk mångfald. När upprepade rapporter slår fast att takten är för långsam för att uppnå våra egna mål och klara våra internationella åtaganden, samtidigt som pågående klimatförändringar gör det ännu viktigare med naturskydd vill regeringen dra ned på anslagen och takten. På motsvarande sätt drar regeringen ned på arbetet med att sanera giftiga markområden, trots att behoven ökat. Satsningen på havsmiljön är mest symbolisk, eftersom den bygger på att pengarna förs över från andra anslag. Symbolvärdet urholkas av att fokus ligger på kunskapsinhämtning, i stället för konkreta åtgärder. ”Klimatmiljarden” visar sig också till stor del bestå av en kombination av symbolsatsningar och kosmetika som döljer neddragningar.
Miljöpartiet vill ta vara på den ökande insikten om klimathotets allvar för att kraftigt öka insatserna för att minska utsläppen inom bostäder, lokaler, transportsystem, produktion m.m. Naturskyddet ökas. Satsningar på havsmiljön inriktas på konkreta åtgärder, t.ex. för att minska övergödningen. Saneringen av förorenade områden fortsätter och utvidgas för att också omfatta läckande skeppsvrak. Miljöpartiet tar synpunkterna från Riksrevisionen på allvar och tillför centrala miljömyndigheter extra resurser för att dessa skall kunna klara sina uppdrag.
Miljöpartiet drev igenom en kraftig ökning av landsbygdsprogrammet med 1 miljard kronor per år, för i första hand ökade miljöinsatser inom jordbruket, i samarbetet med regeringen och Vänsterpartiet i slutet på förra mandatperioden. Denna ökning lämnas nästan intakt i regeringens förslag, sånär som på en mindre summa som slussas över till Fiskeriverket för ökad fiskerikontroll. Denna satsning är bra, men de stora problemen finns i senare led i rättssystemet och där görs ingenting nu.
Trots att regeringen säger sig föredra naturvårdsavtal som instrument för skydd av skogen blir det i praktiken en neddragning genom att ingen hänsyn tas till ökande priser på skog och mark. Regeringen drar också kraftigt ned på arbetet med djurskyddet. Regeringen slopar den särskilda satsningen på ekologisk produktion. Vi satsar mer pengar på skogsvårdsavtal, men mindre till återplantering av nedfällda granskogar – blandskog har bättre motståndskraft mot både stormar och skadeinsekter. Miljöpartiet vill fortsätta att satsa på förbättrat djurskydd, även efter det att ansvaret flyttats över till Jordbruksverket. Vi vill också fortsätta att satsa på att utveckla alternativa metoder till djurförsök. Vi vill fortsätta satsningen på ekologisk livsmedelsproduktion. Vi satsar på en neddragning av fiskeflottans överkapacitet, en orsak både till överfisket och till fusket. Vi satsar också på ökad fiskevård.
Riksrevisionen har i rapport RiR 2006:2 ”Regeringens styrning av Naturvårdsverket” riktat svidande kritik mot regeringens hantering av Naturvårdsverket. Naturvårdsverkets resurser har i ökad utsträckning använts till att bistå regeringen i utredningsuppdrag, internationella uppdrag och annat som regeringen behöver för att utforma eller förnya miljöpolitiken. Riksrevisionen konstaterar att uppdragen från regeringen har nått en sådan omfattning att utrymmet minskat för verkets grundläggande uppgift – att genomföra den beslutade miljöpolitiken. Merkostnaden för de extra utredningsuppdragen som regeringen lägger på verket kan uppskattas till 20 miljoner kronor per år.
Ibland har regeringar valt att utreda vidare i stället för att genomföra åtgärder som kan vara obekväma för någon aktör. Visserligen är det viktigt att öka kunskapen om förhållanden av vikt för val av miljöpolitiska åtgärder. Kunskapsinsamling får dock inte gå ut över genomförandet av åtgärder.
Regeringen har skapat en särskild budgetpost för havsmiljön. Det finns en rad miljökvalitetsmål som saknar egen anslagspost. Talande är t.ex. att regeringen väljer att lägga finansieringen av de nya vattenmyndigheterna under anslaget för biologisk mångfald. Miljöarbetet bedrivs normalt genom anslag till myndigheterna, miljöövervakning och särskilda program. Dessutom anger regeringen själv om havsmiljösatsningen i sin budget att ”särskilt fokus ligger på insatser som ger kunskap om rätt åtgärder i havsmiljöarbetet”. Trots den nya budgetposten tycks regeringen sänka ambitionsnivån vad gäller åtgärder för havsmiljön.
Miljöpartiet anser att kunskapsinhämtning är viktig, men genomförandet av åtgärder för havsmiljön är viktigare. Enligt regeringens skrivelse En nationell strategi för havsmiljön (2004/05:173) skall Naturvårdsverket ha det övergripande ansvaret för havsmiljön, bl.a. ett samordningsansvar för myndigheternas arbete med havsmiljöfrågor. För att inte i onödan bryta mot miljöområdets budgetstruktur och för att markera att tonvikten bör ligga på genomförandet anser Miljöpartiet att insatser för havsmiljön inom utgiftsområde 20 i huvudsak skall finansieras genom anslag till Naturvårdsverket. Särskilt viktigt är konkreta åtgärder mot övergödning. Restaurering och inrättande av våtmarker i både jordbruks- och skogslandskapet behöver ökas, och kan genom de nya vattenmyndigheterna och ett klokare genomförande bli betydligt effektivare än tidigare satsningar. Därför bör Naturvårdsverkets anslag höjas med ytterligare 100 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag, i huvudsak för konkreta åtgärder för att förbättra miljösituationen i havsområden. Samtidigt bör anslagsposten Havsmiljö upphöra.
Naturvårdsverkets anslag för 2008 bör höjas med totalt 120 miljoner kronor och anslag 34:12 minskas med 100 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag.
Flera rapporter har slagit fast att Sverige inte kommer att nå målet för skydd av skog med nuvarande takt. Vi kommer inte heller att klara våra internationella förpliktelser för skydd av biologisk mångfald. Klimatförändringar ökar behovet av skyddade arealer ännu mer än vad som var allmänt erkänt när det nationella målet fastställdes.
Regeringen konstaterar i sin budget att kraftigt stigande priser på skogsfastigheter gör det dyrare att skydda produktiva skogsarealer. Det är mot den bakgrunden motsägelsefullt att regeringen föreslår en sänkning av anslagen till biologisk mångfald. Neddragningen blir större än vad den ser ut att vara eftersom regeringen väljer att lägga finansieringen av de nya vattenmyndigheterna under anslaget för biologisk mångfald. Den nya vattenförvaltningen behövs för att genomföra EG:s ramdirektiv för vatten och utgör en ny, stor uppgift. Vattenmyndigheterna kan komma att betyda mycket för biologisk mångfald, men de kan och bör även bidra till uppfyllelsen av mål som Ingen övergödning, vilket är av stor betydelse för havsmiljön. Tidigare beräkningar tyder på att kostnaden för den nya vattenförvaltningen kan uppgå till storleksordningen 100 miljoner kronor per år.
Det är vidare viktigt att naturreservat sköts ordentligt för att bevara eller förstärka naturvärden. Skötseln har varit eftersatt. I vissa regioner har programmet Gröna jobb bidragit till reservatsskötseln. Skötseln av reservaten borde förbättras, inte försämras. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Miljöpartiet anser att anslag 34:3 Åtgärder för biologisk mångfald bör höjas med 466 miljoner kronor för 2008 jämfört med regeringens förslag.
Regeringen konstaterar i sin budget att genomförda inventeringar har visat att det totala antalet förorenade områden är betydligt större än vad som tidigare varit känt. Dessutom är antalet prioriterade områden betydligt större.
Trots detta har regeringen dragit slutsatsen att anslaget för sanering av förorenade markområden skall sänkas med 50 miljoner kronor jämfört med föregående år. Regeringen aviserar samtidigt att anslagen bör återställas och höjas något 2009 och höjas rejält 2010. Detta ger en ryckighet i genomförandetakten som är till nackdel för både företag och kommuner och knappast är kostnadseffektiv. Ryckighet skapar en osäkerhet om regeringens intentioner hos aktörerna, och den kan i värsta fall leda till konkurser hos företag som utvecklat metoder för marksanering men ser sin marknad krympa till följd av regeringsbeslut. Miljöpartiet vill i stället ha en mer ordnad och gradvis ökning av anslagen till sanering av förorenade markområden.
Sanering av förorenad mark blir både viktigare och mer brådskande till följd av klimatstörningarna. Klimatförändringen antas leda till ändrade vattenförhållanden i landet. Enligt Sårbarhetskommittén finns en ökad risk för översvämningar. Sanering av förorenade områden i riskzoner för översvämning bör ges hög prioritet.
Också skeppsvrak som förorenar eller riskerar att förorena områden i hav och sjö behöver saneras. Det har tidigare rått oklarhet om vem som ansvarar för finansiering av denna sanering. Det finns dessutom tekniska problem som behöver lösas. Miljöpartiet anser att anslaget för sanering av förorenade områden uttryckligen behöver utvidgas till att omfatta även områden till havs och i insjöar. Det behövs både en ordentlig inventering av vilka vrak som finns och en bedömning av riskerna, metodutveckling för att förebygga miljöfarliga utsläpp, genomgång av gällande regelverk, uppskattning av kostnader samt upprättande och genomförande av ett åtgärdsprogram. För att vidareutveckla och påskynda detta arbete bör anslagen för sanering och återställning av förorenade områden höjas med 50 miljoner kronor.
Sammantaget bör anslag 34:4 Sanering och återställning av förorenade områden höjas med 100 miljoner kronor 2008 jämfört med regeringens förslag.
Riksrevisionen riktade förra året hård kritik mot finansieringen av Kemikalieinspektionens verksamhet (RiR 2006:4 ”Mer kemikalier och bristande kontroll”). Riksrevisionen kom fram till att tillsynen av tillverkare och importörer av kemiska produkter är otillräcklig vad gäller såväl omfattning som innehåll. Vidare har kemikalieavgifterna använts till mer än tillsyn, i strid med avgiftsförordningen. Det underliggande skälet till detta har varit snålt tilltagna anslag i förhållande till myndighetens uppgifter.
Det är viktigt att Sverige deltar aktivt i EU-arbetet, särskilt i samband med Reach. EU-arbetet är dock resurskrävande. Tillsynen i Sverige behöver också förbättras. Tillämpningen av substitutionsprincipen har varit eftersatt.
Anslag 34:6 Kemikalieinspektionen bör höjas med 30 miljoner kronor 2008 jämfört med regeringens förslag.
SMHI har viktiga uppgifter på både klimat- och havsmiljöområdet. Dess arbete med hydrologiska frågor som översvämningsrisk blir också viktigare och mer omfattande i takt med klimatförändringarna. Regeringens förslag att öka anslagen för att säkra forskningen vid Rossby Center är bra. Men det kompenserar inte neddragningen av anslagen i budgetpropositionen för 2007. Det kan också ifrågasättas om inte flera uppgifter borde tillhandahållas kostnadsfritt till kommuner. Det kan vara en suboptimering om uppgifter som redan tagits fram inte görs tillgängliga för kommuner som har behov av dem.
Miljöpartiet föreslår en höjning av anslag 34:9 2008 med 17 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag.
Regeringens satsning på Hållbara städer har vissa förtjänster. Men omfattningen är för liten. Samordningen med andra frågor t.o.m. inom samma utgiftsområde är dålig. Viktigt för hållbara städer är t.ex. att nybyggnation sker i lägen där transportarbetet minimeras, att det kan försörjas med kollektivtrafik och fjärrvärme samtidigt som städernas grönområden bevaras. Redan exploaterad, nedlagd industrimark har alltså strategisk betydelse. Denna mark är dock ofta kraftigt förorenad och måste saneras före exploatering. Uppskjutet saneringsarbete fördröjer utvecklingen. Därför är det motsägelsefullt att sänka anslagen för sanering av förorenade områden.
Miljöpartiet anser att klimatinvesteringsprogrammet (Klimp) bör fortsätta i något utökad omfattning och i något reviderat format. Bland annat bör inslag av teknikutveckling och användning av spetsteknik utökas. Intresset för att öka produktionen av alternativa fordonsbränslen ökar. Biogas är ett speciellt utmärkt fordonsbränsle, samtidigt som man kan producera biogas från samhällets restprodukter bidrar man till att lösa flera problem samtidigt. Klimpstödet har varit ett positivt instrument för satsningar på biogasproduktion i olika projekt, och det är av vikt att dessa satsningar får fortsätta att utvecklas. Miljöpartiet vill att biogasproduktionen får en stor möjlighet att utvecklas i hela landet och ökar därmed satsningen på Klimp.
Ramarna för regeringens satsning på stöd för klimatinvesteringar och de nivåer som regeringen anvisar är otillräckliga för att ersätta Klimp. Vi utvecklar vår syn på klimatinvesteringar och klimatpolitiken i övrigt i andra sammanhang, bl.a. vår budgetmotion 2007.
Miljöpartiet har länge drivit frågan om förnybara fordonsbränslen. Tack vare den politik som vi genomfört fanns förutsättningar på plats – fordon, bränslen och distributionsnät – så att utvecklingen har kunnat ta fart. Konsumenternas intresse är väckt och växer. ”Miljöbilar” har fått ett genomslag. För att marknadsetableringen skall befästas och för att ge underlag för ett utbyggt distributionsnät bör satsningen tillfälligt intensifieras.
Den ökande globala efterfrågan på biodrivmedel ökar behovet av en certifiering av drivmedelsproduktion utifrån både miljöhänsyn och sociala hänsyn. Miljöpartiet ställde sig positivt till regeringens miljöbilspremie när den presenterades i våras. Premien var tänkt att fasas ut efter 2009. Miljöpartiet gör nu bedömningen att systemet kan avslutas redan efter 2008. Anslag 34:11 Miljöbilspremie bör höjas med 100 miljoner kronor för 2008 jämfört med regeringens förslag.
Bilproducenter och köpare av nya bilar i Sverige har varit för långsamma med att anpassa sig till klimathotet. Skattereglerna har styrt företagens inköp av nya fordon till särskilt törstiga bilar. Dessa dominerar några år senare andrahandsmarknaden.
Många bilägare som vill gå över till förnybara bränslen har inte råd att köpa nya bilar. Utbudet av begagnade bilar som går att köra på förnybara drivmedel är begränsat. En ökning av antalet bilar som kan köra på förnybara drivmedel ger ett bättre underlag för utbyggnaden av distributionsnätet. Det ger också en större acceptans för andra klimatpolitiska åtgärder inom och utanför transportsektorn, som ökade skatter på utsläpp av koldioxid.
Miljöpartiet föreslår därför att 120 miljoner kronor anvisas till stöd för konvertering av bilar.
Klimat- och sårbarhetsutredningen har precis presenterat sitt slutbetänkande. Dess slutsatser är att klimatförändringarna kommer att utsätta Sverige för stora påfrestningar. Kraftfulla insatser behövs för att anpassa samhället.
Miljöpartiet har länge hävdat att Sverige behöver en klimatakut dit kommuner kan vända sig för att få hjälp vid oförutsedda klimatrelaterade katastrofer. Sommarens översvämningar i södra Sverige visar tydligt att behoven är stora. Sårbarhetsutredningen påvisar att problemen kommer att tillta. I Sårbarhetsutredningen föreslås att ett nytt anslag förs upp i statsbudgeten för klimatanpassning.
Miljöpartiet föreslår redan i år att ett nytt anslag inrättas om 120 miljoner kronor. Anslaget skall dels användas för oförutsedda kostnader till följd av klimatproblemen, dels för att myndigheter som Lantmäteriverket, SGI och Räddningsverket skall ta fram och tillgängliggöra uppgifter som kommuner behöver för att i sin planering ta ökade hänsyn till konsekvenserna av klimatförändringen, dels för nödvändiga anpassningsåtgärder där vi vet att statlig medfinansiering kommer att vara nödvändig.
Viktiga åtgärder som redan i dag är identifierade är:
Fortsatt ombyggnation av Södertälje sluss. Ökad nederbörd i Mälardalen till följd av klimatförändringar skapar behov av att förstärka tappningskapaciteten. Även kanalens sidor behöver förstärkas och botten behöver saneras. Sammantaget uppskattas kostnaderna till ca 150 miljoner kronor.
Göta älvs stränder behöver förstärkas för att klara ökat flöde. Eventuellt behöver en ny kanal byggas via Uddevalla.
Det nya anslaget kommer att behöva ökas. Miljöpartiet föreslår ett högre finansiellt sparande än regeringen. Detta av konjunkturpolitiska skäl men också för att vi vet att kostnaderna för klimatanpassning kommer att bli höga och att staten måste ha en beredskap att tillföra medel för åtgärder under lång tid.
Stora delar av jordbruket är centralt för både landsbygdsutvecklingen och viktiga miljövärden som biologisk mångfald, det öppna landskapet och produktionen av ekosystemstjänster. Förhållanden inom jordbrukssektorn ändras nu snabbt i vår omvärld. Den ekonomiska utvecklingen globalt leder t.ex. till en ökande efterfrågan på jordbrukets produkter.
Det kan ifrågasättas om jordbruket generellt skall få nedsättningar eller undantag från miljöstyrande skatter och avgifter på klimat- och energiområdet. Regeringen föreslår att de befintliga skattelättnaderna består, att tröskeln för skattelättnader sänks samt att de areella näringarna också kompenseras för föreslagna höjningar av skatter på diesel.
Miljöpartiet motsätter sig ändringen av konstruktionen för tröskelvärden, där skatterna på bränsle och el återbetalas fullt ut så fort betalningen uppnått 500 kronor. En sådan konstruktion ger negativa tröskeleffekter, t.ex. incitament att öka bränsleförbrukningen då utgifterna närmar sig tröskelvärdet. Däremot bifaller vi regeringens föreslagna kompensation för dieselskattehöjningen.
Miljöpartiet anser att nedsättningar eller undantag från energi- och klimatrelaterade skatter bör ses över och möjligen avvecklas på sikt. Regeringen bör därför utreda hur miljöstyrningen av klimat- och energiskatter kan ökas i de areella näringarna.
Snabbutredningen inför nedläggningen av Djurskyddsmyndigheten föreslog att Formas anslag skulle ökas med 20 miljoner kronor per år för att finansiera det fortsatta arbetet med att utveckla alternativa metoder till djurförsök. Regeringen föreslår olika ökningar av anslagen till forskning om djurskydd. Detta skulle kunna innebära en viss fortsatt satsning på att utveckla denna forskning, men samtidigt måste denna forskning tävla med annan djurforskning om begränsade medel. Ambitionsnivån är otydlig.
Miljöpartiet anser att 15 miljoner kronor av Formas anslag bör öronmärkas för forskning som syftar till att utveckla alternativa metoder till djurförsök.
Regeringen anger i budgeten att det internationella samarbetet kring skogsfrågor blir allt viktigare. Inte minst gäller detta samarbetet på EU-nivån. Det är viktigt att Sverige deltar mer aktivt i detta arbete så att besluten bättre gynnar en långsiktigt och ekologiskt hållbar utveckling. Aktivt deltagande i det internationella arbetet är resurskrävande. Regeringen måste ta hänsyn till konsekvenserna av EU-medlemskapet för myndigheternas ökade behov av arbetsinsatser.
Skogsstyrelsens anslag för 2008 bör höjas med 5 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag.
Stormarna Gudrun och Per var hårda slag för skogsbruket i södra Sverige. Många skogsägare drabbades särskilt hårt då de saknade försäkring. Skogsägande företagare har ett ansvar för att återplantera skog; det ligger dessutom i deras ekonomiska intresse att göra så. Därför anser inte Miljöpartiet att det är motiverat med ett särskilt statligt stöd till skogsägarnas nyplantering. Det är en fördel från flera synpunkter om det finns en större inblandning av lövträd i den nya skogen som planteras. Det ger större motstånd mot kommande stormar, och det ger en större variation till fördel för både biologisk mångfald och rekreation. Det ger också större motståndskraft mot insektsangrepp i framtiden. Miljöpartiet anser därför att återplanteringsstödet bör begränsas till merkostnaden för lövskogsinblandning jämfört med återplantering av barrträd. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Flera rapporter har slagit fast att Sverige inte kommer att nå målet för skydd av skog med nuvarande takt. Vi kommer inte heller att klara våra internationella förpliktelser för skydd av biologisk mångfald. Klimatförändringar ökar behovet av skyddade arealer ännu mer. Många mindre privata skogsägare är av känslomässiga skäl ovilliga att deras skog skall omvandlas till naturreservat. Biotopsskydd och naturvårdsavtal kan vara lämpliga alternativ. För att vara verkningsfulla måste avtalen vara på minst 50 år. I den mån ändrade regler för periodisering av intäkter är ett hinder för möjligheten att utnyttja instrumentet naturvårdsavtalen bör dessa regler ses över. Ökande priser till följd av ekonomisk tillväxt och ökat intresse för biobränsle för energiändamål gör att anslagen måste höjas för att uppnå samma effekt. Anslaget bör höjas med 20 miljoner kronor år 2008 som kompensation för ökade kostnader. Miljöpartiet föreslår vidare att anslaget bör höjas med 20 miljoner kronor som en ambitionshöjning. Anslaget minskar med 120 miljoner kronor till följd av begränsning av bidrag till återplanering av barrskog.
Sammantaget bör anslagen för Insatser för skogsbruket sänkas med 80 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag.
Miljöpartiet anser att det saknas skäl till att den obligatoriska förprövningen av djurstallar skall var avgiftsfri. Detta är en normal del av näringens näringsverksamhet och kan jämföras med avgift för bygglov i andra sammanhang. Det finns ingen anledning varför kostnaden för detta inslag i företagens näringsverksamhet skall bekostas av andra.
Miljöpartiet anser vidare att det finns starka skäl att behålla den nuvarande ordningen avseende djurskyddskontroller m.m. Kommunerna ansvarar för miljötillsynen och det finns både samordningsfördelar för myndigheterna och fördelar för företagen med att ansvaret för djurskyddskontroller finns på samma ställe som ansvaret för miljötillsynen. När det finns problem med djurskydd finns det ofta också sociala problem, vilket talar för att ansvaret för djurskyddskontroller bör ligga på kommunal nivå. Till följd av Djurskyddsmyndighetens arbete och arbetet i kommuner har den kommunala tillsynen förbättrats. Erfarenheter av statlig tillsyn tyder på att en överföring av ansvaret till staten kommer att innebära ett sämre djurskydd.
Nedläggningen av Djurskyddsmyndigheten är ett uttryck för den nya regeringens sänkta ambitioner på området. Det är uppenbart att detta motverkar regeringens uttalade ambitioner att verka för ett starkare djurskydd inom EU. Det är vidare motsägelsefullt för regeringen att både lägga ned den nationella djurskyddsmyndigheten och verka för att bli värd för en europeisk djurskyddsmyndighet.
Nedläggningen av Djurskyddsmyndigheten är nu ett fullbordat faktum, dess ansvarsområden är i huvudsak överförda till Jordbruksverket. Det är inte bra med en ryckighet i myndighetsorganisationen. Miljöpartiet motsätter sig dock regeringens sänkta ambitionsnivå.
Anslagen till Jordbruksverket för djurskyddsarbete bör höjas med 40 miljoner kronor 2008 jämfört med regeringens förslag.
Det finns stora problem med fisken och fisket i våra hav. Två särskilt utsatta fiskarter är ålen och torsken.
För Östersjötorsken finns tre centrala, sammanhängande problem:
Beståndet är utarmat.
Fiskeflottans kapacitet är för stort.
Kontrollsystemet – inte minst i Sverige – är undermåligt.
De tre problemen hänger samman. Både ekosystemet, konsumenterna och fiskarna drabbas av situationen. Bland fiskarna drabbas småskaliga, kustnära fiskare särskilt hårt.
Torskbeståndet i östra Östersjön (öster om Bornholm) ligger långt under säkra biologiska gränser. Det innebär bl.a. att reproduktionen hämmas. Forskarna vid Internationella havsforskningsrådet (ICES) har i flera år rekommenderat totalt stopp på torskfisket.
Den svenska torskflottan är överetablerad. Vissa bedömare menar att flottan skulle behöva i det närmaste halveras för att nå acceptabel lönsamhet. Överkapaciteten i kombination med dålig lönsamhet skapar en god grogrund för fusk.
I skrivande stund har det svenska torskfisket stoppats i Östersjön, då EU-kommissionen bedömer att vi redan fiskat upp vår kvot. Hade svensk fiskerikontroll nått upp till den standard som finns i Lettland hade detta förmodligen kunnat undvikas.
Miljöpartiet anser att alla dessa problem måste angripas.
Det svenska kontrollsystemet måste bli betydligt effektivare, vilket vi motionerade om redan 2005.
Regeringen bör ta fram en handlingsplan för att minska överkapaciteten i den svenska fiskeflottan, med början i torskfiskeflottan. Det behövs tydliga prioriteringar. Det småskaliga, kustnära fisket skall värnas. Minskningen bör därför i första hand komma bland större bottentrålare. En kombination av åtgärder bör användas för att nå målen, bl.a. kvoter och skrotningsbidrag. En aktivare och mer målinriktad användning av rätten att fördela den nationella kvoten bör kompletteras med höjda skrotningsbidrag, som är särskilt riktade mot andra segment än det småskaliga, kustnära fisket. Ett villkor för att få skrotningsbidrag bör vara att licensen dras in, så att bidraget inte kan användas för att investera i nya fiskefartyg.
Anslagen till Strukturstöd till fisket bör höjas med 50 miljoner kronor 2008 jämfört med regeringens förslag.
Bättre fiskevård kan främja utvecklingen av flera fiskarter, inklusive den akut hotade ålen. Detta är bra för den biologiska mångfalden och det är också positivt för både yrkesfisket, fritidsfisket och fisketurismen. Det genererar också arbetstillfällen på landsbygden och bidrar till landsbygdsutvecklingen. Behovet av insatser för fiske är betydligt större än befintliga anslag.
Anslagen till fiskevård bör höjas med 10 miljoner kronor 2008 jämfört med regeringens förslag.
I regeringens skrivelse 2005/06:88 Ekologisk produktion och konsumtion – Mål och inriktning till 2010 ställdes målet upp att vid utgången av 2010 bör den ekologiskt certifierade åkermarken uppgå till minst 20 %. Vidare bör den ekologiskt certifierade animalieproduktionen öka betydligt.
Konsumtionens utveckling är viktig för att nå målen. Den offentliga sektorns konsumtion är särskilt viktig. Därför uppställdes i skrivelsen också ett mål avseende den offentliga sektorns konsumtion. Konsumtionen av certifierade livsmedel i den offentliga sektorn bör öka till att vara 25 % av den totala konsumtionen 2010.
Inriktningsmålen i regeringens skrivelse, pengarna som avsatts i budgeten och den verksamhet som bedrivits för pengarna har sammantaget gett en tydlig signal till berörda parter, vilket främjar utvecklingen av produktion och konsumtion av ekologisk mat.
Regeringens förslag att slopa anslaget ger motsatt signal. Förslaget går också stick i stäv med skrivningar i budgeten om att det är viktigt med långsiktighet i de politiska besluten för frågor som rör biologisk produktion. Pengarna har i regeringens förslag fördelats på olika budgetposter. Där ingår stöd till ekologisk produktion med andra insatser. Det är oklart för riksdagen, marknaden och offentliga aktörer hur mycket pengar som i fortsättningen kommer att gå till stöd till ekologisk produktion.
Miljöpartiet föreslår att anslag 43:14 Konkurrenskraftig livsmedelssektor minskas med 17 miljoner kronor för 2008 och anslag 44:3 Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket minskas med 13 miljoner kronor för 2008 jämfört med regeringens förslag. Anslag 44:6 Åtgärder för att främja ekologisk produktion bör öka med 30 miljoner kronor 2008 jämfört med regeringens förslag.